Undra varför vi upplever sådan press och stress egentligen? Varför måste vi alltid vara så himla bra, och varför är det så fult att misslyckas? Jag blir verkligen irriterad på mig själv, varför ställa alla dessa krav? Varför vara rädd för att misslyckas? Let's pee on it. Det är inte hela världen om det inte blir som vi har tänkt oss.

Jajamensan, 1 mars = springtime! Förvisso töar det för fulla muggar och är rätt varmt ute, och det är ju faktiskt bart i stora delar av skogen, men det är ju mulet!! Mulet väder är triiiiist. Till och med att fota i mulet väder är tråkigt, även om folk hävdar att bilderna och ljuset blir bättre. I don't agree with you som påstår det. Jaja.

Dagen har i vilket fall bestått av hundprommisar, känns det som. Morgonprommis med Flinga och Anton (min pv för er som missat det..) och nu på lunchen blev det offroad bus med Kisen ♥. De är verkligen söta tillsammans, de passade minsann på att bada lite i bunkern på golfbanan också, Flinga var helt grusig när hon var klar.

Finaste Kisen i bunkern! Ser ni hur lurig han ser ut? Flinga stod 3 m bort redo att attackera.

Försökte ta någon bild på min tokgrusiga hund, men det gick sisådär, seg mobilkamera + snabb hund = dåligt resultat. Ni får en fin bild på henne från igår istället, förvisso också mobilbild men jaja. Alla bilder klär en skönhet?! Eller något liknande.

Såntdär fint väder hade jag beställt idag med, men nejnej. Mulet fick det tydligen bli?

Åh juste! Vet ni vad?! Jag och Flinga ska börja träna med ett gäng människor (och hundar)! Kul det lät va... nejmen det är Karin (hennes blogg hittar ni här ) som jobbar i Häsofoderbutiken, där jag köper hundmat, som bjudit med oss att träna med deras träningsgrupp! Superkul, för jag har verkligen saknat en sådan, särskilt nu när det närmar sig tävling... Första träningen är imorgon ute på SoSu BK, vi är förvisso bara 3 av 6 då, men fortfarande superkul! Det negativa är att planerna är blöta och min frökenhund vägrar lägga sig i blöttan. Men det är såå nyttigt att träna med olika människor och hundar, det känns så inspirerande!