Jag tror att min fina Flinga äääntligen börjar komma ur sin skendräktighet. Sakta men säkert. Hon somnar inte som en påkörd padda efter morgonpromenaderna nu, utan kollar runt lite och ser om det händer något kul! Det känns riiiktigt skönt. Ett tag trodde jag att vi inte skulle kunna träna något på hela våren, men nu ser det ut att vända, sakta men säkert.

Gårdagen spenderades åkande ner till Norrköping till min Farmor. Flinga har varit där ett par gånger när hon var yngre, och hon uppskattar inte farmor sådär jättemycket. Hon är ganska så burdus nämligen och RIKTIGT kass på att läsa av henne. Dessutom vill hon ge hunden ALLT som eventuellt går att äta. Tror Flinga gick upp det hon tappat för att farmor skulle mata henne hela tiden. I vilket fall så var Flinga rätt skeptisk till min farmor från början. Inte konstigt när människan skulle luta sig över henne och ta på huvudet, big nono när det gäller Flinga och "First time Hellos". Efter ett tag släppte det en del, hon var fortfarande på sin vakt och såg ut som en strykrädd gathund (Förstår INTE varför det blivit såhär, det kan knappast vara normalt att reagera på höjda händer om inget obehagligt hänt i samband med dem, och mig veterligen har hon INTE blivit slagen) så fort farmor höjde händerna. Det är som sagt skumt, men efter ett tag inser hon att det inte händer så mycket och då lugnar hon ner sig. Det är däremot irriterande att folk inte förstår att man kan klia hunden på kroppen, bringan går bra, ryggen och rumpan går bra. Men. Ta. För. Guds. Skull. Inte. Hunden. På. Huvudet. Hur många gånger ska detta behöva upprepas?

Sedan jag upptäckte Flingas bekymmer har jag blivit väldigt mån om att verkligen sätta mig ner på huk när främmande hundar kommer fram och hälsar, för jag vet att en osäker hund inte trivs med någon som böjer sig fram över den. Önskar att fler gjorde det, det skulle underlätta för min voffa.  

En promenad hann vi med också, i de mer centrala delarna av Norrköping, vilket gick hur bra som helst. Hon är liksom inte rädd för miljöer och ljud och sånt, hon går utan tvekan i gallertrappor, hoppar på sandlådor, bryr sig inte särskilt om huruvida det är massvis med folk runt omkring eller inte. Hon håller mest koll. Det är just människor som ska hälsa som är problemet. Säkert en svit efter hennes valptid, när det inte gick att hindra folk från att KASTA sig över den söööta lilla valpen. Suck. Aja, att hon inte älskar folk är inte hela världen, även om jag hade tyckt det var bättre med en hund man fick träna till att stå på alla fyra då den är så glad, och inte tvärtom som det är idag. Det spelar ingen roll. Min Flinga är världens bästa Flinga ändå ♥.

Min plånka ligger i sängen och snarkar just nu, snart frukostdags och sen en härlig morgonprommis i vårsolen!

I brist på andra bilder (nej ingen egentlig brist, jag gillar bara denna) får ni en i mitt tycke en underbar bild på en and. Bara för att inlägget ser sjukt tomt ut utan bilder.

 

Alexandra

27 februari 2012 12:05

Liam hade också en period, på några månader där han var mer misstänksam mot folk. Det skulle först nosas igenom som vanligt men han stannade aldrig kvar hos den okända människan för att bli klappad utan gick oh gjorde sitt egna roliga. Men idag, ca ett halvår efter så är han HUR glad i andra människor som helst. Gosar gärna in arslet i okända människor m.m Så en vacker dag kommer det nog vända på Flinga med! :)

http://alexandrajansson.webblogg.se

Rebecca

27 februari 2012 12:29

Håller alla tumamr och tår för att det blir så för henne också!!

 

Carina

27 februari 2012 15:53

Doris är också glad i andra människor så länge de inte vill hälsa på henne för mycket ;) Är det nån som sätter sig på huk och lockar och pockar på henne så går hon fram, säger hej i typ 2 sekunder och sen går hon iväg. Däremot de människor som kommer fram och inte säger desto mer utan bara klappar om henne och kanske pratar med mig, då kämpar hon för att få uppmärksamhet.. Är det folk hon känner så blir hon så till sig att hon inte vet var hon ska ta vägen. Däremot har jag upptäckt att det är några enstaka (två) män som hon är väldigt skeptisk till, av vilken anledning har jag inte lyckats lista ut än.. Hoppas Flingas skepcis till nya människor går över!

Rebecca

28 februari 2012 08:48

Jaa verkligen , iaf att den släpper lite :)!

 

Hella

28 februari 2012 09:03

För det första måste jag bara säga att bilden på anden är ju helt fantastiskt! :)

Flingan kommer säkert "komma över" det här vad gäller lite osäkerhet med människor och kanske framför allt nya/främmande sådana, och om inte. So what? Du och Flingan passar ju så fint ihop och jag vet ju hur nöjd och kär du är i denna hund så oavsett tror jag det kommer bli super och om jag känner dig rätt så kommer ni träna tills "problemet" är så det passar ert liv eller hur man ska säga.

Här har det ju gått från krypa fram och hälsa på tvåbenta till att hoppa vilt på dem, så vi jobbar ju på att dämpa lite av den där intensiviteten, så det kan gå haha! Men jag är glad när min lilla tös är glad. :)

Kram på er!

http://www.hellaas.blogspot.com

Rebecca

28 februari 2012 15:33

Tack söta du!

Och jo jag vet, vi tränar väl på så gott det går liksom. Sedan kanske hon aldrig blir sådär tokglad i allt och alla, men då får det vara så!

Mandie är ju helt galen i folk nu ;) söttjejen!

 

Erika

18 mars 2012 18:37

Såå fin bild! :)

Rebecca

18 mars 2012 18:52

Tack kära du!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hallå allesammans! Eller de få stackare som fortfarande hittar hit emellanåt ;).    Nåväl, igår var det såklart agilitytisdag, och vilken tisdag sedan! Helt otroligt bra gick det med båda! Körde både Elli och Ester (mammas hund ni vet).    ...

På tisdagar kör jag och Elli agility uppe i hallen i Arninge, och igår gick det så fruktansvärt bra!!    Jag har haft ganska stora problem med att lära mig läsa min lilla hund. Hon är utan problem den svåraste lilla tösabit jag någonsin haft att ...

Hej igen!    Jag ser att det är folk inne och läser, blir lite förvånad. Vilka är ni?    För oss rullar livet på även utan Fling. Vi saknar henne varje dag däremot, fortfarande, trots att det är snart ett år sedan. Även om saknaden är stor så...

Hej på er...   Jag ser att ni fortsatt läsa, trots att jag inte uppdaterat här på väldigt länge. Anledningen till det är att jag helt enkelt inte orkat, inte efter den här vårens katastrofslut. Men någonstans känner jag ändå att jag är skyldig er...

Idag har Plång och jag varit och simmat igen.. det är vår torsdagsgrej vi har för oss. Traska måndag eller tisdag och simma torsdagar, så har vi det. Nästa vecka blir det däremot simning två gånger, då Frida som sköter traskningen är på kennelläger. ...