Japp 3 km lufsning idag. Kändes rätt bra och pigg faktiskt. Gick nog rätt sakta, men jag glömde kolla tiden när jag gav mig av. Nu ska jag in i duschen och göra mig vaaaacker! För min fantastiska pojkvän sen 4-år ska bjuda mig på middag på Grill. Ååh, jag längtar, så sjukt god mat!!

Det är ju såklart Flinga jag pratar om. Idag imponerade hon STORT på mig. Vi var i skogen när det kommer en lös Bearded Collie bakifrån med tillhörande matte. Hunden är lös  och springer fram till oss. Flinga och den hälsar och busar lite kort. Sedan kallar jag in Flinga och kopplar henne. Matten och hunden springer iväg (jamen joggar ni vet) och är i princip utom synhåll när jag släpper Flinga igen, hon kutar efter och jag är väl egentligen lite osäker på om hon kommer lyssna eller inte (hon brukar lyssna, men vi blir inte utsatta för hundar som springer ifrån oss särskilt ofta) men jag ropar lite lätt "Flinga" och hon tvärvänder på en 5-öring och kommer som ett skott. Då blev jag impad vill jag säga! Så duktig. Visst att jag har en bra inkallning, men sååå bra att man väljer matte före att jaga en lekkamrat som springer?! Väldigt nöjd. Jag njuter så länge jag kan ha henne lös varje dag , vid 1-år blir hon väl komplett döv ändå så... (hoppas inte)

Stall brukar väldigt ofta vara synonymt med hunddagis, vilket innebär att  det  för mig alltså  är av största vikt att min hund är socialt kompetent och kan umgås med de flesta typer av hundar. Jag hoppas att hon kommer fortsätta vara okomplicerad även när hon blir könsmogen och att hon är en sådan självsäker individ som inte behöver mucka och gruffa med en massa hundar. I vilket fall så var vi igår på lite äventyr och där träffade vi en såå trevlig blandras! Jag är väl lite sisådär förtjust i blandraser (har knappt träffat någon trevlig och aveln kan jag inte nämna utan att gå upp i atomer) men denna var så gullig, såg ut som en isländsk fårhund men var en komplett olycka som resulterade i en 4-vägskorsning. Hon och Flinga lekte så fint och min lilla tjej var överlycklig över att denna tant ville leka med henne. De hade superkul och Flinga fick känna på hur det skulle kännas att vara gårdshund, vilket hon gillade rätt mycket   .

Träffade igår kväll en blandras mellan Rottis och Vit herdehund (hon sa vit schäfer...) som var 1 dag yngre än Flinga. Det var ingen hund hon fick hälsa på över huvud taget, men de fick träna lite hundmöte på oss då den morrade, hade raggen rest och skällde bara vid åsynen av oss. Vi ställde oss 10 m ifrån och pratade lite. Jag kände mina varningsklockar klämta big time och undrade varför man medvetet köper en osäker, osocialiserad hund, när det är en individ man förhoppningsvis ska umgås med i 10 år? Att köpa en hund som är nästan 5 mån, som aldrig har träffat någon annan hund än sina kullsyskon, som inte är ordentligt socialiserad ute i samhället och dessutom verkar vara väldigt, väldigt osäker känns som att köpa på sig väldigt mycket jobb, men jag hoppas verkligen att jag har fel och att de lyckas bygga upp hunden till en en individ med bra självkänsla!