Jajamensan, det här blir ett inlägg som behandlar lite allt möjligt, ni vet kors och tvärs och hit och dit.

05.30 började min dag med dusch, sminkning, frukostätning, mellanmålsiordningsgörning (fint ord va...), lunchlådepackning osv osv. Halv 7 började jag och Flinga vår vandring ner till dagis, väl där var Hella lite sen pga. lite halkningar hit och dit (ni vet.. den där envisa mänskliga faktorn) och såntdär som händer. I vilket fall var jag tvungen att åka, Anton hade kommit för att hämta upp mig hos Hella och ge mig skjuts bort till Mörby centrum. Hivade in hunden i bilen, i mitt knä. 41 kg skitstor Rottistik satt i mitt knä, inte särskilt krocksäkert för fem öre och inte bekvämt heller (ska tillägga att det är en resa om 3 min). Men så blev det. Anton släppte av mig och hivade in hunden i det nu rensade bagaget och åkte för att lämpa av henne hos Hella som nu kommit fram i åtminstone en halv bit. Själv påbörjade jag resan med tunnelbanan in mot T-centralen och tåget ner mot Eskilstuna.

Efter några stationer trodde jag inte längre att jag skullle komma till Eskilstuna, jag blev fullkomligt skräckslagen och hade världens adrenalinpåslag. Anledningen? Jag är livrädd för terrorbombare. Fullkomligt. Paniskt. Livrädd. Lite fånigt kan tyckas, men finns det något bättre (i deras twistade hjärnor då..) än att slå till mot en tunnelbanevagn i nästan rusningstid (kanske i just rusning iof)? Folk kan inte ta sig iväg, och infrastrukturen brakar, två flugor i en flugsmälla liksom. I vilket fall kom just en sådan där läskig misstänkt terrobombarmänniska in i vagnen. Han såg mycket mystisk ut och bar på en stor ryggsäck (säkert bomber och spikar i), kom in och ställde sig med huvudet mot stången (en såndär gammal vagn med strippstång i, ni vet..) och började mumla massa saker (min rationella hjärna trodde han messade böner då han skulle spränga sig själv och ens gud är den man vill ha med sig, typ.). Efter någon minuts mumlande vände han sig mot folket i vagnen (mot mig..) och fortsatte mumla. Vet ni vad han gör sen?! Han tar upp handen, formar den som en pistol och börjar låtsasskjuta på folk, jag klarade mig som tur var, även om han stirrade mig i ögonen säkert 15 sek. Sjukt läskig människa. Vem går runt och låtsasskjuter på folk i morgonrusningen?! Med världens största ryggsäck och typiskt terrorbombarutseende, därmed såg han ut som en typisk terrorbombare (så som jag tänker mig en). Huvva. Jag överlevde uppenbarligen men var sjukt rädd och ställde mig vid utgången, redo att hoppa av vagnen om inte han gjorde det. Han hoppade av. Jag slapp därmed, och kunde sätta mig och fortsätta tjuvlyssna på folks meningslösa samtal om dagisplatser. Resten av resan, både ner och hem gick bra. Tack för det.

(Titta så pedagogiskt, en bild på en gammal t-banevagn, ni ser stången där i mitten..)

Japp, spännande resa in till stora staden minsann. Ni tycker säkert jag är urlöjlig, och innerst inne jag med. Men det är en sådan där rädsla som bara finns där, även fast risken att råka ut för den är rätt liten. Ungefär som att vara flygrädd. Eller vara rädd för att bli våldtagen när det är mörkt ute. Inte så stor risk att det ska hända, men man är liksom lite skvättig ändå.

Menmen, nog om icke-hundrelaterade händelser. Dagens träning av hund har bestått av:

- Tasstarget i form av båda tassarna på en träplatta. Började skicka henne på plattan från lite avstånd idag. Duktig tjej, funkade hur bra som helst!

- Fjärren har vi också fortsatt med, samma som igår. Stilla baktassar och lägganden och sättanden från stående, gick också super!

- Hoppstå, vilket har gått huur bra som helst! Förra gången jag testade gick det åt skogen. Hon började hoppa på mig istället, men nu gick det huur bra som helst.

Hur kul är inte detta?! Leker på samma sätt, enda skillnaden är att det är 6 mån mellan bilderna. Hur söta är dem inte på den översta bilden?? Väärldens finaste tjejer på jorden. Hella rapporterade att de minsann sovit lite på dagis idag, 1 h till och med. Det är ovanligt, normalt sett är det bara 110% fullt ös medvetslös.