Japp! Världens sötaste Flinga. Nu ska vi iväg till Anton och Kisen och äta middag!

Idag är en vanlig dag. Morgonpromenad med Flinga, plugg står på schemat. En helt vanlig dag med andra ord. Men något saknas. Någon saknas. Min Vicke. Min älskade, älskade lilla hårboll. Jag har en klump i magen på grund av all sorg och jag klarade inte av att gå på Sätra äng nu på morgonen, för där gick vi igår morse. Det var där jag insåg att vi nått slutet på vår tid tillsammans.

Min bästa vän sedan jag var 15 år. Alltid vid min sida, alltid villig att lyssna, bjuda på lite kel eller tigga lite godis. Det är så tomt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, det värker i själen. Jag saknar honom. Du fattas mig min prins.

Dessutom måste jag säga att människor är ganska hemska. 21 (!) personer läste igår. Inte EN enda kommentar. Människor går seriöst in och läser min blogg, läser om min sorg. Men vägrar ge mig minsta lilla tröst? Jag tycker det är konstigt. Det gör mig ledsen.