Undra varför vi upplever sådan press och stress egentligen? Varför måste vi alltid vara så himla bra, och varför är det så fult att misslyckas? Jag blir verkligen irriterad på mig själv, varför ställa alla dessa krav? Varför vara rädd för att misslyckas? Let's pee on it. Det är inte hela världen om det inte blir som vi har tänkt oss.

Idag undrar jag liiite vad jag tänkte med igår?! Jag och Flinga, tävlandes lydnad?! Vi är ju inte klara för det än.. Men det är ju 2 mån kvar och på den tiden hinner vi bli klara (tänker min rationella hjärna) och ja, jag tror väl också att vi hinner bli klara. Det mesta sitter ju, det enda är hoppet, och det har jag inte tyckt varit så bra att träna i och med hennes unga ålder (Snart 11 mån) och nu är det nog iaf 4 mån sedan vi kollade på ett hinder över huvud taget, men det kommer gå bra. Också linförigheten måste vi fila på lite till.

Jag har gått igenom momenten och kollat status:

Platsliggning: Hon ligger bra! Tror inte att det blir några bekymmer, det skulel vara om någon kommer och gör en lekinvit, då kanske hon reser sig, men inte annars. Ska träna ännu mer stadga, och att hundar ska kunna leka runt henne osv. utan att hon reser sig. Ska fortsätta jobba med hakan i backen, lägga till kommandot "haka" typ. Hon ligger iof fint även om hon har huvudet uppe, än har hon inte kollat på någon annan än mig.

Tandvisning: Nej den är inte klar! Men vi har ju 2 mån på oss     . Här ska jag fortsätta med klickern och även lägga till extern belöning.

Fritt följ: Tappar ibland lite intensitet och position, jag måste vara bättre på att köra korta intensiva pass och inte "segdra" en massa. Skärpning på mig! Måste även förbereda henne mer inför svängarna, nu blir det lätt lite hipp som happ.

Inkallning: Bra! Bra fart in och för det mesta bra ingångar, ska fila lite till på dessa.

Ställande: Faktiskt bra de flesta gångerna! Har ett "stanna" kommando som sitter bra, men jobbar även med "stå" i form av hopp-stå som jag hellre använder. Det är lite snyggt sådär när hopp-ståt sitter bra!

Lägganden: Funkar bra för det mesta, ibland lite långsamt. Planerar att råda bot på detta genom att ge tråkbelöningar vid långsamma lägganden och sen Lattjolajbanlåda vid snabba lägganden.

Apporteringen: Inget snack, den är bra! Hon griper fint och håller stadigt utan tugg.

Hopp: Som sagt inte kört så mycket, men har svårt att tro att det blir problem. Det lilla vi har kört har sett bra ut, men samma som med inkallningen, vi får fila ingångarna!

I övrigt är min voffa snart Back On Track! Hennes skendräktighet förändrade ju henne totalt, men nu känns det som att hon är tillbaka mer och mer för varje dag. Idag hade hon svårt att koppla av efter morgonprommisen, det tyder på att gamla Flinga är på g tillbaka. Däremot ser hon fortfarande ut som Dolly Parton, men de går väl tillbaka så småningom.

Det känns rätt kul det här ändå! Det är 2 mån kvar, gott om tid, it's gonna be awesome! Och blir det inte det så är det inte hela världen   .

I oktober 2011

nu i februari.

Jag tror att min fina Flinga äääntligen börjar komma ur sin skendräktighet. Sakta men säkert. Hon somnar inte som en påkörd padda efter morgonpromenaderna nu, utan kollar runt lite och ser om det händer något kul! Det känns riiiktigt skönt. Ett tag trodde jag att vi inte skulle kunna träna något på hela våren, men nu ser det ut att vända, sakta men säkert.

Gårdagen spenderades åkande ner till Norrköping till min Farmor. Flinga har varit där ett par gånger när hon var yngre, och hon uppskattar inte farmor sådär jättemycket. Hon är ganska så burdus nämligen och RIKTIGT kass på att läsa av henne. Dessutom vill hon ge hunden ALLT som eventuellt går att äta. Tror Flinga gick upp det hon tappat för att farmor skulle mata henne hela tiden. I vilket fall så var Flinga rätt skeptisk till min farmor från början. Inte konstigt när människan skulle luta sig över henne och ta på huvudet, big nono när det gäller Flinga och "First time Hellos". Efter ett tag släppte det en del, hon var fortfarande på sin vakt och såg ut som en strykrädd gathund (Förstår INTE varför det blivit såhär, det kan knappast vara normalt att reagera på höjda händer om inget obehagligt hänt i samband med dem, och mig veterligen har hon INTE blivit slagen) så fort farmor höjde händerna. Det är som sagt skumt, men efter ett tag inser hon att det inte händer så mycket och då lugnar hon ner sig. Det är däremot irriterande att folk inte förstår att man kan klia hunden på kroppen, bringan går bra, ryggen och rumpan går bra. Men. Ta. För. Guds. Skull. Inte. Hunden. På. Huvudet. Hur många gånger ska detta behöva upprepas?

Sedan jag upptäckte Flingas bekymmer har jag blivit väldigt mån om att verkligen sätta mig ner på huk när främmande hundar kommer fram och hälsar, för jag vet att en osäker hund inte trivs med någon som böjer sig fram över den. Önskar att fler gjorde det, det skulle underlätta för min voffa.  

En promenad hann vi med också, i de mer centrala delarna av Norrköping, vilket gick hur bra som helst. Hon är liksom inte rädd för miljöer och ljud och sånt, hon går utan tvekan i gallertrappor, hoppar på sandlådor, bryr sig inte särskilt om huruvida det är massvis med folk runt omkring eller inte. Hon håller mest koll. Det är just människor som ska hälsa som är problemet. Säkert en svit efter hennes valptid, när det inte gick att hindra folk från att KASTA sig över den söööta lilla valpen. Suck. Aja, att hon inte älskar folk är inte hela världen, även om jag hade tyckt det var bättre med en hund man fick träna till att stå på alla fyra då den är så glad, och inte tvärtom som det är idag. Det spelar ingen roll. Min Flinga är världens bästa Flinga ändå ♥.

Min plånka ligger i sängen och snarkar just nu, snart frukostdags och sen en härlig morgonprommis i vårsolen!

I brist på andra bilder (nej ingen egentlig brist, jag gillar bara denna) får ni en i mitt tycke en underbar bild på en and. Bara för att inlägget ser sjukt tomt ut utan bilder.

Ojdå, det har visst gått ett tag mellan uppdateringarna igen. Förlåt för det. Inte för att det har hänt så mycket här, vardagen mest rullar på...

Jag tror att min hund är skendräktig. Hennes tuttar har fortfarande inte gått tillbaka sig efter löpet, de hänger och slänger mest, hon har tokigt ökad matlust och är trött, trött, trött. Sover myycket mer än hon gjort tidigare. Inte alls den där galna energin som jag är van vid... det är svårt när man inte riktigt känner en individ heller. Jag vet ju hur hon har varit, och det är liksom det. Jag har ingen aning om hur hon kommer bli i framtiden, jag kan bara gissa. Och mina gissningar och slutsatser leder då till en teori om skendräktighet. Hoppas det går över snart...

Idag har jag inte haft någon skola, så det har varit en härlig dag som inleddes med en superskön långprommis i skogen med Flinga, Mamma hängde med som sällskap också. Sedan gick Flinga och jag en lunchprommis med Kisen i skogen. Det är så kul hur lyhörd han har blivit! Jätteduktig kille.

Kisen, som knappt ville hoppa ur buren. Så trött kille. Han var så söt när jag kom och skulle hämta honom, han närmast anföll mig (ännu värre än vanligt..) och blev asglad. Släppte ut honom och då sprang han raka vägen fram till bilen och ville åka. Sötgulle!

Kisen stod 10 m bort och var beredd på att göra en rusning mot henne, så hon ligger på helspänn och har örnkoll på honom. Vem jagar och vem blir jagad, ungefär.

Sedan åkte jag och handlade i fredagskaoset på Ica Maxi. Weii, vad kul! Men det blir hemgjord pizza till middag, och det är gott. Det är till och med awesome. Min pizza är grym!

Drog med mig djuret bort till Mörby C för lite miljöträning och hyrning av film. Det är kaos där på fredag eftermiddagar så vi passade på. Hon var superduktig! Vi satt på en bänk (ja folk kollade lite på tjejen med den fula rosa mössan och mördarhunden, som satt bredvid varandra på bänken..) och spanade på folk, min bror hyrde film och sen gick vi tillbaka till bilen. Körde lite utmaningar i form av att hoppa upp på sandlådor, blomkrukor och såntdär ni vet. Duktiga tjejen! Som jag älskar denna hund.

Flinga låg ute på altanen och spanade! Hon tycker vi har en grymt bra tomt, den ligger så högt upp så hon har örnkoll på vad dom sker där nedanför. Hon ligger ofta och bara spanar på folket som går nedanför. Hon är så söt!

Efter ett tag gick hon ner på tomten och pysslade med något, jag gick för att kolla vad, då hon har rymt ett par gånger. Jag har väl varit dålig med att tala om för henne att man inte får rymma, så that's all on me. Men i vilket fall så kikade jag på vad hon gjorde. Och då stod hon och bökade i lera. Så söt! Jag smög mig på henne och kikade ett litet tag, sedan när hon lyfte på huvudet var hon helt lerig i hela nyllet, haha! Så sööt!

Gris/BökWeiler. Sedan gick hon in och kladdade ner altandörren. inte lika söt, men det var ju bara att torka bort!

Nu vankas det strax pizzabak! It's gonna be aaawesome. Morgondagens planer består av (om vädret är OK), att ta tunnelbanan in till Östermalmstorg (eller stadion, har inte bestämt mig) och gå en morgonprommis ute på djurgården. Härlig värre! Men regnar det går nog den planen i stöpet!

Och juste, höll nästan på att glömma... DET ÄR TYP VÅR UTE!!! Det är underbart. Solen värmer, snön töar bort. I skogen är det bart på vissa ställen och det betyder.... ATT MAN KAN BÖRJA SPÅRA IGEN!! Weii vad kul det känns!!

Igår vid 5-snåret var jag och Flinga och gick på sätra äng. Hör då något som klingar en bit bakom oss, vänder mig om och ser en matte-lös labbe komma springandes. GIvetvis springer den raka vägen fram till oss, söker med blicken efter en ägare och ser en matte komma springandes 150 m bakom. Min tanke är att den har rymt och vägrar komma på inkallning, alltså springer matten efter? Nej så var det inte. Matten är ute och joggar. Och har hunden lös, utan någon som helst koll. Jag blev arg och ber henne hålla bättre koll på sin hund, men hon fortsätter springa och berättar bara att hon har koppel med om det behövs. Ehm okej, när behövs det då, om inte när det kommer en annan hund?! Blev sjukt irriterad. Tackade även min lyckliga stjärna, återigen, för min språksäkra, hundsnälla hund. Hade jag haft Kisen med hade det inte varit lika gulligt.

Nu var jag ute idag igen och gick, har Flinga kopplad, jag ser ett par med en PON (?), schapendoes eller liknande. Den verkar vara ute och flanera i sin egen värld, och jag visste att den skulle komma framspringandes. Jag stannade, gick åt sidan, hunden fick syn på oss och drog iväg. Matte/Husse började vissla och ropa lite, hunden vände inte ens på ena örat och brydde sig NADA (!) utan stack fram till oss. Jag tog in Flinga bakom mig och sparkade snö på hunden när den försökte komma nära. Som tur var höll den sig på avstånd. Efter någon minut kommer hussen lugnt spankulerandes och frågar om min hund är aggressiv?! Då var jag så irriterad så jag svarade det oerhört mogna: "Hade min hund varit aggressiv, hade din hund inte var hel just nu.". Han var inte svensk, så jag tror inte att han förstod vad jag sa. Eller så tyckte han jag var lite väl kaxig, för han svarade: "Inte din heller. Och du är inte heller hel(?!)". Hmm, va?! Logiskt.

Men helt ärligt så förstår jag inte hur folk tänker, tänk om jag hade haft en hanhundsaggressiv Rottishane på 60 kg, då hade det varit riktigt jobbigt. Både för dem och mig. Och det lustiga (eller sorgliga..) är att det hade stått i media om "Rottweilern dödade hund", trots att min hund var i koppel. Jag blir så fruktansvärt irriterad på människor som inte har någon koll på sina hundar men ändå envisas med att ha dem lösa.

Koppla era hundar för i helskotta. Hur f*ns svårt ska det vara?!

Ett par dagar innan nyår stötte jag och Hella på en herre med en skitstor (bilden) hund. Den var förvisso drogad inför nyåret, och harmlös. Men tänk om den inte varit det?! Eller om våra inte varit det?!

Jag lever! Jag lovar. Jag är astrist som inte har skrivit på mååååånga dagar. Mina dagar nu går mest åt att tokplugga inför monstertentan på fredag. Så på fredag kommer det komma ett låååångt inlägg med maaaassa bilder! Så, kika in då istället!

Så nu vet ni, jag har inte gått under jorden. Jag har bara jordens tentaångest och är upp helt inne i Genereringsprincipen.

Här i trakterna där jag bor finns det ett par (tror iaf det är olika personer) personer som har stora flockar med Whippets. Självklart har han ingen koll på sina hundar, men envisas ändå med att ha djuren lösa. I höstas var Anton och jag och gick i skogen med Kisen och Flinga, då stötte vi på en av dessa typer, en stor man med ett gäng Whippar. Lösa såklart. I vilket fall skulle de prompt springa fram till Flinga och Kisen. Flinga är inga problem, hon tycker mest de är konstiga som skäller som besatt. Kisen däremot har ju problem med hundmöten, hanhundar, små hundar och hundar som skäller. Well, Whippetmannens hundar faller väl in i alla fack (tror iaf att några är hanhundar?). Hella och jag träffade denna karl för ett tag sen, utan några missöden tack och lov.

Min pappa träffade honom för ett tag sedan när han gick med Flinga i skogen, då sprang dessa hundar fram och min far blev redigt förbannad. Han sa helt sonika åt karln att koppla sina förbaskade hundar, och om han inte har någon koll, ha inte djuren lösa. Punkt. Whippetmannen blev rosenrasande och kallade min far både det ena och det andra. Trevlig kille den där.

En whippet! Dock den oerhört söta, trevliga och väluppfostrade fröken Dafne.

I vilket fall var det idag dags igen för ett möte med denna sympatiske typ. Jag gick i godan ro med Flinga och Kisen över golfbanan, lösa, såg en karl med vad jag trodde var två hundar längre fram. Jag kallade in mina hundar och kopplade. Han gick en annan väg och var kanske 50 m ifrån mig, men nog f*n skulle hans förbaskade hundar ändå fram till oss och gorma. Som sagt inga problem med Flinga, hon satt och väntade på skinkost, Kisen blev lite mer spänd men det gick bra så länge de höll sig på 10 m avstånd. Självklart var de då tvungna att komma närmre. 3 m ifrån stod de j*vlarna och skällde. Jag väntade tålmodigt och försökte avleda herr Kis så gott jag kunde, dock med blandade resultat. Efter ett litet tag utan att hundarna drog iväg ropade jag till honom "Ta dina hundar", ett par gånger. Jag kände inte att det skulle ge särskilt mycket att skrika det jag kände för: "Ta dina hundjävlar, är så satans less på att du aldrig har någon koll på dina djur. Har du ingen inkallning, ha inte hundarna lösa. IDIOT." Typ så, och med rätt hög röst. Kanske att jag hade slängt in lite könsord bara för att. Hade jag haft bara Flinga hade jag sagt till honom, men med en redan stressad Kis i kopplet kändes det onödigt att skylta med min irritation mer än nödvändigt, han är även väldigt känslig för ens sinnesstämning och röstläget. Efter ett litet tag drog ligisterna (whipparna) vidare. Thank god. Suck. Vi överlevde iaf.

Resten av promenaden förflöt utan några större bekymmer. Vi fick träna lite mer på det där med hundmöten då det gick en man med en Shar-Pei 50 m framför oss en liten sträcka. Vilket gick bra, vi fick släppa fram dem lite då och då, skönt med en okomplicerad Flinga som man bara säger åt att sitta och vänta, trots att hon är 2 m framför. Det är super, då kan jag fokusera på Herr Kisen istället.

Finaste Kisen! Sitter och väntar på att få bli insläppt hemma.

Vackraste FlingFlongan. Denna hund är så fantastisk. Mattes hjärta.

Så ooootroligt vackert ute!! Man blir helt lycklig av detta underbara väder!

Nej nu är det dags att plugga mer! Klockan tre ska jag fixa iordning en kalops och fram tills dess är det fokus som gäller :). 

Precis ätit frukost, nu ut med hunden. Jag kan meddela att det är kallt idag, här i förorten. Skjutsade Anton till t-bananen och då visade bilen på -19,5 grader celsius ute. Det är lite kyligt. Och eftersom Flinga och jag är sådana riktiga hardcore promenerare ska vi nu ut på en skogsprommis! Det är grejer det :). Min hoppjerka till hund kan ju inte nöja sig med en vanlig koppelpromenad runt kvarteret. Inte för att jag förstår varför man ska gå sådana trista promenader när det finns både skog och äng att tillgå. Igår kväll gick vi på Sätra äng, så då blir det skogen nu på morgonkvisten. Vi ska promenera med Kisen idag också, så då blir det en skogsprommis till :). Plus lite bus minsann!

Tur att vi har Kisen så hon får lite roligt sällskap nu när jag är jättetråkig. Har en skitstor tenta nästa v, plus seminarium med tillhörande jobb inför det. Och det roliga är att kursen har hållt på i typ en månad, max. Och han förväntar sig att vi ska kunna HELA den engelska boken på 500 sidor. Suck. Jaja, jag ska inte tråka ut er med det ;). Men lite tufft känns det att lära sig allt tills nästa v. Såå, därför är jag en lite tråkig matte nu, vi kör lite lydnad och sånt när vi är ute på promenader, håller även på att träna på position, hoppstå, fjärren just nu. Slänger även in lite mer platsliggningsstadga, det känns som att man inte kan få för mycket av det direkt.

Jaja, nog om det. Nu ska vi bege oss ut i det kyliga vädret, den RIKTIGA vintern som vi fick till slut.

Och juste, vet ni vad?! Vi har anmält oss till en grundkurs i Sök nu till våren!! På DTBK minsann, skitkul ju! Även om vi kanske aldrig tävlar så verkar det sjuuukt kul och väldigt bra aktivering :).

Vi längtar tills planerna ser ut såhär igen!! Det skulle vara något. När jag skrivit min tenta nästa v tänkte jag åka upp till Perfekta Tassars inomhushall och köra lite! Om nån vill hänga på är det bara att hojta :).