Plonkan och jag har varit på Sätra äng och gått en riktigt härlig prommis! Vi hade tur med vädret och fick sol största delen av promenaden, även om det blåser så in i bängen är det sååå friskt och skönt i luften.

I övrigt händer det inte jättemycket. Jag var i skolan hela dagen igår och hade mamma som hundvakt, lilla Flongsan hade galet mycket energi nu på morgonen när hon inte fått vara lös och bralla runt på hela gårdagen. Tokfia.

Tänkte visa lite bilder på Sätra äng, hur otroligt vackert det är nu. Om än lite lerigt. Och jag som tycker träd är så oerhört vackra, tokälskar att gå där just pga. alla oerhört vackra ekar. De är helt enorma, och så fina.

Åhh, det är så vackert, jag blir helt glad :).  Nu ligger tokfian och sover gott! Jag funderar på att baka bullar idag... hmm.

Skön skogsprommis imorse, och vid lunchtid åkte jag till Anton för en prommis.Vi gick i närheten av mörby centrum = mycket människor i farten. Mycket att titta på för Flinga, som har kommit in i någon spökålder för tillfället. Rädd för en himla massa saker som hon tidigare inte brytt sig det minsta om. Vaktar som en tok gör hon också, tror jag ska lära henne att skvallra istället. Efter prommisen så åt jag lite lunch hos Anton, och Flinga och Kisen busade järnet! Kul! När vi kom hem var hon totalt deckad och sov faktiskt 3 hela timmar (för henne är det mycket..). Sedan lite slappande innan middagen skulle göras.

Var nyss ute på kvällsprommisen och efter att ha stressat upp mig med en massa läskigheter som kan hända på en skola här i närheten där jag bor (ja, jag är mörkrädd), ser jag en konstig silhuett på en korsande väg 5 m snett framför oss. Jag blir såklart skiträdd, men min hund märker inget utan nosar lugnt vidare, jag kollar lite noggrannare och ser en man med camouflagekläder och en HATT. Jag tänkte väl ungefär på alla skräckfilmer i världen och hur han tar fram sin machete och hugger ihjäl mig, medans Flinga får fly för sitt liv (nej jag har inte livlig fantasti). Jag slappnade av när jag såg att han höll ett koppel i handen och förstod att en hund gick och nosade i en buske och därmed inte syntes. PUST! Jag hann iaf skrämma slag på mig själv lite. Vilket iof inte är ovanligt för fem öre.

Jag har pratat med min underbara vän Veronica idag också, inte för att det intresserar er, men hon är verkligen en fin människa, den där Verran! Vi ses då och då för att dricka vin och prata om livet. Det är grejer!

Now, off to hyra some film!

Bildbomb på Flongsan!

Ser ni vilken fin signatur jag har nu?! Min alldeles egna namnteckning men en handritad tass ;).

Imorse var det kaaaallt, och första Frosten bestämde sig minsann för att komma också. Flinga blev lite förvånad när hon spatserar ut och försöker sig på att busa lite lätt på trädäcket och halkar. Vad hände, typ.

En riktigt skön skogsprommis blev det också, med långkalsonger på, det var riktigt längesen. Önskar att jag hade haft dem igår på klubben.  Fröken blir mer och mer uppmärksam och djärv, hon springer iväg på lite längre rundor hela tiden men lyssnar bra när jag kallar in. Hon har ju blivit rätt så spökig också, jag menar, rädd för sin egen spegelbild, skälla ut genom ett fönster när det inte är någon utanför, bli rädd för människor?! Njäae, någon form av spökperiod går hon nog igenom nu. Men det är tydligen rätt vanligt när den fysiska könsmognaden sker, vilket ju är runt den här åldern + några månader. Det händer väl mycket i kroppen och knoppen helt enkelt!

En lunchprommis med Kisen blev det också, plus lite hundbus och godislet. Idag surnade han till på ligisten när hon hoppade på honom, då lekte hon lite på avstånd innan hon vågade sig fram igen. Himlans dåre hon är.

Nu ska jag åka och köpa lite hundben till tokan.

Idag har jag varit i skolan och haft en sååå inspirerande föreläsning! Kursen jag läser nu heter "Kommunikation" och verkar så spännande. På torsdag är det seminarium, vilket ska bli väldigt intressant!

Jag och Hella tog med tjejerna till klubben för lite träning! Kul värre   !! Idag var det fullt ös på SOSU, det brukar alltid vara helt tomt när vi är där, men det var superbra störning. Och jag är ju nöjd, Flinga brydde sig inte ett dugg om de andra. Jag hade henne lös som vanligt och inte en tillstymmelse till att vilja gå fram till andra hundar/människor. Duktig tjej!

Fritt följ- Super! Högersvängarna superfina. Använde Hella som störning, vilket gick jättebra, Flinga brydde sig inte ett dugg om att vi gick runt henne.

Inkallning- Också super! Sån jäkla bra fart nu, tror inte hon kan springa fortare faktiskt. Växlar mellan boll bakåt och korrekt ingång. Även här hade vi Hella som störning, både som stillastående och att hon "mötte" Flinga och gick mot henne. Hon noterade henne, men brydde sig inte alls.

Apport - Hållandet av apporten var sådär, lite dåligt grepp men blev bättre. Själva apporteringen var bra, hon hämtade den hållandes i ena sidan och då skrattade jag mest, andra försöket blev jättebra och hon hämtade den fint och gjorde en korrekt ingång.

Ställande under gång - Fortsätter traggla, blir bättre och bättre.

I början av november ska vi gå en kurs också, en tävlingsinriktad valpkurs för Eva Bodfäldt. Har ju inte gått någon kurs alls med henne, så det blir spännande, särskilt som man behandlar lite roligare saker och inte valpinkallning.Det bl'ir säkert kul! Jag gillar verkligen hennes synsätt och hennes metoder.  

Och vet ni... Mandie har börjat löpa! Hur tokigt är inte det?! 6 månader gammal. Ska bli spännande att se när Flongsan kommer igång.

Som jag skrev igår så är mitt sto Weynola (till vardags Wiola) dräktig, och på dygn 120! Det var riktigt skönt att veta att fölisen har stannat kvar i magen.

Men jag tänkte, jag har väl inte skrivit om Wiola? Då tycker jag det är dags nu. Denna underbara dam förtjänar ett helt eget blogginlägg.

I vilket fall, Weynola kom till oss år 2007, vi åkte själva ner till Tyskland och köpte henne och på sportlovet kom hon med lastbil till stallet hästarna stod på då. Det var tänkt att hon skulle bli min nya tävlingshäst, och en mer fantastisk häst får man verkligen leta efter. För denna dam har hela paketet, och mer därtill. Hon har rörelser som får vem som helst att kippa efter andan, hon är fantastiskt snäll på alla sätt och vis och det absolut mysigaste man kan tänka sig. Jag tokälskar verkligen denna häst. Hon är speciell.

Men, det tog inte många månader innan hon var in första vändan till kliniken pga. låg hälta fram. Och nej, det är inte för att jag rider kasst, utan efter några vändor visade det sig att hon har förändringar i hovleden. Men redan innan den diagnosen drog vi slutsatsen att tyskarna kört skiten ur henne, en ung, lovande, snäll häst får sällan utvecklas i egen takt där nere. De pressas och matchas hit och dit för att de ska prestera så bra som det går. Varför skulle det vara annorlunda med Wiola? Sista gången jag själv satte igång henne höll hon i ungefär 9-10 månader, men oj vilka månader. Denna häst är en Once In A Lifetime individ. Men nu är vi här, år 2011, Wiola dräktig 120 dygn. Vi har förmodligen ett av Sveriges finaste avelsston, och vi hoppas på att hennes avkommor ska bli lika bra som hon, men få en bättre uppväxt och därmed kunna gå hela vägen.

Såhär ser hon ut den vackraste Wiolan som finns! Men jag måste få visa en bild på hennes man också, Sir Donnerhall II.

(Bilden är lånad från www.nyreroddressage.com, där finns även en film att se för den som är intresserad.)

Som sagt har vi beställt ett mörkbrunt eller svart sto. Namnförslag kanske? Wiolas tidigare avkomma heter Roxwell RR och fölisens namn ska vara ungefär lika långt och börja på S.

Jag har i större delen av mitt liv varit en riktig hästnörd. Jag har levt häst, drömt häst, andats häst. Men. Efter tillräckligt många motgångar orkar man inte mer. Och här är jag nu, med världens finaste Flinga och hunsport som ny hobby. Och även om ridsuget sätter in då och då, så räcker det med att kolla på skitiga täcken och leriga hagar för att veta att mitt beslut är rätt. Jag lägger ridningen på hyllan. Och när jag vill och om jag vill, så kan jag plocka ner den igen.

Vet ni... min finaste Fröken Wiola är fortfarande dräktig!! Så i början av maj får vi förhoppningsvis en lite fölis. Kul!

Stammen blir: Sir Donnerhall II - Weltmeyer - Lungau. Och jag har beställt ett mörkbrunt eller svart stoföl. Så, tomten (eller vem det nu är som sköter fölleveranserna), hör du det nu?? Vill helst inte ha en fuxfärgad hingst. Men jag vill inte verka krävande.

Annars så spårade vi ett litet spår i morse, har inte gjort det alls tidigare, men det var ju inga bekymmer. Sedan följde en skogspromenad, som var riktigt skön, såklart. Imorgon ska jag till skolan och därmed upp tidigt, så nu är det sängen som gäller. Efter en skön dusch.

Vi var förresten också nere hos Wiola och borstade lite. Hon är lite sur för att hon efter drygt en vecka på nya stallet inte hunnit få någon bästis, men vi hoppas att hon snart hittar en!

Nu ligger super-Flonkan i soffan här bredvid, mördarhund my ass. Snarare pussweiler. Och igår fyllde hon ju 6 mån, så idag vägdes hon. 32,3 kg väger den lilla damen.

      Tänk att det här bara är 4 mån sen?

      Och dessa bilder är från Oktober. Gaaanska så stor skillnad!

Gårdagen blev ganska så intensiv för vår del, åtminstone förmiddagen.

Skogspromenad med lite uppletande

  "Leeeetaa"

Sedan bar det iväg ner till Eskil

  Roxwell RR, 2009, Rolex TP-Weltmeyer-Lungau

Väl där mötte Flinga sitt livs första katt, iaf som hon sett på nära håll. Det gick långt över förväntan och hon var mest glad och ville hälsa på missen, det var en liten kattunge, så den var ju såklart bedårande.

Sedan åkte vi till Maria och hälsade på. Rossie och Flinga lekte en massa, och även tant Sassa försökte sig på att busa lite.

Hann även kika lite på Marias hästar, Mingla och tant Kola.

Och sedan bar det av hemåt, och fröken Flinga sov gott ett par timmar.