Hej hallå allesammans! Eller de få stackare som fortfarande hittar hit emellanåt ;). 

Nåväl, igår var det såklart agilitytisdag, och vilken tisdag sedan! Helt otroligt bra gick det med båda! Körde både Elli och Ester (mammas hund ni vet). 

Fortsatte med tema serpentiner och man blir ju typ hjärntvättad och ser serpentiner överallt, även där det inte är serpentiner. 

Tankar kring Ellis träning: 

- Träna mer stadga i starten, hon har jättesvårt att sitta kvar när hon är så uppskruvad som hon är innan en bana. Träna både stadga i form av att ligga kvar och jag går tillbaka och belönar, men också genom att inte gå så långt och ge startsignal, skicka henne runt ett hinder och sedan köra flygande start (på träning då). 
- Träna mer på däcket i bana

- Slalom! Ingångar och sedan jobba oss fram till färdigt slalom lite pö och pö. 

Ester: 

- Mer slalom, börja plocka bort slalombågarna 

- Hindersäkerhet på däck och långhopp

Sedan handlar det väldigt mycket om min egen handling också, Ester är väldigt tacksam att köra jämfört med Elli som är skitsvår. Ester försöker och gör alltid sitt bästa, blir det knas är det inte så farligt. Elli är tvärtom, blir det knas går hon upp i atomer och vi får jobba mycket med Screw up-cookie, alltså att hon får sin belöning även om det inte blev rätt. 

Laddar upp två filmer, en på Ester och en på Elli. Där ser ni lite vad jag menar på båda hundarna.

För mig är det inte hela världen att Ester t.ex springer vid sidan av däcket, utan det betyder att vi får jobba mer med det separat. Sista hindret på Ester runda var helt mitt fel, jag gjorde ett skitbyte på näst sista hindret och jag hade ingen signal ute att hon skulle ta sista hindret. My bad. 

På kalkonens video får ni se hur starterna ser ut (katastrof) måste jobba mer med detta separat. Sedan får ni även se ett typiskt Elli-damp, hon kutar iväg som en dåre och tar närmsta tunnel. Då åker screw up-rabbit fram och vi gör bara om. Det blir bättre hela tiden, och på henne handlar det bara om att möta henne på hennes nivå, inte pressa henne igenom en bana på ren frustration. För det är frustrerad hon blir, hon går upp i stress och frustration och blir helt okontaktbar. Det ni ser på filmen är grymt bra jämfört med hur det har varit! Sedan handlar det mycket om att belöna de signaler jag ger och som hon tar, t.ex serpentinen innan slalomet. 

 
  Ester rev långhoppet, därför står vi stilla några sekunder innan vi fortsätter köra! 

På tisdagar kör jag och Elli agility uppe i hallen i Arninge, och igår gick det så fruktansvärt bra!! 

Jag har haft ganska stora problem med att lära mig läsa min lilla hund. Hon är utan problem den svåraste lilla tösabit jag någonsin haft att göra med, ingenting är självklart för henne och hon är inte förlåtande för fem öre. Gör inte jag 100% rätt blir det kaos och kalabalik. 

Senaste två träningarna däremot har det gått så mycket framåt, framför allt för att poletten har trillat ner för mig. Största utmaningen har, är och kommer vara ett tag till, att kunna jobba fokuserat bredvid andra hundar. Hon är väldigt osäker på både hundar och människor, vilket gör att det är svårt fokusera till 110% och jag har inte alls vetat hur jag ska ta henne i dessa situationer. För tre veckor sedan var "hon" (vi...) så jobbig att jag bröt ihop och åkte hem, efter det har det dock funkat bra! Jag har insett att jag inte kan ge henne något utrymme att flamsa/stressa iväg så lösningen har faktiskt varit att alltid ha den bästa kampleksaken tillgänglig, så fort övningen är klar = kamptrasan, då håller hon ihop ruskigt bra! 

Igår påbörjade vi ett nytt tema = serpentiner! Inom agilityn lägger man in serpentiner för att slippa göra en massa framförbyten där man egentligen inte hinner, hunden är ju i 99% av fallen snabbare än sin långsamma matte. Tidigare har hon haft lite svårt att läsa vad min "serpentinarm" betyder, vilket inte är så konstigt eftersom vi inte tränat det typ alls tidigare, men igår började vi mer seriöst och hon var sååå duktig! 

Som avslutning körde vi en bana som kalkonhunden skötte superduperbra! Hon har haft en förmåga att flamsa iväg när jag är för otydlig men även här funkar det fint att plocka fram harskinnet och helt enkelt göra om. Om hon inte har något att "hänga sig fast i" så pyser hon iväg hit och dit, far igenom tunnlarna på andra sidan planen osv. Men inte igår! Vilken stjärna! Sedan har matte verkligen lärt sig att hon inte fååår tagga upp för mycket, för då taggar hunden också och det är i dagsläget inte bra eftersom det inte är något balanserat alls över det, utan bara tokstress. 

Nåväl! Vi är ruskigt nöjda, min finaste kalkon skötte sig super, och det är en stoor vinst i sig! 

Att träna på:

- Stadga i starterna
- Träna in signalen för serpentinarmen bättre
- Fortsätta träna på passiviteten 

Hej igen! 

Jag ser att det är folk inne och läser, blir lite förvånad. Vilka är ni? 

För oss rullar livet på även utan Fling. Vi saknar henne varje dag däremot, fortfarande, trots att det är snart ett år sedan. Även om saknaden är stor så är den inte sådär aggressiv att den kastar sig över en när man minst anar det och med sådan kraft att den leder till tårar. Nu kan jag tänka på henne, sakna henne, le åt hennes knasigheter samtidigt som tårarna stiger sakta i ögonen och hjärtat värker lite extra. 

Nog om det. Jag funderar på att fortsätta blogga här, fast med Elli. Den här bloggen känns för mig ändå som hemma, och jag har verkligen funderat hit och dit över om jag ska starta en ny blogg eller inte, men jag tror jag ska fortsätta här. Jag gör den till en blogg både för Flinga och Elli. 

Ska knåpa ihop en bra presentation här om Elli (även kallad kalkonhunden) här någon dag så ni får lära känna henne bättre! Nu ska vi förbereda oss för agilityträning! Jag har bytt bana litegrann nu när hunden är några storlekar mindre...