Nu på kvällskvisten har jag och de båda odjuren gått lite på Sätra äng, som nu är nedklippt! Det tackar vi för   .

Vicke blir superglad när det är nedklippt för det innebär att han ser någonting och slipper navigera i blindo. 

  Vackraste Flinga! Hon är så fantastiskt trevlig denna hund. Det går inte en dag utan att hon imponerar på mig, eller överraskar mig, eller ger mig ett gott skratt för att hon är så knasig. Eller att jag blir varm i hjärtat för att hon är så komplett underbar!

Sedan måste jag gnälla lite. Jag blir tokig på alla dessa goldenägare som PROMPT har sina hundar lösa trots bristande lydnad. Idag var det en tik som kom strosandes i sakta mak över ängarna, trots sin mattes försök till inkallning, när jag och hundarna kom och gick. Hon hade helt ofarligt kroppsspråk och verkade snarare tokgullig, så jag brydde mig väl inte jättemycket, utan hade hon kommit fram till oss hade jag motat bort henne. Men jag hivade in djuren i bilen och när de är inne kommer hennes matte cyklandes en bit ifrån och hunden är då framme vid mig. Jag säger till hunden att gå till sin matte med läskigt kroppsspråk och en pekande arm, då vänder hon och går tillbaka. Ingen skada skedd, men ÄNDÅ!!! Ha koll på hunden, bara för att ER hund är snäll betyder det inte att ALLA är det. Idioti.

Dessutom finns det en aggressiv golden hane häromkring, med en matte som totalt skiter i om han springer fram till folk och fä. Sist jag såg honom höll han på att ryka ihop med en kopplat hanhund medans matte kom och gick 100 m bakom. Det kroppspråket hunden hade mot den kopplade var INTE att leka med, tokdominant och aggressivt. Samma hund morrade och reste ragg mot mig när jag försökte mota bort honom från Flinga. Kul jycke va?! Verkligen en sådan man vill ska gå lös med bristande lydnad OCH nonchalanta ägare.

Härlig solnedgång på över Sätra äng. Jag tokälskar pilträden som står nere vid vattnet, hängande, dramatiska grenar som svajar i vinden. Poetiskt!