Idag har jag varit i skolan och haft en sååå inspirerande föreläsning! Kursen jag läser nu heter "Kommunikation" och verkar så spännande. På torsdag är det seminarium, vilket ska bli väldigt intressant!

Jag och Hella tog med tjejerna till klubben för lite träning! Kul värre   !! Idag var det fullt ös på SOSU, det brukar alltid vara helt tomt när vi är där, men det var superbra störning. Och jag är ju nöjd, Flinga brydde sig inte ett dugg om de andra. Jag hade henne lös som vanligt och inte en tillstymmelse till att vilja gå fram till andra hundar/människor. Duktig tjej!

Fritt följ- Super! Högersvängarna superfina. Använde Hella som störning, vilket gick jättebra, Flinga brydde sig inte ett dugg om att vi gick runt henne.

Inkallning- Också super! Sån jäkla bra fart nu, tror inte hon kan springa fortare faktiskt. Växlar mellan boll bakåt och korrekt ingång. Även här hade vi Hella som störning, både som stillastående och att hon "mötte" Flinga och gick mot henne. Hon noterade henne, men brydde sig inte alls.

Apport - Hållandet av apporten var sådär, lite dåligt grepp men blev bättre. Själva apporteringen var bra, hon hämtade den hållandes i ena sidan och då skrattade jag mest, andra försöket blev jättebra och hon hämtade den fint och gjorde en korrekt ingång.

Ställande under gång - Fortsätter traggla, blir bättre och bättre.

I början av november ska vi gå en kurs också, en tävlingsinriktad valpkurs för Eva Bodfäldt. Har ju inte gått någon kurs alls med henne, så det blir spännande, särskilt som man behandlar lite roligare saker och inte valpinkallning.Det bl'ir säkert kul! Jag gillar verkligen hennes synsätt och hennes metoder.  

Och vet ni... Mandie har börjat löpa! Hur tokigt är inte det?! 6 månader gammal. Ska bli spännande att se när Flongsan kommer igång.

Som jag skrev igår så är mitt sto Weynola (till vardags Wiola) dräktig, och på dygn 120! Det var riktigt skönt att veta att fölisen har stannat kvar i magen.

Men jag tänkte, jag har väl inte skrivit om Wiola? Då tycker jag det är dags nu. Denna underbara dam förtjänar ett helt eget blogginlägg.

I vilket fall, Weynola kom till oss år 2007, vi åkte själva ner till Tyskland och köpte henne och på sportlovet kom hon med lastbil till stallet hästarna stod på då. Det var tänkt att hon skulle bli min nya tävlingshäst, och en mer fantastisk häst får man verkligen leta efter. För denna dam har hela paketet, och mer därtill. Hon har rörelser som får vem som helst att kippa efter andan, hon är fantastiskt snäll på alla sätt och vis och det absolut mysigaste man kan tänka sig. Jag tokälskar verkligen denna häst. Hon är speciell.

Men, det tog inte många månader innan hon var in första vändan till kliniken pga. låg hälta fram. Och nej, det är inte för att jag rider kasst, utan efter några vändor visade det sig att hon har förändringar i hovleden. Men redan innan den diagnosen drog vi slutsatsen att tyskarna kört skiten ur henne, en ung, lovande, snäll häst får sällan utvecklas i egen takt där nere. De pressas och matchas hit och dit för att de ska prestera så bra som det går. Varför skulle det vara annorlunda med Wiola? Sista gången jag själv satte igång henne höll hon i ungefär 9-10 månader, men oj vilka månader. Denna häst är en Once In A Lifetime individ. Men nu är vi här, år 2011, Wiola dräktig 120 dygn. Vi har förmodligen ett av Sveriges finaste avelsston, och vi hoppas på att hennes avkommor ska bli lika bra som hon, men få en bättre uppväxt och därmed kunna gå hela vägen.

Såhär ser hon ut den vackraste Wiolan som finns! Men jag måste få visa en bild på hennes man också, Sir Donnerhall II.

(Bilden är lånad från www.nyreroddressage.com, där finns även en film att se för den som är intresserad.)

Som sagt har vi beställt ett mörkbrunt eller svart sto. Namnförslag kanske? Wiolas tidigare avkomma heter Roxwell RR och fölisens namn ska vara ungefär lika långt och börja på S.

Jag har i större delen av mitt liv varit en riktig hästnörd. Jag har levt häst, drömt häst, andats häst. Men. Efter tillräckligt många motgångar orkar man inte mer. Och här är jag nu, med världens finaste Flinga och hunsport som ny hobby. Och även om ridsuget sätter in då och då, så räcker det med att kolla på skitiga täcken och leriga hagar för att veta att mitt beslut är rätt. Jag lägger ridningen på hyllan. Och när jag vill och om jag vill, så kan jag plocka ner den igen.