Nu på kvällskvisten när Flongan vaknat ur sin Kisen-Bus-Dvala (KBD) har vi kört lite hopp-stå, vilket går bättre och bättre för varje gång. Har börjat lägga till kommando nu också, och går fortfarande framför henne (såklart, eftersom hon inte vet vad kommandot betyder.) Hon är jäkligt på iaf, tycker att det är skitkul, vilket premieras här i det Rosanderska köket, för det är ju där vi tränar här hemma!

Har kört en del lägganden också, med fokus på snabbhet, funkar superbra! Har dock insett att jag inte kan köra i köket, det är haala plattor på golvet här = Supersnyggt, snabbt läggande, men hon gliiider ju. Man kan ju undra hur puckad inte jag är med tanke på att jag inte tänkt på detta tidigare?!

Nu på kvällsprommisen körde vi en del linförighet med fokus på förväntan. Jag hoppar omkring och busar med henne, stannar sen upp i tävlingsposition, hon kommer upp i fotposition och vi går en liten bit med bra energi och kontakt = busa järnet! Gick superbra faktiskt!! Kul värre :).

Såhär ser Flinga ut när hon tycker det är promenaddags:

Hon var så söt så jag var ju tvuuungen att ta en liten mobilbild på henne!

Min voffa sover gott efter 2 h busmarator med sin bästis Kisen. Det var såå skönt att gå ut och gå i det uuunderbara vädret, inga vantar eller mössa här inte. Knäppte minsann upp jackan också, riktigt varmt och vårigt! På vår baksida är det nu +10 grader. Vilket väder

Tvingade ut tröttögat (hon var inte så svårflirtad kan jag meddela, så det handlar inte om djurmisshandel..) på altanen för att knäppa lite bilder, hade ändå kameran framme liksom.

Så ser hon ut, min vackra, vackra Flinga!

Idag undrar jag liiite vad jag tänkte med igår?! Jag och Flinga, tävlandes lydnad?! Vi är ju inte klara för det än.. Men det är ju 2 mån kvar och på den tiden hinner vi bli klara (tänker min rationella hjärna) och ja, jag tror väl också att vi hinner bli klara. Det mesta sitter ju, det enda är hoppet, och det har jag inte tyckt varit så bra att träna i och med hennes unga ålder (Snart 11 mån) och nu är det nog iaf 4 mån sedan vi kollade på ett hinder över huvud taget, men det kommer gå bra. Också linförigheten måste vi fila på lite till.

Jag har gått igenom momenten och kollat status:

Platsliggning: Hon ligger bra! Tror inte att det blir några bekymmer, det skulel vara om någon kommer och gör en lekinvit, då kanske hon reser sig, men inte annars. Ska träna ännu mer stadga, och att hundar ska kunna leka runt henne osv. utan att hon reser sig. Ska fortsätta jobba med hakan i backen, lägga till kommandot "haka" typ. Hon ligger iof fint även om hon har huvudet uppe, än har hon inte kollat på någon annan än mig.

Tandvisning: Nej den är inte klar! Men vi har ju 2 mån på oss     . Här ska jag fortsätta med klickern och även lägga till extern belöning.

Fritt följ: Tappar ibland lite intensitet och position, jag måste vara bättre på att köra korta intensiva pass och inte "segdra" en massa. Skärpning på mig! Måste även förbereda henne mer inför svängarna, nu blir det lätt lite hipp som happ.

Inkallning: Bra! Bra fart in och för det mesta bra ingångar, ska fila lite till på dessa.

Ställande: Faktiskt bra de flesta gångerna! Har ett "stanna" kommando som sitter bra, men jobbar även med "stå" i form av hopp-stå som jag hellre använder. Det är lite snyggt sådär när hopp-ståt sitter bra!

Lägganden: Funkar bra för det mesta, ibland lite långsamt. Planerar att råda bot på detta genom att ge tråkbelöningar vid långsamma lägganden och sen Lattjolajbanlåda vid snabba lägganden.

Apporteringen: Inget snack, den är bra! Hon griper fint och håller stadigt utan tugg.

Hopp: Som sagt inte kört så mycket, men har svårt att tro att det blir problem. Det lilla vi har kört har sett bra ut, men samma som med inkallningen, vi får fila ingångarna!

I övrigt är min voffa snart Back On Track! Hennes skendräktighet förändrade ju henne totalt, men nu känns det som att hon är tillbaka mer och mer för varje dag. Idag hade hon svårt att koppla av efter morgonprommisen, det tyder på att gamla Flinga är på g tillbaka. Däremot ser hon fortfarande ut som Dolly Parton, men de går väl tillbaka så småningom.

Det känns rätt kul det här ändå! Det är 2 mån kvar, gott om tid, it's gonna be awesome! Och blir det inte det så är det inte hela världen   .

I oktober 2011

nu i februari.

Japp, svimningarna är minsann nära. För vet ni vad jag har gjort?!

(Jag har anmält mig och Flinga till en lydnadstävling)

Ni tror knappt era ögon, va?! Tänka sig. Flinga och jag på en appellplan, tävlandes lydnad. Det känns ju helt galet. Jag stod verkligen i valet och kvalet mellan om jag skulle göra en hemlig lydnadsdebut, dvs. inte berätta för nån, och typ åka upp till norrland för att starta. Bara för att jag är rädd att misslyckas. Men nu har jag tagit mitt förnuft till fånga. Vad gör det om man misslyckas då?! Nej precis, ingenting. En tävlingssituation är en speciell, konstig situation för en hund och även för en matte som lär vara ett totalt nervvrak, så det gör inget om det misslyckas. Det innebär inte att vi är sämst i världen, bara att vi inte var riktigt kompatibla för tillfället.

Så, nu vet ni detta. Det känns som jordens största händelse, men nu är det inte så. Det är bara en lydnadstävling. Och om vi grejar tandvisningen utan att Flinga blir livrädd eller vi blir avvisade från planen, då har vi vunnit. Det är detsamma som full pott och 1a på pallen. Resten är liksom i bakgrunden och oviktigt i jämförelse (ni ser hur fint jag försöker intala mig saker och ting, va? Jag är ju världens tävlingsmänniska som dessutom har stooora krav på mig själv...)

Jag återkommer imorgon med en statusuppdatering! Kanske kan få min man att filma lite moment till och med.

FlingFlongan har ikväll varit hos veterinären med sina öron igen, denna gång var det ingen stor inflammation utan "endast" lite svamp och vax i örat. Jag som rengjort som en galning... Tydligen inte längst ner i hörselgången. Jaja. Men jag gillar verkligen denna veterinär!! Det var hon som jag hade till Vicke och som var med när han vandrade över regnbågsbron. Så jag vill ha henne till Flinga också. Bara för att hon är så bra!

Alla vet ju att väntan hos veterinären inte alltid är den roligaste. Nej, ganska tråkig och seg rentav. Men vi hade roligt. Eller ja, Flinga särskilt. Att apportera benreflexer är inte min normala favoritsysselsättning, hon tyckte det var skitkul däremot! Hon tycker att allt som innefattar arbete är kul. När hon tycker vi är tråkiga hemma bär hon ju skor, t.ex Skoj skoj tycker den lilla Rottrievern.

Jag tror att min fina Flinga äääntligen börjar komma ur sin skendräktighet. Sakta men säkert. Hon somnar inte som en påkörd padda efter morgonpromenaderna nu, utan kollar runt lite och ser om det händer något kul! Det känns riiiktigt skönt. Ett tag trodde jag att vi inte skulle kunna träna något på hela våren, men nu ser det ut att vända, sakta men säkert.

Gårdagen spenderades åkande ner till Norrköping till min Farmor. Flinga har varit där ett par gånger när hon var yngre, och hon uppskattar inte farmor sådär jättemycket. Hon är ganska så burdus nämligen och RIKTIGT kass på att läsa av henne. Dessutom vill hon ge hunden ALLT som eventuellt går att äta. Tror Flinga gick upp det hon tappat för att farmor skulle mata henne hela tiden. I vilket fall så var Flinga rätt skeptisk till min farmor från början. Inte konstigt när människan skulle luta sig över henne och ta på huvudet, big nono när det gäller Flinga och "First time Hellos". Efter ett tag släppte det en del, hon var fortfarande på sin vakt och såg ut som en strykrädd gathund (Förstår INTE varför det blivit såhär, det kan knappast vara normalt att reagera på höjda händer om inget obehagligt hänt i samband med dem, och mig veterligen har hon INTE blivit slagen) så fort farmor höjde händerna. Det är som sagt skumt, men efter ett tag inser hon att det inte händer så mycket och då lugnar hon ner sig. Det är däremot irriterande att folk inte förstår att man kan klia hunden på kroppen, bringan går bra, ryggen och rumpan går bra. Men. Ta. För. Guds. Skull. Inte. Hunden. På. Huvudet. Hur många gånger ska detta behöva upprepas?

Sedan jag upptäckte Flingas bekymmer har jag blivit väldigt mån om att verkligen sätta mig ner på huk när främmande hundar kommer fram och hälsar, för jag vet att en osäker hund inte trivs med någon som böjer sig fram över den. Önskar att fler gjorde det, det skulle underlätta för min voffa.  

En promenad hann vi med också, i de mer centrala delarna av Norrköping, vilket gick hur bra som helst. Hon är liksom inte rädd för miljöer och ljud och sånt, hon går utan tvekan i gallertrappor, hoppar på sandlådor, bryr sig inte särskilt om huruvida det är massvis med folk runt omkring eller inte. Hon håller mest koll. Det är just människor som ska hälsa som är problemet. Säkert en svit efter hennes valptid, när det inte gick att hindra folk från att KASTA sig över den söööta lilla valpen. Suck. Aja, att hon inte älskar folk är inte hela världen, även om jag hade tyckt det var bättre med en hund man fick träna till att stå på alla fyra då den är så glad, och inte tvärtom som det är idag. Det spelar ingen roll. Min Flinga är världens bästa Flinga ändå ♥.

Min plånka ligger i sängen och snarkar just nu, snart frukostdags och sen en härlig morgonprommis i vårsolen!

I brist på andra bilder (nej ingen egentlig brist, jag gillar bara denna) får ni en i mitt tycke en underbar bild på en and. Bara för att inlägget ser sjukt tomt ut utan bilder.

Ojdå, det har visst gått ett tag mellan uppdateringarna igen. Förlåt för det. Inte för att det har hänt så mycket här, vardagen mest rullar på...

Jag tror att min hund är skendräktig. Hennes tuttar har fortfarande inte gått tillbaka sig efter löpet, de hänger och slänger mest, hon har tokigt ökad matlust och är trött, trött, trött. Sover myycket mer än hon gjort tidigare. Inte alls den där galna energin som jag är van vid... det är svårt när man inte riktigt känner en individ heller. Jag vet ju hur hon har varit, och det är liksom det. Jag har ingen aning om hur hon kommer bli i framtiden, jag kan bara gissa. Och mina gissningar och slutsatser leder då till en teori om skendräktighet. Hoppas det går över snart...

Idag har jag inte haft någon skola, så det har varit en härlig dag som inleddes med en superskön långprommis i skogen med Flinga, Mamma hängde med som sällskap också. Sedan gick Flinga och jag en lunchprommis med Kisen i skogen. Det är så kul hur lyhörd han har blivit! Jätteduktig kille.

Kisen, som knappt ville hoppa ur buren. Så trött kille. Han var så söt när jag kom och skulle hämta honom, han närmast anföll mig (ännu värre än vanligt..) och blev asglad. Släppte ut honom och då sprang han raka vägen fram till bilen och ville åka. Sötgulle!

Kisen stod 10 m bort och var beredd på att göra en rusning mot henne, så hon ligger på helspänn och har örnkoll på honom. Vem jagar och vem blir jagad, ungefär.

Sedan åkte jag och handlade i fredagskaoset på Ica Maxi. Weii, vad kul! Men det blir hemgjord pizza till middag, och det är gott. Det är till och med awesome. Min pizza är grym!

Drog med mig djuret bort till Mörby C för lite miljöträning och hyrning av film. Det är kaos där på fredag eftermiddagar så vi passade på. Hon var superduktig! Vi satt på en bänk (ja folk kollade lite på tjejen med den fula rosa mössan och mördarhunden, som satt bredvid varandra på bänken..) och spanade på folk, min bror hyrde film och sen gick vi tillbaka till bilen. Körde lite utmaningar i form av att hoppa upp på sandlådor, blomkrukor och såntdär ni vet. Duktiga tjejen! Som jag älskar denna hund.

Flinga låg ute på altanen och spanade! Hon tycker vi har en grymt bra tomt, den ligger så högt upp så hon har örnkoll på vad dom sker där nedanför. Hon ligger ofta och bara spanar på folket som går nedanför. Hon är så söt!

Efter ett tag gick hon ner på tomten och pysslade med något, jag gick för att kolla vad, då hon har rymt ett par gånger. Jag har väl varit dålig med att tala om för henne att man inte får rymma, så that's all on me. Men i vilket fall så kikade jag på vad hon gjorde. Och då stod hon och bökade i lera. Så söt! Jag smög mig på henne och kikade ett litet tag, sedan när hon lyfte på huvudet var hon helt lerig i hela nyllet, haha! Så sööt!

Gris/BökWeiler. Sedan gick hon in och kladdade ner altandörren. inte lika söt, men det var ju bara att torka bort!

Nu vankas det strax pizzabak! It's gonna be aaawesome. Morgondagens planer består av (om vädret är OK), att ta tunnelbanan in till Östermalmstorg (eller stadion, har inte bestämt mig) och gå en morgonprommis ute på djurgården. Härlig värre! Men regnar det går nog den planen i stöpet!

Och juste, höll nästan på att glömma... DET ÄR TYP VÅR UTE!!! Det är underbart. Solen värmer, snön töar bort. I skogen är det bart på vissa ställen och det betyder.... ATT MAN KAN BÖRJA SPÅRA IGEN!! Weii vad kul det känns!!

Igår vid 5-snåret var jag och Flinga och gick på sätra äng. Hör då något som klingar en bit bakom oss, vänder mig om och ser en matte-lös labbe komma springandes. GIvetvis springer den raka vägen fram till oss, söker med blicken efter en ägare och ser en matte komma springandes 150 m bakom. Min tanke är att den har rymt och vägrar komma på inkallning, alltså springer matten efter? Nej så var det inte. Matten är ute och joggar. Och har hunden lös, utan någon som helst koll. Jag blev arg och ber henne hålla bättre koll på sin hund, men hon fortsätter springa och berättar bara att hon har koppel med om det behövs. Ehm okej, när behövs det då, om inte när det kommer en annan hund?! Blev sjukt irriterad. Tackade även min lyckliga stjärna, återigen, för min språksäkra, hundsnälla hund. Hade jag haft Kisen med hade det inte varit lika gulligt.

Nu var jag ute idag igen och gick, har Flinga kopplad, jag ser ett par med en PON (?), schapendoes eller liknande. Den verkar vara ute och flanera i sin egen värld, och jag visste att den skulle komma framspringandes. Jag stannade, gick åt sidan, hunden fick syn på oss och drog iväg. Matte/Husse började vissla och ropa lite, hunden vände inte ens på ena örat och brydde sig NADA (!) utan stack fram till oss. Jag tog in Flinga bakom mig och sparkade snö på hunden när den försökte komma nära. Som tur var höll den sig på avstånd. Efter någon minut kommer hussen lugnt spankulerandes och frågar om min hund är aggressiv?! Då var jag så irriterad så jag svarade det oerhört mogna: "Hade min hund varit aggressiv, hade din hund inte var hel just nu.". Han var inte svensk, så jag tror inte att han förstod vad jag sa. Eller så tyckte han jag var lite väl kaxig, för han svarade: "Inte din heller. Och du är inte heller hel(?!)". Hmm, va?! Logiskt.

Men helt ärligt så förstår jag inte hur folk tänker, tänk om jag hade haft en hanhundsaggressiv Rottishane på 60 kg, då hade det varit riktigt jobbigt. Både för dem och mig. Och det lustiga (eller sorgliga..) är att det hade stått i media om "Rottweilern dödade hund", trots att min hund var i koppel. Jag blir så fruktansvärt irriterad på människor som inte har någon koll på sina hundar men ändå envisas med att ha dem lösa.

Koppla era hundar för i helskotta. Hur f*ns svårt ska det vara?!

Ett par dagar innan nyår stötte jag och Hella på en herre med en skitstor (bilden) hund. Den var förvisso drogad inför nyåret, och harmlös. Men tänk om den inte varit det?! Eller om våra inte varit det?!

Kisenbus blev det ju imorse, nu på eftermiddagen var vi nere vid Skogsvik och körde lite lydnad. Det är maaassor med störningar där nere nu, massa folk som åker på isen och går förbi hela tiden. Skitbra att träna plats där. Idag låg hon när en familj med småbarn i pulka gick förbi med en gnällande, hoppande Flat. Låg så fint och stabilt så.

I övrigt tränade vi lite av momenten i lkl 1. Allt går super, men nu har läggandena börjat krångla. Jag förstår ingenting, bara över natten har hon fått lurknäck och vill inte alls lägga sig. Ställandena funkar istället hur bra som helst! Konstigt det där. Jaja, vi tränar vidare. Kanske ska låta läggandena vara ett tag.

Bilderna från busen med Kisen

Hade bror med mig som filmade och fotade lite också..

Fotona kommer här iaf, tror inte jag vågar lägga ut någon film däremot..