Det första jag vill meddela, är att mina öronlock som jag haft nu i 1 v faktiskt släppte en stund under morgonpromenaden, tror det var tack vare fisherman's friend. Tack till er!

Än så länge har vi hunnit klara av lite frukostätning och även en uuuunderbar morgonprommis på Sätra Äng! Jag älskar verkligen att gå där, det är såå fantastiskt vackert. Tog lite bilder med mobilkameran, vilket tyvärr inte gör den underbara vyn rättvisa. Glittret och frosten, men framförallt känslan, kom inte med. Lite besviken blev jag allt, men ni får se dem ändå.

Den obligatoriska "Hej Flinga" bilden:

Hon är ju bara sååå söööt när hon kollar på en underifrån och med öronen tillbaka. Min vackraste tjej.

Sen vill jag meddela att vintern verkligen har kommit, med stora steg dessutom. Ett par decimeter snö finns här allt och även -11 grader hade vi på prommisen.

Busbelöning när hon gick och sniffade efter rådjursspår. Kommer man när matte ropar trots annat intressant, då blir det bus. Hmm, man får ju göra det man kan för att underhålla det matte-intresse som finns, hon är ju ganska självständig av sig..

Det var sååå vackert!! Jag blev alldeles hänförd av denna underbart vackra morgon. Knastrande kallt, strålande sol, glittrande snö och frost överallt. Det ligger is på edsviken nu, hoppas det får vara kallt ett litet tag nu så den får lägga sig ordentligt. Är väl lite orolig för min hund som mycket väl skulle kunna plaska ut där när isen är supertunn. I det vilda är det ju fortfarande "starkaste (och smartaste) överlever". Där skulle Flinga inte passa in, hennes nyfikenhet skulle få henne att gå ut på för tunn is eller trilla ned för ett stup. Men, nu är hon inte vildhund. Inte det minsta. Hon är MIN älskling. Mattes kelgris, minsann. Då behöver man inte klara sig själv, och får således leva ett tag till!

Nu väntar min underbara Kognitionspsykologibok (ett fint ord minsann), den är på engelska och ganska intressant, men plugga är väl aldrig sådär "weiiiii" roligt. Nåväl, ha en trevlig dag, återkommer säkert i eftermiddag!

Jajamensan, det här blir ett inlägg som behandlar lite allt möjligt, ni vet kors och tvärs och hit och dit.

05.30 började min dag med dusch, sminkning, frukostätning, mellanmålsiordningsgörning (fint ord va...), lunchlådepackning osv osv. Halv 7 började jag och Flinga vår vandring ner till dagis, väl där var Hella lite sen pga. lite halkningar hit och dit (ni vet.. den där envisa mänskliga faktorn) och såntdär som händer. I vilket fall var jag tvungen att åka, Anton hade kommit för att hämta upp mig hos Hella och ge mig skjuts bort till Mörby centrum. Hivade in hunden i bilen, i mitt knä. 41 kg skitstor Rottistik satt i mitt knä, inte särskilt krocksäkert för fem öre och inte bekvämt heller (ska tillägga att det är en resa om 3 min). Men så blev det. Anton släppte av mig och hivade in hunden i det nu rensade bagaget och åkte för att lämpa av henne hos Hella som nu kommit fram i åtminstone en halv bit. Själv påbörjade jag resan med tunnelbanan in mot T-centralen och tåget ner mot Eskilstuna.

Efter några stationer trodde jag inte längre att jag skullle komma till Eskilstuna, jag blev fullkomligt skräckslagen och hade världens adrenalinpåslag. Anledningen? Jag är livrädd för terrorbombare. Fullkomligt. Paniskt. Livrädd. Lite fånigt kan tyckas, men finns det något bättre (i deras twistade hjärnor då..) än att slå till mot en tunnelbanevagn i nästan rusningstid (kanske i just rusning iof)? Folk kan inte ta sig iväg, och infrastrukturen brakar, två flugor i en flugsmälla liksom. I vilket fall kom just en sådan där läskig misstänkt terrobombarmänniska in i vagnen. Han såg mycket mystisk ut och bar på en stor ryggsäck (säkert bomber och spikar i), kom in och ställde sig med huvudet mot stången (en såndär gammal vagn med strippstång i, ni vet..) och började mumla massa saker (min rationella hjärna trodde han messade böner då han skulle spränga sig själv och ens gud är den man vill ha med sig, typ.). Efter någon minuts mumlande vände han sig mot folket i vagnen (mot mig..) och fortsatte mumla. Vet ni vad han gör sen?! Han tar upp handen, formar den som en pistol och börjar låtsasskjuta på folk, jag klarade mig som tur var, även om han stirrade mig i ögonen säkert 15 sek. Sjukt läskig människa. Vem går runt och låtsasskjuter på folk i morgonrusningen?! Med världens största ryggsäck och typiskt terrorbombarutseende, därmed såg han ut som en typisk terrorbombare (så som jag tänker mig en). Huvva. Jag överlevde uppenbarligen men var sjukt rädd och ställde mig vid utgången, redo att hoppa av vagnen om inte han gjorde det. Han hoppade av. Jag slapp därmed, och kunde sätta mig och fortsätta tjuvlyssna på folks meningslösa samtal om dagisplatser. Resten av resan, både ner och hem gick bra. Tack för det.

(Titta så pedagogiskt, en bild på en gammal t-banevagn, ni ser stången där i mitten..)

Japp, spännande resa in till stora staden minsann. Ni tycker säkert jag är urlöjlig, och innerst inne jag med. Men det är en sådan där rädsla som bara finns där, även fast risken att råka ut för den är rätt liten. Ungefär som att vara flygrädd. Eller vara rädd för att bli våldtagen när det är mörkt ute. Inte så stor risk att det ska hända, men man är liksom lite skvättig ändå.

Menmen, nog om icke-hundrelaterade händelser. Dagens träning av hund har bestått av:

- Tasstarget i form av båda tassarna på en träplatta. Började skicka henne på plattan från lite avstånd idag. Duktig tjej, funkade hur bra som helst!

- Fjärren har vi också fortsatt med, samma som igår. Stilla baktassar och lägganden och sättanden från stående, gick också super!

- Hoppstå, vilket har gått huur bra som helst! Förra gången jag testade gick det åt skogen. Hon började hoppa på mig istället, men nu gick det huur bra som helst.

Hur kul är inte detta?! Leker på samma sätt, enda skillnaden är att det är 6 mån mellan bilderna. Hur söta är dem inte på den översta bilden?? Väärldens finaste tjejer på jorden. Hella rapporterade att de minsann sovit lite på dagis idag, 1 h till och med. Det är ovanligt, normalt sett är det bara 110% fullt ös medvetslös.

Efter träningen för Eva i fredags är lite motivation tillbaka, har kört ett par pass med lägganden/sättanden från stående och nu på kvällen från läggande/sättande till stående. Detta med handhjälp, utan några kommandon inblandade och med tokstilla baktassar. Bra grej! Har även börjat klicka in target nu, tänkte lära in rutan med det. Får se hur det blir!

En rolig grej som hände under promenaden tidigare idag (ni vet, den prommisen där kameran var med..) var att vi träffade på en JRT blandis som vi stötte på tidigare under veckan. Det i sig var väl inte så kul, vid mötet i veckan hade jag Flinga lös, ser dem en bit fram på stigen, kommenderar Flinga "STOPP" och kopplar henne, går sedan förbi. Hon berättade att hennes hund kommer göra utfall och skälla mot oss, helt OK, Flinga bryr sig liksom inte. I vilket fall så träffade vi som sagt denna kvinna med hund + en vän till henne på lunchprommisen i skogen idag, hör då hur hon snabbt kallar in sin hund och säger till sin vän " DET ÄR DEN HUNDEN, DU VET, DEN LYDIGA". Jag har lock för båda öronen så jag hörde bara "det är den hunden", och trodde hon var rädd för Flinga eller nåt...men pappa som inte är förkyld hörde lite bättre och stillade min oro med att det var en komplimang jag fick. I vilket fall blev jag nog 170 cm lång när pappa berättade detta, jag förbannade min tillfälliga lomhörsel, men sträckte lite xtra på mina 165 långa cm. Kul att få beröm över sin voffa! Får faktiskt rätt ofta beröm för henne, folk tror inte att hon är så ung med tanke på hur lydig hon är *stolt matte som skryter lite extra*.

Igår kväll var jag ute på kvällsrundan vid halv 8 draget, blev en koppelpromenad i kvarteren runt huset. Det går en Flat typ 70 m framför oss, vi går i ungefär samma takt och Flinga och jag går efter dem ett litet tag, kanske 4-5 min innan vi svänger av. Jag reagerar över att hunden inte får lukta, utan går i kort koppel bredvid ägaren hela tiden, 4-5 min utan att lukta på en promenad känns för mig som ganska lång tid. I vilket fall så svänger vi av så vi ska slippa gå bakom dem hela tiden, går en annan väg och kommer ut ungefär 100 m bakom dem igen, hunden går fortfarande likadant, snällt och lydigt bredvid ägaren i rätt kort koppel.

Det är inget fel, det är inte det jag säger, men jag började fungera över det här med hundpromenader, och hur man går promenad. En hundprommis för mig är när hunden ska få nosa runt och promenera, inte fastna på samma fläck jättelång tid liksom, men ett litet tag är för mig okej. Det finns liksom bara två regler, typ: 1. Dra inte i kopplet, det är BIG nono. 2. Lås dig inte på andra hundar. Sedan får hon nosa hur hon vill bara hon är följsam i kopplet. Om jag vill gå en jättesnabb powerwalk skulle jag antingen gå så jag kan ha hunden lös eller lämna hunden hemma, för mig känns det främmande att ta med hunden ut på prommis, men den får inte lukta? Hundar lever ju typ genom luktsinnet. Däremot ska hon följa med mig och inte dra för att nosa om jag kortar kopplet, men normalt sett går jag ju med långt koppel just för att hon ska få kolla läget. För mig är det ingen vits i att gå en promenad med kort koppel och hunden bredvid mig á la Cesar Milan.

Jag poängterar igen, det är INTE fel att göra på något annat sätt, men för MIG känns det främmande  att ta med hunden på prommis utan att det ska få använda sin nos till att kolla läget. Men, hur gör ni? Hur tänker ni? Vad är okej för era hundar? Nej, jag förväntar mig inte att ni ska svara, men jag hoppas att ni gör det, ni var ändå en hel skolklass som läste här igår... NÅN borde väl kunna ta sig tiden att svara på mina funderingar   

Men.. jag måste bara hylla min voffa lite också. Min Flinga är bäst i hela världen (nähä...), hon är såå mysig att vara ute och gå med. Jag bara njuter av våra underbara skogspromenader på morgnarna, hon springer inte fram till andra hundar, går ihop med typ alla andra hundar om det skulle springa fram något, hon kommer klockrent på inkallning, har ännu inte dragit efter vilt osv. Jamen, det märks väl hur mysiga våra promenader är  . Bara njuter av den underbara naturen och att vara ute med en underbar hund och promenera. Min vackraste Flinga.

Och ja, jag har liite svårt att lägga upp blogginlägg utan bilder, så jag går igenom det gamla arkivet istället    . Det här var i august, vi var nere i Kolbäck och kollade till hästarna på sommarbetet. Kommer ihåg hur jag kämpade med den där nedrans tejpen och de där öronen. Det var verkligen hopplöst, haha. Hon typ bet mig i händerna och var asjobbig, men jag börjar förtränga det lite och tänka "men sååå jobbig kan hon ju inte ha varit..." men jo, det var hon. Min älskade Flinga   . Som jag älskar den här hunden. Den här bilden är väldigt mycket Flinga, hon ser såå lurig ut.

Alltså, hur coolt är inte detta?! Vilket enormt steg framåt för ridsporten att Rolf-Göran Bengtsson vann Jerringpriset, dessutom med 44,6% av rösterna , vilket är det högsta antalet någonsin!!! Awesome!! Jaa, jag somnade såklart innan detta var klart, men det var ju kul att vakna upp till denna nyheten.

(Bilden lånad av eurosport.se)

Dagen bjuder på skogsprommis och sedan bär det av in till stan för att möta upp min fina vän Erika och äta lite lunch! Mysigt värre! Eftermiddagen är ännu oskriven så det blir väl lite hundträning också minsann  .  

Idag var vi på en prommis med Samba och Mandie på golfbanan! Mycket bus för tjejerna blev det minsann. Det gick bra med dessa tre tillsammans, Samba kan vara lite bossig emellanåt och ta på sig uppfostrarrollen, det är egentligen inget problem då tjejerna tar tillsägelserna fint och skakar av sig åthutningarna snabbt. Samba var lite på Flinga där ett tag, men då kom polis-Mandie och skällde på Samba "var snäll mot min kompis", typ. Lite sött faktiskt! Flinga och Mandie är ju bästa radarparet, så fina tjejer så det finns ju inte!

lite bilder blev det ju, som vanligt. Ni får säga till om ni ledsnar... inte för att jag slutar fota och lägga upp bilder, men ändå.

Själv har jag lämnat in en liten eftersläpande komplettering precis, tränat för 4e gången den här veckan och nu sitter jag här med lite nyinladdade bilder. Till middag får det bli bakpotatis med skagenröra för 75% av familjen och en skinkröra till mig. Det får bli bra så...

Flinga är iaf frisk från sin öroninflammation nu, glömde skriva det när jag bloggade igår, vilket är skönt! Däremot... jag vägde henne hos vet... och vet ni vad min lilla älskade FlingFlonga, 9 mån väger?! 41 KG!!! enooorm tjej, tycker inte hon är så stor, det är bara när hon leker med Mandie som man ser hur stor hon är. Haha. Men hon är bäst ändå! Och jag känner mig säker när jag är ute och går med henne på kvällen, ger man sig på en tjej med en 41kg rottweiler (som iof är jättesnäll, men det vet ju inte dem..) då är man ju bara dum. Hehe, falsk trygghet, jajamen men whatever helps typ.

Dagens bildskörd blev:

Hon ser lite blek och blaskig ut i färgerna på den här sista bilden, och visst, hon är inte jättepigmenterad, men inte riiktigt såhär blek. Tokigt det blev. Orkade inte redigera det i PS heller. Latmask till matte.

Ja gud så dålig jag är på att blogga these days, verkar som att det är antingen eller. Antingen är jag superduktig och gör 2 inlägg om dagen, eller så är det inget bloggande alls på någon vecka. Menmen, den här veckan har jag iaf godkända ursäkter för. Dessa ursäkter består nämligen av skolarbete, min sista kurs för terminen är avklarad och en veckas välförtjänt ledighet står på agendan (efter 9 inlämnade hemtentor under hösten, och 2 redovisningar). Och vet ni vad... jag har nu läst halva min utbildning, 1,5 år kvar bara! Det är ju fantastiskt, jag längtar som en tok.

Hundveckan har inte varit någon särskild träning eller så... mest lite tankenötter hemma och såntdär ni vet. Nu är jag ledig hela veckan så nu blir det andra bullar!

Men lite Kisenbus har vi hunnit med, gick prommis med honom i tisdags. Fullt ös som vanligt med dessa två galenpannor!

En annan grej som hänt, och är väldigt viktig för oss, är att Flinga har börjat inskolning på hunddagis! Och det är inte vilket hunddagis som helst, utan hos bästa Hella! Första dagen hon var där, i onsdags från 8-2 gick superbra iaf, hon var med Martie, Mandie och en beardiskille vid namn Pedro. Det hade iaf gått superbra, vilket kändes skönt! Det har blivit mycket förändringar inför våren nu, så den ursprungliga hundplanen vi hade gick i stöpet och då är dagis guld värt. Känns grymt att få ha hennes hos Hella, de känner ju varandra så väl och Flinga känner både Mandie och Martie, vilket känns extra skönt. Dessutom ska Hella eventuellt passa Flongsan över jul nästa år, så det är väl ännu bättre!

Bilden lånad från Hellas blogg! och ni bör även kolla Hellas hemsida

Dagen har bjudit på en låååång skön skogsprommis med min bäste Anton som sällskap, träffade några av Flingas kompisar ute; 2 labbehanar. De leker som tusan och har superkul! Inga bilder på buset förvisso, men två andra från imorse.

Sedan har vi haft finbesök av Josefin, Antons lillasyster som jag tror går i... 3an? Flinga älskar iaf Jossan och tycker det är riktigt lajbans att leka med henne. En lite försenad julklapp dök upp också, en kampis med handtag i ena änden och en tennisboll i den andra. Superbra leksak för Flinga, bollen däremot höll inte så länge, max 20 min. Men vi gick en prommis på Sätra äng, fylld med lek och skoj! Hon leker lugnare med Jossan än med oss vuxna, vilket är tur för hon drar som en dåre när man kampar. Så jäääkla stark.

Jag måste bara visa en bild på min pappa och Flinga, de har en kärleksfull relation som mest innebär en massa godsaker för Flinga och gemensamt gos. Win Win situation, verkligen. Men igår när han kom hem från jobbet var de såå söta så jag var tvungen att fota. När Flinga trivs smälter mitt hjärta, särskilt när pappa halvligger i trappan och jollrar med Flinga som ligger på toppen av trappan. Så sött! Pappa är en stor, stark karl som kommer hem på kvällarna med en hel massa pondus och dessutom kostymklädd. Han släpper portföljen i hallen, Flinga kommer och möter honom och man hör ett gällt bebispratande "Heeeeej, Fliiiiiingaaaa, åååh är du väärldens finaste pottweiiiler, åååh vilken söt tjeeeej". Jaa ni förstår, klart sevärt  . Haha, kul är det iaf.

Det var allt för nu, resten av dagen får bestå av träning för mig och lite klossträning för Flinga, middag och sen gladiatorerna (nördigt, jag vet, men jag är en sucker för alla vältränade kroppar där...också är det kul att se när alla får stryk, hehe.).