Dagens middag blev faktiskt hemgjorda hamburgare med majskolvar till. Det är underbart gott nu när man fortfarande kan grilla och vi får njuta så länge det går att stå ute vid grillen utan att få frostskador. Det blev som vanligt supergott! Och jag är ju som vi vet av den åsikten att "vaaarför köper man detta när man kan göra det själv??". Det är samma med hamburgare (däremot gör jag inte egen dressing...än). Det är enkelt och man kan variera hur mycket som helst med massa goda tillbehör.

De flesta tycker säkert att det är självklart att man gör och hur man gör goda hamburgare, men jag lägger upp det här ändå! Om man inte har bråttom med maten kan man hacka i en gul lök och pressa i en vitlöksklyfta, fräs på i en panna med lite olja innan du tillsätter i smeten, smaken blir super! Men detta "receptet" är på snabbmat, när man inte orkar hacka lök, annat än i ringar som tillbehör då   .

I vilket fall...

Hemgjorda hamburgare till 4 vuxna hungriga typer:

Ca 600 g köttfärs (eller blandfärs)

1 ägg

en skvätt grädde

lite ströbröd

Senap (en klutt efter smak, men det blir såå gott, och jag gillar inte ens senap)

salt och peppar

Ev. lite oxfond

Knäck i ägget, häll i en skvätt grädde, en skvätt oxfond och senapen och vispa ihop. Tillsätt ströbröd och låt svälla några minuter. Lägg i köttfärsen och blanda ihop till en smet. Salta och peppra. Platta ut till hamburgare, gör de ordentligt platta, då blir de lagom i storleken när man grillar. Grilla sedan burgarna eller stek i panna tills de är klara!

Servera med hamburgerbröd (inte så LCHF direkt...men gott), lök, tomater, bacon, cheddar (styckförpackade ni vet..), dressing, majonnäs, ketchup, senap, sallad, rostad lök eller varför inte en majskolv, eller lite coleslaw vid sidan av. Well, you name it, smaken är som baken och man slänger på sitt favorittillbehör helt enkelt! Grymt gott, går snabbt att fixa ihop på fredagkvällen. Ett glas vin till och lite jordgubbar till efterrätt så är kvällen fixad! MUMS!

Japp 3 km lufsning idag. Kändes rätt bra och pigg faktiskt. Gick nog rätt sakta, men jag glömde kolla tiden när jag gav mig av. Nu ska jag in i duschen och göra mig vaaaacker! För min fantastiska pojkvän sen 4-år ska bjuda mig på middag på Grill. Ååh, jag längtar, så sjukt god mat!!

Det är ju såklart Flinga jag pratar om. Idag imponerade hon STORT på mig. Vi var i skogen när det kommer en lös Bearded Collie bakifrån med tillhörande matte. Hunden är lös  och springer fram till oss. Flinga och den hälsar och busar lite kort. Sedan kallar jag in Flinga och kopplar henne. Matten och hunden springer iväg (jamen joggar ni vet) och är i princip utom synhåll när jag släpper Flinga igen, hon kutar efter och jag är väl egentligen lite osäker på om hon kommer lyssna eller inte (hon brukar lyssna, men vi blir inte utsatta för hundar som springer ifrån oss särskilt ofta) men jag ropar lite lätt "Flinga" och hon tvärvänder på en 5-öring och kommer som ett skott. Då blev jag impad vill jag säga! Så duktig. Visst att jag har en bra inkallning, men sååå bra att man väljer matte före att jaga en lekkamrat som springer?! Väldigt nöjd. Jag njuter så länge jag kan ha henne lös varje dag , vid 1-år blir hon väl komplett döv ändå så... (hoppas inte)

Stall brukar väldigt ofta vara synonymt med hunddagis, vilket innebär att  det  för mig alltså  är av största vikt att min hund är socialt kompetent och kan umgås med de flesta typer av hundar. Jag hoppas att hon kommer fortsätta vara okomplicerad även när hon blir könsmogen och att hon är en sådan självsäker individ som inte behöver mucka och gruffa med en massa hundar. I vilket fall så var vi igår på lite äventyr och där träffade vi en såå trevlig blandras! Jag är väl lite sisådär förtjust i blandraser (har knappt träffat någon trevlig och aveln kan jag inte nämna utan att gå upp i atomer) men denna var så gullig, såg ut som en isländsk fårhund men var en komplett olycka som resulterade i en 4-vägskorsning. Hon och Flinga lekte så fint och min lilla tjej var överlycklig över att denna tant ville leka med henne. De hade superkul och Flinga fick känna på hur det skulle kännas att vara gårdshund, vilket hon gillade rätt mycket   .

Träffade igår kväll en blandras mellan Rottis och Vit herdehund (hon sa vit schäfer...) som var 1 dag yngre än Flinga. Det var ingen hund hon fick hälsa på över huvud taget, men de fick träna lite hundmöte på oss då den morrade, hade raggen rest och skällde bara vid åsynen av oss. Vi ställde oss 10 m ifrån och pratade lite. Jag kände mina varningsklockar klämta big time och undrade varför man medvetet köper en osäker, osocialiserad hund, när det är en individ man förhoppningsvis ska umgås med i 10 år? Att köpa en hund som är nästan 5 mån, som aldrig har träffat någon annan hund än sina kullsyskon, som inte är ordentligt socialiserad ute i samhället och dessutom verkar vara väldigt, väldigt osäker känns som att köpa på sig väldigt mycket jobb, men jag hoppas verkligen att jag har fel och att de lyckas bygga upp hunden till en en individ med bra självkänsla!

Nu på kvällen var Anton och jag ute med hundarna, på väg tillbaka till bilen stötte vi på några rådjur. Jag såg dem som skuggor längre fram på ängen och kallade in henne, hon kom genast men stannade några meter ifrån mig och kollade på dem, jag kallade in igen och var lite rolig som i vifta med kampis och tjoa lite. Hon kom och fick julafton big time! Duktig tjej. Jag var inte säker på vad hon skulle göra första gången hon mötte vilt, men det gick ju bra. Harar går förmodligen inte lika bra, men vi lär märka!

Förresten så var icke inlindade halmbalar rätt läskigt i skymningsljus, hon gick och gruffade när hon såg dem på långt håll och tyckte de var konstigt. Hon gick utan bekymmer fram och undersökte det läskiga så det var bra!

Dagens middag blev viltskavsgryta med kantareller och hemgjort potatismos, sååå gott! Nog en av min pappas favoriträtter faktiskt och det är inte konstigt.

Ingredienser till grytan för 4 vuxna personer:

3 pkt skav (viltskav, renskav, älgskav. Välj själv)

ca 4-5 dl grädde

4 charlottenlökar

2 stora vitlöksklyftor

Oxfond eller viltfond (smaksak, jag tar kanske 0.75 dl -1 dl)

Kantareller valfri mängd

Soja

Salt

Peppar

Tranbär eller enbär

Rensa och skölj kantarellerna, hacka charlottenlöken, pressa vitlöken. Fräs i en stekpanna och lägg över i en stekgryta (om man har en sån, annars tar man en stekpanna). Bryn viltskavet och dela det i lagom stora "skavbitar" och lägg ner i pannan med löken. Häll över grädden och krydda med fonden, soja, salt, tranbär och peppar. Låt puttra 10 min. Smörstek kantarellerna och häll i grytan. Låt puttra 5 min till. Smaka av med salt och peppar.

Potatismos:

Ca 10-12 potatisar

smör

grädde

Koka potatisen väl, häll av det mesta av kokvattnet men spara en skvätt. Lägg i en rejäl klick smör och en skvätt grädde, kör sedan någon minut med elvispen så det blir en torr potatissmet, häll sedan på mer grädde till önskad konsistens.

Skogspromenad som vanligt idag! Hon är så duktig och tar kontakt mest hela tiden. Om hon får upp ett spår som leder ut i blåbärsriset skuttar hon tre steg och tvärvänder som om hon tänkte "just det, matte!" och kommer glatt hoppandes till mig. Så himla duktig! Idag gjorde vi även ett litet uppletande med två föremål. Tidigare har jag gömt ett som hon fått leta upp. Idag gömde jag två, så att det blev två skick. Gömde min keps och hennes leksak Grisen. Första skicket gick superfint och hon gjorde det så bra, kom in med Grisen till mig och jag bytte med godis. Satte henne sedan ned som jag brukar och kommenderade "leta" och pekade ut riktningen, lite förbryllad blev hon, stannade upp och kollade på mig, som kommenderade igen och då fick hon världens fart och letade upp den kvarvarande kepsen och kom in superfint med den. Bytte med godis och sedan lite kamplek. Så duktig!

Idag var det en lös hund på parkeringen vid skogen, som strosade omkring medans matte var upptagen med att prata i telefonen, hon gav den bara ett ögonkast och återgick till att hålla stadig ögonkontakt med mig på min vänstra sida. Koppeldragandet som vi haft lite problem med är så mycket bättre! Det behövs ett par påminnelser om att vi fortfarande inte drar i kopplet och sedan är det inget problem med det. Jag har tränat på det med helt fredliga metoder, inga ryck och slit alls utan bara med kontakt och tålamod. Vill ju inte ge nackkotorna stryk, vilket faktiskt blir om man rycker i halsen på dem.

Måste tacka min kära moster Rose-Marie för hennes fina kommentar om att jag inspirerar henne med min matlagning, det gjorde mig glad in i märgen, och även Mammas kompis Marianne (duktiga schäfern Nitros matte), som jag aldrig träffat, men som skrev att Flinga och jag verkar ha sådan himla fin kontakt det gjorde mig så lycklig för jag får aldrig beröm av främmande människo. Och just det, vill även tacka Maria för att hon tycker jag har gjort ett sådant bra jobb med Flinga, det gör mig så glad att få höra!

Sedan tänker jag också skriva hur snålt det är av alla andra människor att aldrig ge sina medmänniskor beröm, för de underbara egenskaper de besitter. Sluta vara så förbannat snåla, glädjs med andra, beröm andra istället. Man ska SÄGA de positiva saker man tänker om andra människor. Inte bara hålla de för sig själva, där gör det positiva ingen nytta.

Jag tänker fortsätta vara berömmande och försöka höja min omgivning istället för att sänka, som så många ägnar sig åt. Och vet ni... ibland behöver något elakt inte ens vara det man gör/säger, det kan vara det man inte gör/säger. Tänkvärt.

   Nu har jag gjort iordning lite bilder från dagens valpträff med "The fantastic four", Arosbygdens F-barn! Kul att träffa barnen med deras ägare, så trevligt. Valpisarna är jättetrevliga på alla sätt, både mentalt och typmässigt. Här kommer bilder.

Här kommer ett gäng svartvita. Man måste ju variera sig!

Vi tog lite uppställningsbilder också.

Sådärja, det var alla. Bilden på Flinga blev ur en liten annan vinkel, men sånt är livet   .