Flinga och jag liftade med Anton och Kisen till Sätra äng för en härlig morgonpromenad! Flinga var på sitt busigaste humör och kisen verkade väl sisådär road av hennes ungdomliga framfart. Än en gång blir jag förvånad över vilket bristande hundvett en del hundägare har. Herr Kisen har vissa tendenser till hanhundsaggression, vilket man också ser på hans kroppsspråk om man är lite uppmärksam. I vilket fall så mötte vi en stor hårig hund (för mig okänd ras) som gick lös och helt utan lydnad verkade det som trots ihärdiga försök av hussen. Den brydde sig inte så mycket om mig och Flinga, utan gick någon meter ifrån oss. Men Kisen gick den såklart PRECIS framför och bredvid och aktar sig inte förrän det gutturala morret blir till ett utfall med tillhörande skall. Varför antar man att alla andra hundar i samhället är snälla och okej med alla hundkontakter, bara för att ens egen är det?! Detta stör mig big time. Suck. Resten av promenaden fortlöpte relativt smärtfritt, förutom busFlinga som försökte busa igång kisen och höll på att rycka armen ur led på mig. Tokfian. Hon slutar ju för det mesta när man säger till henne, men ändå   . Lite bilder blev det ju också!

Och jag måste säga att det är hemskt roligt med att det är rätt  så många som läser nu (med mina mått mätt)! Även fast jag varit dålig på att uppdatera så har ni hängt kvar! Kul!

Ha en fortsatt trevlig lördag, jag återkommer med ett recept på kalops lite senare.

Som rubriken avslöjar åkte jag och Flongsan iväg för lite träning på Sätra äng. Bra med alla de lukterna som störning, samt att det hela tiden rör sig människor där utan att man behöver ha de 1 m ifrån.

I vilket fall så fortsatte vi med det som sedan ska bli läggande under gång. Hon lägger sig snabbt och rakt. Duktig! Tidigare har jag inte "krävt" att hon ska ligga kvar, utan bara gått något steg och sen belönat. Nu bad jag henne ligga kvar och sedan gick jag iväg några meter, kom tillbaka och satte henne upp. Plättlätt! I princip som läggandet under gång i lkl1, enda skillnaden är att vi inte kommit så långt som att jag rör mig under tiden hon lägger sig, utan jag stannar till kort och hastigt. Hon låg faktiskt inte och kollade sig runt omkring, utan hon var störtfokuserad på mig. Duktig!

Tränade även fotgående, där har hon börjat sacka efter lite, så jag försöker få till positionen ännu lite till med klickern nu. Det verkar funka! Återstår att se HUR bra.

Även lite inkallning hann vi med. Där är hon verkligen superduktig! Sitter kvar när jag ber henne, jag går iväg 10-15 m och kallar in, hon sätter sig superfint även om jag får visa henne med handen hur jag vill att hon ska sätta sig. Har inte minskat den hjälpen än, men jag tror hon fattar hur hon ska göra.

SÅ duktig!

Vilken underbart härlig morgonpromenad jag just har haft! Anton och Kisen mötte upp oss vid skogen för en liten tur. Flinga var lös som vanligt, Kisen kopplad. Inga bekymmer med inkallning och så även fast han var med! Hon försökte dra igång honom till lek, men i koppel gick det inget vidare och tur var väl det!Men det var sååå härligt att gå i skogen idag. Riktigt klart och kallt i luften. Jag hade precis lagom med kläder, invigde mössa idag också och det enda som fattades var ett par vantar!

Fin bild va! Riktigt högklassig mobilkamerabild. Med en riktigt dålig mobilkamera också.

På sista tiden har jag inte haft någon som helst blogglust. Men idag kom lite av den tillbaka. På sista tiden har vi inte gjort så mycket. Det är 1,5 v sedan Vicke åkte till hundhimlen. Det är tomt, men det känns bra. Jag har ju ett stycke riktig dåre. Den dåren har förövrigt blivit GRYMT duktig på att koppla av inomhus. Hon kan liksom ligga ner och ta det lugnt, även fast vi inte aktiverat henne helt nyligen. Det var omöjligt förut. För henne gick det inte att ligga ner utan att göra någonting, och att göra någonting brukade vara att tugga sönder mattan eller så. Men hon håller på att bli stor ju! Hoppas att det är det iaf... så hon inte har någon infektion i kroppen. Men det tvivlar jag STARKT på med tanke på hur galet pigg hon är när vi är var som helst utom hemma. Hon är såklart pigg hemma också, hon kan bara chilla lite mer. Betydligt mer.

Japp! Världens sötaste Flinga. Nu ska vi iväg till Anton och Kisen och äta middag!

Idag är en vanlig dag. Morgonpromenad med Flinga, plugg står på schemat. En helt vanlig dag med andra ord. Men något saknas. Någon saknas. Min Vicke. Min älskade, älskade lilla hårboll. Jag har en klump i magen på grund av all sorg och jag klarade inte av att gå på Sätra äng nu på morgonen, för där gick vi igår morse. Det var där jag insåg att vi nått slutet på vår tid tillsammans.

Min bästa vän sedan jag var 15 år. Alltid vid min sida, alltid villig att lyssna, bjuda på lite kel eller tigga lite godis. Det är så tomt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, det värker i själen. Jag saknar honom. Du fattas mig min prins.

Dessutom måste jag säga att människor är ganska hemska. 21 (!) personer läste igår. Inte EN enda kommentar. Människor går seriöst in och läser min blogg, läser om min sorg. Men vägrar ge mig minsta lilla tröst? Jag tycker det är konstigt. Det gör mig ledsen.

Imorse trodde jag att tisdagen den 6e september var en helt vanligt dag. Jag hade fel. Idag är dagen då Vicke har fått somna in, och vandra vidare till hundhimlen.

Jag inser vad som menas med uttrycket "Du fattas mig". För det är precis vad han gör. Han fattas mig. Så oändligt mycket. Min finaste, finaste prins. Nu har du inte ont längre. Och du har ingen irriterande matte som reglerar din mat, du kan nu äta precis hur mycket du vill. Och det gör inget om du blir tjock, för i hundhimlen har man vingar och kan ta sig fram ändå. Du ligger förmodligen med ett grisöra i munnen just nu, och jag är glad för din skull. Men min älskade lilla prins, jag saknar dig.

2004-05-04 - 2011-09-06

Jag älskar dig min finaste kille.

Du fattas mig.

Sov så gott.

Idag fyller min fantastiska lillebror 20 år! Hipp hipp hurra för Oscar   .

Ett födelsedagsbarn måste ju såklart få en tårta, även fast man inte är så liten längre.

Jag gjorde en tårta på sockerkaksbotten med ett lager blåbärsmousse (gryyyyymt god) och ett lager med vaniljkräm, sedan fodrade jag hela tårtan med ett ganska tjockt lager grädde och avslutade med marshmallowfondant med smak av blåbär. Resultatet blev såhär:

Och jag är faktiskt ganska nöjd! Den blev väldans väldans god och den blev bättre än den första mmf tårtan jag gjorde (med dumlefluff, vilket inte är gott utan alldeles för sött, och hallonmousse), den såg förresten ut såhär och var den 27e oktober förra året när min mor fyllde år:

Så blev det iaf! Supergott verkligen.