Nu börjar det äntligen bli lite kallare i luften, nu på morgonen var det ca 0-gradigt här i förorten. Tog med mig Fillifjonkan på en prommis runt hela Sätra äng, ända bort till gränsen mot Sjöberg. Såå fint! Det låg dimslöjor över vattnet, gräset var krispigt at frost och solen lyste lite lojt. Underbart! Hon är ju lös väldigt mycket, och det är så kul att det funkar! Denna damen älskar att springa och busa. Om jag endast fick gå koppelpromenader med henne skulle jag ha ett omöjligt monster här hemma. Men nu ligger hon och sover, den lilla sötnosen.

Hon busade även lite med en Welsh vid namn Nova, en riktigt söt liten tjej! Flinga är så duktig på att busa med mindre hundar, hon går inte på dem utan hoppar omkring och gör lekinviter vid sidan av, att bli jagad är liksom favoriten! När vi kom ner mot stranden igen drar hon alltid i 100 knyck ner för att plaska i vattnet och bada lite. Himla galen tjej, det var svinkallt! Men busa pinne i vattnet är liksom det bästa. Då gör hon sina "Veto-hopp" och plaskar omkring med pinnen. Och jagar omkring närmsta människa så att den ska kasta pinnen åt henne. Eller kampa med den. Eller rentav byta den mot en godis. Hennes personlighet är verkligen enorm. Tokfian ♥.

Var lite ledsen över att jag inte tog med mig kameran, mobilen fick duga.

Vi var ute och busade lite på tomten, lyckades snappa åt mig kamurran på vägen ut. Vi lekte med hennes bitring, det är en av hennes favoritleksaker. Jag tycker hon är så vacker! Min finaste fröken Flinga. Mitt hjärtas dam, som madicken folket skulle ha uttryckt det. Hon är så snäll, nog en av de snällaste hundar jag träffat, aldrig en sur stund utan ständigt glad och på nya galna upptåg. Hon är verkligen one of a kind. Min finaste Flinga. Imorgon fyller hon förövrigt 7 månader. Tiden går så fort.

Ibland när jag tittar på min Flinga, är det som att hjärtat bara smälter. Hon är så vacker. Hon är så go'. Hon är så genomsnäll. Just nu ligger fröken i fåtöljen i köket och sover.

En timslång prommis med lite hundbus i form av Chip, en 9-årig Flat, den herren är en riktig gentleman. Han försökte putsa och fjäska lite för henne, men det gick inte, Flinga undrade mest varför de stod där och tjusade när man kan leka?! Så hon drog några repor och han gjorde sitt bästa för att genskjuta henne och lyckas hänga på.

Igår var det 2 månader sedan min underbara Vicke vandrade över till hundhimlen. Den mest underbara.

Du fattas mig, varje dag. Min bästa vän, mitt stora stöd. Jag hoppas du har det bra, i en värld där du kan äta hur mycket som helst, utan att gå upp ett gram. I en värld där du fått tillbaka dina kulor, och där det aldrig regnar. Där du har en stor, mysig koja att krypa in i. Jag saknar dig. Och vi ses igen, men inte alltför snart.

Det konstiga är, att i början kändes det nästan lättare än nu. Då var det så uppenbart att det var rätt beslut, han hade så ont. Nu är hans smärta glömd och då känns det svårare. För nu kommer jag bara ihåg allt det underbara, alla anledningar till att du var fantastisk, och alla underbara minnen. Jag tycker mig höra hur du trippar fram. Min prins.

Anton och jag var ute på en låång skön promenad runt Sätra äng nu på morgonen. Hon sov faktiskt nästan en halvtimme när vi kom hem, det är coolt. Vid lunch åkte vi till Kisen och gick en lunchprommis (med Anton då) och sedan åt han och jag lite lunch medans dårarna lekte som tokiga.

Det satt en ekorre i ett träd utanför fönstret i uterummet och retades, vilket ledde till en arg Kis och en Flinga som inte fattade varför de var arga.

Sedan kunde Kisen faktiskt vila lite, Flinga hade ändå snott hans tuggben, som han iof bara tuggar på när hon är där och vill ha det. Hmm.

Idag har vi varit och träffat Hella och Mandie på Sätra äng. Det var rätt längesen de lekte men det var inga problem alls utan de lekte för fulla muggar.

Flinga spanar

Mandie

Mandie

Mandie

Flinga

Fotade även ett par bilder på Hella, hon är ju så otroligt vacker.

Idag har jag, Flinga och pappa varit på Ulriksdals höstmarknad. Det var rätt mycket folk och väldigt mycket hundar, och jag var inte helt säker på hur hon skulle reagera. Stora folksamlingar har hon inte tillbringat särskilt mycket tid i, men det gick jättebra. Skönt med en stor hund som folk skingras inför synen av, hade jag haft Vicke med hade jag oroat mig för att han skulle få tassarna söndertrampade. Vi gick och kollade i de olika stånden och gick en liten promenad i omgivningarna runt omkring. Hade kameran med, blev en serie svartvita.

Var på klubben en sväng på förmiddagen. Hade med mig Anton som fotade och filmade litegrann.

Här kommer några bilder:

Läggande, ställande, lite inkallning, fritt följ blev det idag. På det stora hela gick det bra!

Läggandet går rätt bra, men lite segt och jag får ge kommandot 2 ggr. Hon ser så rolig ut, som om hon blir frustrerad över att hon inte får gå bredvid mig utan måste lägga sig ner och ligga kvar  där. Söta tjejen!

Ställandet går sådär, ibland funkar det och ibland inte. Kanske att jag har gått lite fort fram så jag backar några steg nu..

Inkallningen är superbra

Fria följet går också superbra! Duktig tjej.