Jag tror att min fina Flinga äääntligen börjar komma ur sin skendräktighet. Sakta men säkert. Hon somnar inte som en påkörd padda efter morgonpromenaderna nu, utan kollar runt lite och ser om det händer något kul! Det känns riiiktigt skönt. Ett tag trodde jag att vi inte skulle kunna träna något på hela våren, men nu ser det ut att vända, sakta men säkert.

Gårdagen spenderades åkande ner till Norrköping till min Farmor. Flinga har varit där ett par gånger när hon var yngre, och hon uppskattar inte farmor sådär jättemycket. Hon är ganska så burdus nämligen och RIKTIGT kass på att läsa av henne. Dessutom vill hon ge hunden ALLT som eventuellt går att äta. Tror Flinga gick upp det hon tappat för att farmor skulle mata henne hela tiden. I vilket fall så var Flinga rätt skeptisk till min farmor från början. Inte konstigt när människan skulle luta sig över henne och ta på huvudet, big nono när det gäller Flinga och "First time Hellos". Efter ett tag släppte det en del, hon var fortfarande på sin vakt och såg ut som en strykrädd gathund (Förstår INTE varför det blivit såhär, det kan knappast vara normalt att reagera på höjda händer om inget obehagligt hänt i samband med dem, och mig veterligen har hon INTE blivit slagen) så fort farmor höjde händerna. Det är som sagt skumt, men efter ett tag inser hon att det inte händer så mycket och då lugnar hon ner sig. Det är däremot irriterande att folk inte förstår att man kan klia hunden på kroppen, bringan går bra, ryggen och rumpan går bra. Men. Ta. För. Guds. Skull. Inte. Hunden. På. Huvudet. Hur många gånger ska detta behöva upprepas?

Sedan jag upptäckte Flingas bekymmer har jag blivit väldigt mån om att verkligen sätta mig ner på huk när främmande hundar kommer fram och hälsar, för jag vet att en osäker hund inte trivs med någon som böjer sig fram över den. Önskar att fler gjorde det, det skulle underlätta för min voffa.  

En promenad hann vi med också, i de mer centrala delarna av Norrköping, vilket gick hur bra som helst. Hon är liksom inte rädd för miljöer och ljud och sånt, hon går utan tvekan i gallertrappor, hoppar på sandlådor, bryr sig inte särskilt om huruvida det är massvis med folk runt omkring eller inte. Hon håller mest koll. Det är just människor som ska hälsa som är problemet. Säkert en svit efter hennes valptid, när det inte gick att hindra folk från att KASTA sig över den söööta lilla valpen. Suck. Aja, att hon inte älskar folk är inte hela världen, även om jag hade tyckt det var bättre med en hund man fick träna till att stå på alla fyra då den är så glad, och inte tvärtom som det är idag. Det spelar ingen roll. Min Flinga är världens bästa Flinga ändå ♥.

Min plånka ligger i sängen och snarkar just nu, snart frukostdags och sen en härlig morgonprommis i vårsolen!

I brist på andra bilder (nej ingen egentlig brist, jag gillar bara denna) får ni en i mitt tycke en underbar bild på en and. Bara för att inlägget ser sjukt tomt ut utan bilder.