Japp, efter regn kommer solsken, idag gäller det faktiskt i dubbel bemärkelse! Min plånka har varit oerhört lyhörd idag. Japp, ni läste rätt... Plånkas knäcklurar har idag lösts upp till viss del. Inkallningen har funkat bra, hon har varit lyhörd och alert på mig så hon har fått vara lös idag. Skönt att träningen ger resultat!!! Är ni intresserade av att läsa hur jag gått till väga kan ni lämna en liten kommentar, annars går jag inte in så mycket närmre på det nu.

Idag är det verkligen superkonstigt väder ute. Det är strålande sol, och nästa sekund ösregnar det ner osv. om vartannat. Skitskumt. Men, efter regn kommer alltså solsken, och idag är det väldigt talande.

Jag har just varit ute med Fling och Kis då min käre pojkvän har varit Ester-vakt, just för att våra voffar skulle kunna få en lite roligare promenad tillsammans. Mycket mysigt faktiskt, de är så duktiga just nu dessa två! Plånka med sin nyupptäckta glädje i matte och Kisen är ju också lyhörd nu för tiden. Duktiga voffar!!

Nu är de två odjuren (Ester och Fling) nöjda och glada minsann, de rentav sover. Hallelujamoment.

En liten tanke kommer här också... Eller ja, tanke och tanke, snarare fördom?! Egentligen borde jag kanske inte lufta den här, men what the hell, ni har ju fått höra om min talibanrädsla så why not. Here we go. När jag parkerade bilen uppe vid skogen ser jag ett äldre par komma gående med en schäfer. Jag tänker att jag avvaktar med att plocka ut Fling då många schäfrar (enligt min erfarenhet) har problem med just hundmöten och att de gapar på andra hundar, men jag tar ut Fling ändå, då hunden ser hyfsat lugn ut. Flinga hoppar alltså ur buren och jag står med henne så att kvinnan ser Flinga, då ropar hon till mannen som går med hunden att det är en hund här och han går bakom golfklubbens hus så inte schäfern ska se oss. Hmm, jag hade rätt med andra ord. Slängde in Flinga i buren igen då schäfern bokstavligt talat drog med mannen framåt när hans plan med att schäfern inte ska se Flinga misslyckas. Det finns nämligen en schäfertik häromkring med dåligt rykte och som sägs ha hoppat på flertalet hundar, jag har aldrig träffat den men självklart blev jag lite orolig att det är denna hund vi möter och med tanke på hur mannen flög efter hunden kändes det säkrast att slänga in mitt mongo i bilen igen. Då lugnar hunden ner sig och kvinnan ropar ursäktande "hon har blivit påhoppad av en Rottis" för att förklara Schäferns reaktion. Den såg ganska ung ut, och även ganska understimulerad, och min nyfikna strut var ju tvungen att fråga om den kommer från arbetande linjer..? Jodå, det gjorde den såklart.

Egentligen vet jag inte riktigt vad jag ville säga med denna lilla berättelse, mest berätta om att min fördom blev besannad (schäfrar är gapiga och osäkra på andra hundar..) och att en gammal gubbe och tant har en understimulerad bruksschäfer som de inte ens orkar hålla när den gör en ansats att dra? Visst, Flinga är också stark, men jag orkar hålla henne. Orkade jag inte det skulle jag inte köpa en så stor hund? Min Mormor skulle aldrig orka hålla Flinga t.ex men hon skulle heller aldrig köpa en så stor hund och definitivt inte av bruksras. Även om man är äldre och vill träna och vara aktiv finns det ju andra raser som är mindre och mer lätthanterliga, menar jag. Nåväl, hunden far säkert inte illa, det var mer en liten förundran om varför ett äldre par skaffar en sådan stor och stark hundras? Träna kan man ju vilja gör även på ålderns höst, men det finns ju andra raser. Sådär, nu har jag ältat klart.

Min fina lilla plånka. Hon är inte alltid pigg som en panda, bara för det mesta.