Vilken underbart härlig morgonpromenad jag just har haft! Anton och Kisen mötte upp oss vid skogen för en liten tur. Flinga var lös som vanligt, Kisen kopplad. Inga bekymmer med inkallning och så även fast han var med! Hon försökte dra igång honom till lek, men i koppel gick det inget vidare och tur var väl det!Men det var sååå härligt att gå i skogen idag. Riktigt klart och kallt i luften. Jag hade precis lagom med kläder, invigde mössa idag också och det enda som fattades var ett par vantar!

Fin bild va! Riktigt högklassig mobilkamerabild. Med en riktigt dålig mobilkamera också.

På sista tiden har jag inte haft någon som helst blogglust. Men idag kom lite av den tillbaka. På sista tiden har vi inte gjort så mycket. Det är 1,5 v sedan Vicke åkte till hundhimlen. Det är tomt, men det känns bra. Jag har ju ett stycke riktig dåre. Den dåren har förövrigt blivit GRYMT duktig på att koppla av inomhus. Hon kan liksom ligga ner och ta det lugnt, även fast vi inte aktiverat henne helt nyligen. Det var omöjligt förut. För henne gick det inte att ligga ner utan att göra någonting, och att göra någonting brukade vara att tugga sönder mattan eller så. Men hon håller på att bli stor ju! Hoppas att det är det iaf... så hon inte har någon infektion i kroppen. Men det tvivlar jag STARKT på med tanke på hur galet pigg hon är när vi är var som helst utom hemma. Hon är såklart pigg hemma också, hon kan bara chilla lite mer. Betydligt mer.

Japp! Världens sötaste Flinga. Nu ska vi iväg till Anton och Kisen och äta middag!

Idag är en vanlig dag. Morgonpromenad med Flinga, plugg står på schemat. En helt vanlig dag med andra ord. Men något saknas. Någon saknas. Min Vicke. Min älskade, älskade lilla hårboll. Jag har en klump i magen på grund av all sorg och jag klarade inte av att gå på Sätra äng nu på morgonen, för där gick vi igår morse. Det var där jag insåg att vi nått slutet på vår tid tillsammans.

Min bästa vän sedan jag var 15 år. Alltid vid min sida, alltid villig att lyssna, bjuda på lite kel eller tigga lite godis. Det är så tomt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, det värker i själen. Jag saknar honom. Du fattas mig min prins.

Dessutom måste jag säga att människor är ganska hemska. 21 (!) personer läste igår. Inte EN enda kommentar. Människor går seriöst in och läser min blogg, läser om min sorg. Men vägrar ge mig minsta lilla tröst? Jag tycker det är konstigt. Det gör mig ledsen.

Imorse trodde jag att tisdagen den 6e september var en helt vanligt dag. Jag hade fel. Idag är dagen då Vicke har fått somna in, och vandra vidare till hundhimlen.

Jag inser vad som menas med uttrycket "Du fattas mig". För det är precis vad han gör. Han fattas mig. Så oändligt mycket. Min finaste, finaste prins. Nu har du inte ont längre. Och du har ingen irriterande matte som reglerar din mat, du kan nu äta precis hur mycket du vill. Och det gör inget om du blir tjock, för i hundhimlen har man vingar och kan ta sig fram ändå. Du ligger förmodligen med ett grisöra i munnen just nu, och jag är glad för din skull. Men min älskade lilla prins, jag saknar dig.

2004-05-04 - 2011-09-06

Jag älskar dig min finaste kille.

Du fattas mig.

Sov så gott.

Idag fyller min fantastiska lillebror 20 år! Hipp hipp hurra för Oscar   .

Ett födelsedagsbarn måste ju såklart få en tårta, även fast man inte är så liten längre.

Jag gjorde en tårta på sockerkaksbotten med ett lager blåbärsmousse (gryyyyymt god) och ett lager med vaniljkräm, sedan fodrade jag hela tårtan med ett ganska tjockt lager grädde och avslutade med marshmallowfondant med smak av blåbär. Resultatet blev såhär:

Och jag är faktiskt ganska nöjd! Den blev väldans väldans god och den blev bättre än den första mmf tårtan jag gjorde (med dumlefluff, vilket inte är gott utan alldeles för sött, och hallonmousse), den såg förresten ut såhär och var den 27e oktober förra året när min mor fyllde år:

Så blev det iaf! Supergott verkligen.

Gissa vad vi mötte på Sätra äng idag?!

Cirkus Maximum! Lilla fröken blev lite konfunderad ;). Vickon bryr sig inte ett skit. Och sedan blev vi ihjälskrämda av (guess what) en GOLDEN! Som vanligt. Denna prasslade runt i buskarna och precis som jag var beredd på att en hare skulle komma flygandes sticker det upp ett gyllene huvud ur buskarna och fram kommer en söt jaktgolden tik. Hon gick givetvis fram till oss och hälsade trots tappra försök (nåja..) från husse att kalla in djuret. Efter några minuter började den gurgla lite, då puttade jag bort den (tur de är små..) och husse fick bråttom att koppla dåren. Tack för den, herr husse!

För min del bar det av till SATS Sollentuna efter kvällpromenaden där det väntade ett finfint styrkepass. Biceps, triceps, axlar. Igår kördes det ben och lite armar. Utfall med vikt över huvudet, benböj med skivstång, frivändningar (heter det så..), bicepscurls med stång. Way to go! Och löpning som uppvärmning, såklart. Imorgon är det nog vila, men på fredag ska jag springa. Fast inte på löpband. Föredrar naturen alla dagar i veckan.

På hundfronten händer det väl inte så mycket. Vi träffade Hella och Mandie i söndags för lite träning, inget bus alls, utan vi använde varandra som störningar. Vi gjorde lite övningar såsom att behålla kontakten med matte medans den andra cirklade runt. Passera varandra med hundarna närmst, vilket gick superbra. Båda tjejerna höll finfin kontakt med sin matte. Sedan blev det lite fotgående, vilket också gick super. Vi avslutade med lite apportering av tennisboll för Flinga,  med Mandie och Hella som störning. De kampade och hade sig ca 4 m ifrån där jag kastade bollen, men min duktiga FlingFlonga brydde sig inte ett dugg om dem. Hon sprang ut och hämtade bollen och kom tillbaka med den. Duktig tjej!

Annars jobbar vi vidare med fotgående, nu sätter hon sig när jag stannar, vi har även börjat svänga lite. Vänstersvängarna är superfina, i högersvängarna kommer hon lite långt ifrån så där använder jag klickern och går bara något steg i tagen åt höger och klickar för rätt position. Funkar superbra och det blir bättre för varje dag. Hon har även börjat rätta sig om hon sätter sig lite snett (påpekade Hella för mig) och det är ju jättebra!

Apporteringen funkar också bra, hon har bra fart ut och in! Hållandet av apportbocken är inte riiiktigt lika klockrent som själva apporteringen, hon griper den liiite tveksamt ibland så där har jag backat lite för att jobba upp ett lite mer stadigt gripande med hjälp av shejping.

Inkallning har vi börjat med nu också (för tävling då..) och det går superbra. Jag sätter henne, går iväg några meter, kallar in med kommandot "Flinga, hit" och hon kommer som ett skott. Visar henne rätt med godis i vänsterhanden och hon sätter sig klockrent! Inte en tillstymmelse till snett sättande än så länge.

   Flinga och jag på Sätra äng! Är hon inte söt, den lilla gullungen   .

Japp! Det var måndagmiddagen det. Riktigt, riktigt gott!! En hemgjord "bea" är hundra gånger godare än en köpebea, men kan vara lite knivigt att få till. Det är egentligen inte svårt, men skiter det sig så skiter det sig rejält. Man blir aldrig så förbannad som när den nyss så fina bean skurit sig!! Men, det är egentligen ingen fara på torpet, i med ett nytt ägg och i med den skurna såsen lite, lite i taget. För mig skär den sig om jag häller i smöret för fort och vispar för dåligt. Så det har jag lärt mig att inte göra nu, efter sisådär 3-4 gånger när såsf*n skurit sig.

I vilket fall så brukar jag använda mig av det här receptet som kommer från en av mina favoritbloggar "Kryddburken", det var det som fick mig att över huvud taget försöka mig på att göra såsen. Den länken visar pedagogiskt hur man gör, så jag struntar i att lägga ut receptet här! Gå in där och läs istället. Läs hela bloggen faktiskt, superbra och inspirerande!

Rotfrukterna görs iaf såhär till ca 4 personer:

6 palsternackor

4 morötter

6 potatisar med FAST konsistens (annars blir det inte bra)

(proportionerna kan ni bestämma själva, men vi ÄLSKAR ugnsrostad  palsternacka i det här hushållet, potatisen kan man nästan hoppa.)

Sätt ugnen på 220 grader varmluft. Dela potatisarna i fjärdedelar och lägg dessa i en kastrull, koka ca 5-10 min beroende på storlek på potatisarna. Lägg dem sedan på en plåt. Skala morötter och palsternackor, dela i önskat stora delar och lägg på plåten. Dränk i olivolja, gojsa in ordentligt och salta sedan med havssalt. In i ugnen ca 20 min eller tills de är välstekta, de ska vara knapriga. Ugnsrostad icke-knaprig potatis är ingen höjdare. Jag vill att de ska vara gyllenbruna och nästan friterade, då är de som bäst!

Vi valde att helgrilla en bit oxfilé till, vilket blev mycket gott. Är man inte lika duktig att grilla som min pappa, kan man använda sig av en ugnstermometer. En mediumgrillad nötköttsbit ska ha ca 60-65 grader i kärnan. Spannet från rare till well done går från 50-70 grader.  Där rare såklart är 50 och well done 70   . Det där är en smaksak, men runt 60-65 grader tycker jag är lagomt.

Härlig måndagsmiddag, som för att fira att mitt andra år på högskolan börjat och att min bror hade sin första riktiga "högskole-skoldag" igår.

Ikväll blir det inte lika flashig mat, men ack så gott   .