Rebecca och Elli- Livet med stor hund i litet format

Alla inlägg under januari 2012

Av Rebecca - 31 januari 2012 13:02

Fick hem nya numret av Brukshunden precis, var såklart tvungen att bläddra lite i den då det var ett uppslag om Rottweilern. Överlag väldigt bra skrivet, de beskriver rasen på rätt sätt anser jag, som en emellanåt ganska svår hund som kan bli huuur underbar som helst i rätt händer. All true. Det finns en mening som jag kände lite extra för, och det var den avslutande meningen:


     "Till skillnad från många andra raser måste man ofta ge en rottweilern en bra anledning till varför den skall göra olika saker, vilket kan ställa vissa krav på ägarens pedagogiska förmåga och man inser efter ett tag att man inte äger en "rottis", man lever ihop med den". (Brukshunden nr 1, skriven av Peter Forsberg)



Jag och Flinga tog vid halv 12 bilen och hämtade Kisen för en tur uppe i skogen. Framskrittning sen släpptes de på golfbanan och lajade ett litet tag. Sötnosar! De leker såå himla bra tillsammans, det är så kul att se.




Gick sedan rätt mycket offroad idag faktiskt, bra för Kisens HD höfter att få bygga muskler genom skogsbus. Mötte ingen alls, helt klart fördelen med att hålla sig borta från stigarna, särskilt när man går med en hund som har svårt för hundmöten (Kisen). Så underbart väder! Jag vet att jag sagt det hundra gånger, men jag säger det igen ;). NU har jag ätit lunch, bloggat, hunden sover och jag ska därmed plugga. Nu. Snart. NU!!

Av Rebecca - 31 januari 2012 10:12

Det första jag vill meddela, är att mina öronlock som jag haft nu i 1 v faktiskt släppte en stund under morgonpromenaden, tror det var tack vare fisherman's friend. Tack till er!


Än så länge har vi hunnit klara av lite frukostätning och även en uuuunderbar morgonprommis på Sätra Äng! Jag älskar verkligen att gå där, det är såå fantastiskt vackert. Tog lite bilder med mobilkameran, vilket tyvärr inte gör den underbara vyn rättvisa. Glittret och frosten, men framförallt känslan, kom inte med. Lite besviken blev jag allt, men ni får se dem ändå.


Den obligatoriska "Hej Flinga" bilden:


Hon är ju bara sååå söööt när hon kollar på en underifrån och med öronen tillbaka. Min vackraste tjej.


Sen vill jag meddela att vintern verkligen har kommit, med stora steg dessutom. Ett par decimeter snö finns här allt och även -11 grader hade vi på prommisen.


Busbelöning när hon gick och sniffade efter rådjursspår. Kommer man när matte ropar trots annat intressant, då blir det bus. Hmm, man får ju göra det man kan för att underhålla det matte-intresse som finns, hon är ju ganska självständig av sig..




Det var sååå vackert!! Jag blev alldeles hänförd av denna underbart vackra morgon. Knastrande kallt, strålande sol, glittrande snö och frost överallt. Det ligger is på edsviken nu, hoppas det får vara kallt ett litet tag nu så den får lägga sig ordentligt. Är väl lite orolig för min hund som mycket väl skulle kunna plaska ut där när isen är supertunn. I det vilda är det ju fortfarande "starkaste (och smartaste) överlever". Där skulle Flinga inte passa in, hennes nyfikenhet skulle få henne att gå ut på för tunn is eller trilla ned för ett stup. Men, nu är hon inte vildhund. Inte det minsta. Hon är MIN älskling. Mattes kelgris, minsann. Då behöver man inte klara sig själv, och får således leva ett tag till!


Nu väntar min underbara Kognitionspsykologibok (ett fint ord minsann), den är på engelska och ganska intressant, men plugga är väl aldrig sådär "weiiiii" roligt. Nåväl, ha en trevlig dag, återkommer säkert i eftermiddag!

Av Rebecca - 30 januari 2012 20:00

Jajamensan, det här blir ett inlägg som behandlar lite allt möjligt, ni vet kors och tvärs och hit och dit.


05.30 började min dag med dusch, sminkning, frukostätning, mellanmålsiordningsgörning (fint ord va...), lunchlådepackning osv osv. Halv 7 började jag och Flinga vår vandring ner till dagis, väl där var Hella lite sen pga. lite halkningar hit och dit (ni vet.. den där envisa mänskliga faktorn) och såntdär som händer. I vilket fall var jag tvungen att åka, Anton hade kommit för att hämta upp mig hos Hella och ge mig skjuts bort till Mörby centrum. Hivade in hunden i bilen, i mitt knä. 41 kg skitstor Rottistik satt i mitt knä, inte särskilt krocksäkert för fem öre och inte bekvämt heller (ska tillägga att det är en resa om 3 min). Men så blev det. Anton släppte av mig och hivade in hunden i det nu rensade bagaget och åkte för att lämpa av henne hos Hella som nu kommit fram i åtminstone en halv bit. Själv påbörjade jag resan med tunnelbanan in mot T-centralen och tåget ner mot Eskilstuna.


Efter några stationer trodde jag inte längre att jag skullle komma till Eskilstuna, jag blev fullkomligt skräckslagen och hade världens adrenalinpåslag. Anledningen? Jag är livrädd för terrorbombare. Fullkomligt. Paniskt. Livrädd. Lite fånigt kan tyckas, men finns det något bättre (i deras twistade hjärnor då..) än att slå till mot en tunnelbanevagn i nästan rusningstid (kanske i just rusning iof)? Folk kan inte ta sig iväg, och infrastrukturen brakar, två flugor i en flugsmälla liksom. I vilket fall kom just en sådan där läskig misstänkt terrobombarmänniska in i vagnen. Han såg mycket mystisk ut och bar på en stor ryggsäck (säkert bomber och spikar i), kom in och ställde sig med huvudet mot stången (en såndär gammal vagn med strippstång i, ni vet..) och började mumla massa saker (min rationella hjärna trodde han messade böner då han skulle spränga sig själv och ens gud är den man vill ha med sig, typ.). Efter någon minuts mumlande vände han sig mot folket i vagnen (mot mig..) och fortsatte mumla. Vet ni vad han gör sen?! Han tar upp handen, formar den som en pistol och börjar låtsasskjuta på folk, jag klarade mig som tur var, även om han stirrade mig i ögonen säkert 15 sek. Sjukt läskig människa. Vem går runt och låtsasskjuter på folk i morgonrusningen?! Med världens största ryggsäck och typiskt terrorbombarutseende, därmed såg han ut som en typisk terrorbombare (så som jag tänker mig en). Huvva. Jag överlevde uppenbarligen men var sjukt rädd och ställde mig vid utgången, redo att hoppa av vagnen om inte han gjorde det. Han hoppade av. Jag slapp därmed, och kunde sätta mig och fortsätta tjuvlyssna på folks meningslösa samtal om dagisplatser. Resten av resan, både ner och hem gick bra. Tack för det.


(Titta så pedagogiskt, en bild på en gammal t-banevagn, ni ser stången där i mitten..)


Japp, spännande resa in till stora staden minsann. Ni tycker säkert jag är urlöjlig, och innerst inne jag med. Men det är en sådan där rädsla som bara finns där, även fast risken att råka ut för den är rätt liten. Ungefär som att vara flygrädd. Eller vara rädd för att bli våldtagen när det är mörkt ute. Inte så stor risk att det ska hända, men man är liksom lite skvättig ändå.


Menmen, nog om icke-hundrelaterade händelser. Dagens träning av hund har bestått av:

- Tasstarget i form av båda tassarna på en träplatta. Började skicka henne på plattan från lite avstånd idag. Duktig tjej, funkade hur bra som helst!

- Fjärren har vi också fortsatt med, samma som igår. Stilla baktassar och lägganden och sättanden från stående, gick också super!

- Hoppstå, vilket har gått huur bra som helst! Förra gången jag testade gick det åt skogen. Hon började hoppa på mig istället, men nu gick det huur bra som helst.

 


 


Hur kul är inte detta?! Leker på samma sätt, enda skillnaden är att det är 6 mån mellan bilderna. Hur söta är dem inte på den översta bilden?? Väärldens finaste tjejer på jorden. Hella rapporterade att de minsann sovit lite på dagis idag, 1 h till och med. Det är ovanligt, normalt sett är det bara 110% fullt ös medvetslös.

Av Rebecca - 29 januari 2012 18:10

Efter träningen för Eva i fredags är lite motivation tillbaka, har kört ett par pass med lägganden/sättanden från stående och nu på kvällen från läggande/sättande till stående. Detta med handhjälp, utan några kommandon inblandade och med tokstilla baktassar. Bra grej! Har även börjat klicka in target nu, tänkte lära in rutan med det. Får se hur det blir!


En rolig grej som hände under promenaden tidigare idag (ni vet, den prommisen där kameran var med..) var att vi träffade på en JRT blandis som vi stötte på tidigare under veckan. Det i sig var väl inte så kul, vid mötet i veckan hade jag Flinga lös, ser dem en bit fram på stigen, kommenderar Flinga "STOPP" och kopplar henne, går sedan förbi. Hon berättade att hennes hund kommer göra utfall och skälla mot oss, helt OK, Flinga bryr sig liksom inte. I vilket fall så träffade vi som sagt denna kvinna med hund + en vän till henne på lunchprommisen i skogen idag, hör då hur hon snabbt kallar in sin hund och säger till sin vän " DET ÄR DEN HUNDEN, DU VET, DEN LYDIGA". Jag har lock för båda öronen så jag hörde bara "det är den hunden", och trodde hon var rädd för Flinga eller nåt...men pappa som inte är förkyld hörde lite bättre och stillade min oro med att det var en komplimang jag fick. I vilket fall blev jag nog 170 cm lång när pappa berättade detta, jag förbannade min tillfälliga lomhörsel, men sträckte lite xtra på mina 165 långa cm. Kul att få beröm över sin voffa! Får faktiskt rätt ofta beröm för henne, folk tror inte att hon är så ung med tanke på hur lydig hon är *stolt matte som skryter lite extra*.


Av Rebecca - 29 januari 2012 15:37

Två långa skogsprommisar har det blivit idag, på den andra var hela familjen med ut. Kameran också faktiskt! Detta innebär ju såklart att ni får ta del av mina fantastiska (hehe) bilder på Flinga. Min vackraste, vackraste Plonka   .


(Första bilden här är min lillebror och Flinga)

                     

(jag vet, jag ser typ tjock ut här. Blek och ful också, men det är okej, ingen nätmobbing bara ;)).


Av Rebecca - 28 januari 2012 08:19
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Rebecca - 18 januari 2012 10:33

Igår kväll var jag ute på kvällsrundan vid halv 8 draget, blev en koppelpromenad i kvarteren runt huset. Det går en Flat typ 70 m framför oss, vi går i ungefär samma takt och Flinga och jag går efter dem ett litet tag, kanske 4-5 min innan vi svänger av. Jag reagerar över att hunden inte får lukta, utan går i kort koppel bredvid ägaren hela tiden, 4-5 min utan att lukta på en promenad känns för mig som ganska lång tid. I vilket fall så svänger vi av så vi ska slippa gå bakom dem hela tiden, går en annan väg och kommer ut ungefär 100 m bakom dem igen, hunden går fortfarande likadant, snällt och lydigt bredvid ägaren i rätt kort koppel.


Det är inget fel, det är inte det jag säger, men jag började fungera över det här med hundpromenader, och hur man går promenad. En hundprommis för mig är när hunden ska få nosa runt och promenera, inte fastna på samma fläck jättelång tid liksom, men ett litet tag är för mig okej. Det finns liksom bara två regler, typ: 1. Dra inte i kopplet, det är BIG nono. 2. Lås dig inte på andra hundar. Sedan får hon nosa hur hon vill bara hon är följsam i kopplet. Om jag vill gå en jättesnabb powerwalk skulle jag antingen gå så jag kan ha hunden lös eller lämna hunden hemma, för mig känns det främmande att ta med hunden ut på prommis, men den får inte lukta? Hundar lever ju typ genom luktsinnet. Däremot ska hon följa med mig och inte dra för att nosa om jag kortar kopplet, men normalt sett går jag ju med långt koppel just för att hon ska få kolla läget. För mig är det ingen vits i att gå en promenad med kort koppel och hunden bredvid mig á la Cesar Milan.


Jag poängterar igen, det är INTE fel att göra på något annat sätt, men för MIG känns det främmande  att ta med hunden på prommis utan att det ska få använda sin nos till att kolla läget. Men, hur gör ni? Hur tänker ni? Vad är okej för era hundar? Nej, jag förväntar mig inte att ni ska svara, men jag hoppas att ni gör det, ni var ändå en hel skolklass som läste här igår... NÅN borde väl kunna ta sig tiden att svara på mina funderingar   


Men.. jag måste bara hylla min voffa lite också. Min Flinga är bäst i hela världen (nähä...), hon är såå mysig att vara ute och gå med. Jag bara njuter av våra underbara skogspromenader på morgnarna, hon springer inte fram till andra hundar, går ihop med typ alla andra hundar om det skulle springa fram något, hon kommer klockrent på inkallning, har ännu inte dragit efter vilt osv. Jamen, det märks väl hur mysiga våra promenader är  . Bara njuter av den underbara naturen och att vara ute med en underbar hund och promenera. Min vackraste Flinga.


    

Och ja, jag har liite svårt att lägga upp blogginlägg utan bilder, så jag går igenom det gamla arkivet istället    . Det här var i august, vi var nere i Kolbäck och kollade till hästarna på sommarbetet. Kommer ihåg hur jag kämpade med den där nedrans tejpen och de där öronen. Det var verkligen hopplöst, haha. Hon typ bet mig i händerna och var asjobbig, men jag börjar förtränga det lite och tänka "men sååå jobbig kan hon ju inte ha varit..." men jo, det var hon. Min älskade Flinga   . Som jag älskar den här hunden. Den här bilden är väldigt mycket Flinga, hon ser såå lurig ut.


Presentation


Hundar, hästar, matlagning, sötsaker, fotografering och träning!

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16 17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30 31
<<< Januari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards