Monica

7 september 2011 09:12

Tassar in här på din fina blogg, och beklagar sorgen av din bästa vän.

Kram Monica

Alexandra

7 september 2011 23:35

Beklagar sorgen! Så extremt jobbigt när man förlorar sin bästa vän.. Hoppas Flinga kan fylla en del av tomrummet han gav efter sig :)

Rebecca

8 september 2011 08:37

Tack snälla, ja det är fruktansvärt. Jag är väldigt glad att jag har henne hemma! Annars hade det varit VÄLDIGT tomt.

N

13 september 2011 22:45

Vad fint du har skrivit om fina vicke. Jag ska inte säga att jag förstår hur du känner, för det gör jag nog inte, jag har inte mist någon som jag haft vid min sida i så många år. Men eftersom jag vet hur tomt det kändes efter att mista Lea efter att ha haft henne i cirka 9 månader, så kan jag bara tänka mig hur det känns i ditt hjärta. Men sedan jag var hos dig sist, har någonting fastnat i mitt tänkande. Det här du pratade med att alltid se saker och ting från den "positiva" sidan, och att allt har en mening. Jag tänker då på T & R, och den tragiska händelsen. Men du sa ändå att du trodde att det var en mening med det hela, att det kanske hade hänt ändå, fast med än värre konsekvenser. Och det tänker jag verkligen på, varje dag (så jag tänker på dig, i princip varje dag) för jag tycker att det var så klokt sagt av dig, kära kusin. Vad jag vill försöka få fram är att, det kanske fanns någon mening med att det hände precis nu.. Vicke hade inte kunnat haft ett bättre liv, det är jag fullständigt övertygad om. Jag tror alla kunde se hur mycket han såg upp till dig, om inte, så kunde iallafall jag det! du var hans gud, hans gudinna. Bara du tittade på honom gick svansen i 100km/h. Lika lyckligt lottade ni har varit som haft en sån fin hund, är han nog lika lyckligt lottad över att ha fått bo och vara älskad varje dag av dig och din familj. Jag kan förstå att saknaden är enorm, men hur svårt det än är, så tänk ditt tänk, så ska du se att det fanns nog någon mening med det hela i slutändan. Även om han inte finns här i det fysiska livet, så kommer han alltid finnas vid din sida. Jag önskar att jag kunde ge dig en stor kram, men då jag inte kan det nu, så sparar jag den tills vi ses, vilket jag hoppas blir inom en snar framtid. Jag skickar en styrkekram. och jag saknar dig Becciebus.

Rebecca

15 september 2011 14:03

Saknar dig med finaste du! Tack för dina vackra ord ♥