och därmed även valpar, därför träffade vi Helena och Mandie idag!

Suck... vissa hundägare irriterar mig till max. Morgonprommis med Flingan blev på Sätra Äng, vi hinner gå 100 m innan vi möter en ENORM omöjligt renrasig schäfer (såg ut som typ en varghybrids-aktig hund) med en riktigt macho-husse som hade kopplet virat typ 50 varv runt handen. Jag går åt sidan med Flinga, hon kan vara lite osäker runt stora hundar så ett utfall 50 cm från henne ville jag helst undvika. Men den här nedrans hussen stannar typ bredvid och hunden gör såklart ett utfall (!) varav hussen tar tag i hunden väldigt hårhänt och korrigerar (det gör var och en som de vill, så där säger jag inget), men MÅSTE man stanna precis bredvid oss?? Trots att jag går åt sidan och sätter henne ner?? Suck. Hon blev inte så rädd som tur var utan gick undanlite snett bakom mig för att sedan ställa sig framför. Ingen skada skedd, men ändå? Vet man med sig att man har en hund som gör utfall, måste man då ställa sig 1 m från en liten valp?

Irritationsmoment nr 2 (egentligen större än det tidigare) var när jag var ute med Vicke alldeles nyss och gick här runt i villaområdet. Jag har kanske 5 min hem, har honom lös (han är alltid lös förutom vid starkt trafikerade vägar) när jag ser en kvinna med en Welsh Springer Spaniel komma gåendes ut från en tomt. Jag kallar in Vicke, sätter honom i utgångsposition bredvid mig, med bibehållen ögonkontakt. Han sitter såååå fint men tror ni inte på fan att kvinnan släpper fram sin ouppfostrade j*vla hund till oss när han sitter tokfint i kanten av vägen???? Gaaaah. Han reste sig givetvis upp när han får en okänd hundnos i nyllet...MEN problemet är... ATT JAG SÄGER INGENTING!!! Jag som har världens humör... varför visar jag aldrig det i dessa lägen??? SÅ irriterande. Nästa gång ska jag säga något...