Igår kväll var jag ute på kvällsrundan vid halv 8 draget, blev en koppelpromenad i kvarteren runt huset. Det går en Flat typ 70 m framför oss, vi går i ungefär samma takt och Flinga och jag går efter dem ett litet tag, kanske 4-5 min innan vi svänger av. Jag reagerar över att hunden inte får lukta, utan går i kort koppel bredvid ägaren hela tiden, 4-5 min utan att lukta på en promenad känns för mig som ganska lång tid. I vilket fall så svänger vi av så vi ska slippa gå bakom dem hela tiden, går en annan väg och kommer ut ungefär 100 m bakom dem igen, hunden går fortfarande likadant, snällt och lydigt bredvid ägaren i rätt kort koppel.

Det är inget fel, det är inte det jag säger, men jag började fungera över det här med hundpromenader, och hur man går promenad. En hundprommis för mig är när hunden ska få nosa runt och promenera, inte fastna på samma fläck jättelång tid liksom, men ett litet tag är för mig okej. Det finns liksom bara två regler, typ: 1. Dra inte i kopplet, det är BIG nono. 2. Lås dig inte på andra hundar. Sedan får hon nosa hur hon vill bara hon är följsam i kopplet. Om jag vill gå en jättesnabb powerwalk skulle jag antingen gå så jag kan ha hunden lös eller lämna hunden hemma, för mig känns det främmande att ta med hunden ut på prommis, men den får inte lukta? Hundar lever ju typ genom luktsinnet. Däremot ska hon följa med mig och inte dra för att nosa om jag kortar kopplet, men normalt sett går jag ju med långt koppel just för att hon ska få kolla läget. För mig är det ingen vits i att gå en promenad med kort koppel och hunden bredvid mig á la Cesar Milan.

Jag poängterar igen, det är INTE fel att göra på något annat sätt, men för MIG känns det främmande  att ta med hunden på prommis utan att det ska få använda sin nos till att kolla läget. Men, hur gör ni? Hur tänker ni? Vad är okej för era hundar? Nej, jag förväntar mig inte att ni ska svara, men jag hoppas att ni gör det, ni var ändå en hel skolklass som läste här igår... NÅN borde väl kunna ta sig tiden att svara på mina funderingar   

Men.. jag måste bara hylla min voffa lite också. Min Flinga är bäst i hela världen (nähä...), hon är såå mysig att vara ute och gå med. Jag bara njuter av våra underbara skogspromenader på morgnarna, hon springer inte fram till andra hundar, går ihop med typ alla andra hundar om det skulle springa fram något, hon kommer klockrent på inkallning, har ännu inte dragit efter vilt osv. Jamen, det märks väl hur mysiga våra promenader är  . Bara njuter av den underbara naturen och att vara ute med en underbar hund och promenera. Min vackraste Flinga.

Och ja, jag har liite svårt att lägga upp blogginlägg utan bilder, så jag går igenom det gamla arkivet istället    . Det här var i august, vi var nere i Kolbäck och kollade till hästarna på sommarbetet. Kommer ihåg hur jag kämpade med den där nedrans tejpen och de där öronen. Det var verkligen hopplöst, haha. Hon typ bet mig i händerna och var asjobbig, men jag börjar förtränga det lite och tänka "men sååå jobbig kan hon ju inte ha varit..." men jo, det var hon. Min älskade Flinga   . Som jag älskar den här hunden. Den här bilden är väldigt mycket Flinga, hon ser såå lurig ut.