Ni som hängt med sedan starten (och innan Flinga kom) vet ju hur oerhört irriterad jag var på alla människor som skulle släppa fram sina hundar till Vicke hela tiden. Till och med när vi tränade skulle de fram med sina ouppfostrade hundar för att hälsa minsann. Irriterande som sjutton. Jag trodde ju i min enfald att jag skulle slippa detta problem när jag skaffade Rottis, ni vet, de är ju mördarhundar. I vilket fall så motbevisades idag min tes, då en gubbe släppte fram sin Pinscher till Flinga i skogen bara helt random. Båda var kopplade och han kommer gåendes mot oss och bara släpper fram hunden till Flongsan. Jag blev helt paff och sa inte ett ljud men mamma är lite mer talför och uttryckte sitt missnöje. Han ryckte på axlarna och sa "jag tycker de skulle få hälsa.." och gick vidare. Jag blev irriterad vem släpper fram sin hyfsat lilla hund till en mer än dubbelt så stor Rottis? Varför släpper man fram sin hund över huvud taget? Suck. Man slutar aldrig att förvånas.

 I vilket fall så har dagen bjudit på skogsprommis då, en Kisen och Flinga promenad i skogen (bra med dubbelbur!) och lite lydnadsträning på gräsplätten nere vid skogsvik.

Idag tränade vi frittfölj, ställande och läggande. Det gick super alltihop! Riktigt förvånad blev jag över läggandena, klockrena. Duktig tjej! De har varit lite svåra att få till på henne, hon har lagt sig långsamt, inte korrekt och dessutom inte alls velat lägga sig när jag går ifrån henne. Men med myrsteg och bakåtmarsch har det löst sig bra. Även tränat snabba lägganden när jag står bredvid henne i utgångspos.

Detta var för 6 månader sedan. Den 7e juni när min kusin var på besök och vi var på Sätra äng! Min fina fina hårboll. Och lilla lilla flongsan.

Idag, den 4e december 2011, är det exakt 6 månader sedan vi hämtade hem fröken Flinga! Tänk att det är möjligt att tiden kan gå så himla fort? Det känns som att hon har varit här hur länge som helst. Typ hela livet..

Självklart måste vi fira detta med lite bilder som visar hur det såg ut för 6 månader sedan.

Den absolut sötaste Flingan som någonsin skådats på denna planet. Min vackra tjej! Så stor, men ändå så liten.

Denna stora dag har vi firat med långprommis i skogen med Kisen och lite lydnadsträning på klubben. Träningen gick sådär, men det får det göra ibland! Jag är glad ändå, och Flinga är glad ändå. Ingen skada skedd.

Idag har vi haft hela förmiddagen knökfull, även en del av eftermiddagen i och för sig. Mysig skogsprommis idag, vi sov ganska länge, vilket innebar att vi inte kom iväg förrän framåt tio. I vilket fall så hann vi hem, fixa lite med nya hundburen (som kom igår), ta fram en älgklöv ur frysen och åka och lägga spår.

Dagens spår var kanske 150 m långt, lite svängar men inga kraftiga vinklar. La över en ganska vältrafikerad stig däremot, spårbörjan blev i skogsbrynet och löpte sedan in i skogen.

Sedan bar det av hem för en fika medan spåret vilade ca 30 min, ta med hunden och åka tillbaka till skogen för att gå spåret. Där spårade hon mig hela vägen från parkeringen fram till spårbörjan, när hon kände blodlukten blev hon som vanligt tossig och drog som en tok i linan. Tack för att det finns handskar. Hon tog spåret jättefint och följde det superbra, blev lite fundersam vid stigen men inte mer än så. Duktiga tjejen!

Inte det lättaste att få en vettig bild på henne när hon låg och gnagde, lång slutartid på mobilkameran = mission impossible att få skarpa bilder vid rörelse.

Efter spåret var det raka vägen att hämta upp Hella och bege oss mot skavlöten, väl där insåg vi att det var julmarknad borta på Rönninge by, så vi knatade bort dit helt enkelt. Vi kom precis i tid för att kolla på det supersöta luciatåget, massa barn och underbart söta ponnyer. Jag är riktig svag för "urhästarna" typ fjordhäst, nordsvensk, gotlandsruss, tycker de är såå himla vackra! Men det var inga nordisar med, utan jag fick hålla tillgodo med russ och fjording, som självklart var pyntade med glitter. Jättebra miljöträning för tjejerna med en massa folk, hästar, hundar och springande barn. Man tycker att Flinga borde vara trött nu som inte har sovit en blund på hela dagen... men nej, hon ligger och spanar ut i stormen. Tokfia.

Jag är faktiskt nöjd med bilderna på Mandie, däremot den på Flinga är ju katastrofdålig, men hon måste ju få vara med...

Och en bild på nya hundburen. Tjejerna bredvid varandra, Mandie halvt dold bakom en orange spårlina.

Idag var Flinga och jag tvungna att åka buss till Kisen. På vägen till Kisen var det inga större problem, hon sköter sig fint men hon är ju bra stor alltså. Pratade med en kvinna som satt och beundrade min vackra hund hela vägen (vilket är typ 5 min..). Vi gick sedan en prommis och de fick leka lite, allt som allt var vi där 1 h innan bussen gick tillbaka.

 Sedan åkte vi tillbaka, hon är verkligen supersnäll och sätter sig fint där jag ber henne, men när hela bakre delen av bussen + barnvagnsutrymmet är fullt.. vad gör man?! Man sätter sig så att det blir kaos när barnvagnarna ska av en hållplats efter, och jag måste släppa upp Flinga uppför trappan mot bakre delen av bussen medans barnvagnarna kliver av. Självklart fastnar även en vagn i glipan mellan bussen och trottoaren och... TAPPAR HJULET! När Flinga står där säger en tjej som sitter precis bredvid där Flinga står; "I'm very afraid of dogs...", lite vädjande sådär till mig. Jag talar om att hon inte kommer hälsa på henne, och vid det här laget har barnvagnsmaffian hunnit ta sig av bussen och jag kan sätta mig där det finns lite utrymme. Kaos med stor hund på trång buss. Vicke var så praktisk, bara att hiva upp i famnen. Känns ju sådär lätt med 40 kg Pottweiler, särskilt när rasen har rykte om sig att vara en riktig mördarhund som äter upp folk. Hmm. Kul.

Hon ser väl livsfarlig ut, förvisso lite lidande, men farlig?! Neeej, mattes hjärta. Tror jag ska skaffa ett Minxhalsband till henne, helst rosa med lite hjärtan på, för att avdramatisera hennes läskighetsfaktor. Suck.

Nu är vi nyss hemkomna från Kisen minsann. 45 min prommis och lite bus hanns med, tokhundar. Vet ni hur svårt det är att fota busande hundar med mobilkamera? Säkert vet ni det. Men det var desto lättare när de satt still. Tokhundar.

Vilka söta voffar de är! Funderar faktiskt på att åka till klubben ikväll och köra lite lydnad. Men jag tror jag skippar det och tränar hemma i köket istället. Behöver slipa lite på läggande och ställande under gång, och det görs väl egentligen bäst här hemma. Min hund är förbaskat knäpp, hon är ju som tokig i att jaga löv, och far omkring som en riktig tok härute på terassen just nu. Man kan ju tro att det har brunnit..

Torsdag: Prommis + bus med radarparet K & F. 
                 Slipa lite på läggande och ställande under gång

Fredag: Prommis + bus med K & F.

               Träna apportering , 1an och 2an.

                Träna ingångar

                Fortsätta träna stadgan i ligg, inför platsen

Lördag: Träffa Hella och Mandie, åka ut till Skavlöten för att spåra och gå prommis (aka. busa)

Söndag: Långprommis med uppletande.

Jag har verkligen inte haft någon lust att blogga. Vi har tränat och sådär som vanligt, tyvärr inte tagit några nya bilder och utan nya bilder är det lite trist det här med själva bloggandet tycker jag. Det är väl ca 9 dagar sedan jag bloggade sist, efter att vi kommit hem från Övik.

Vår senaste vecka har varit lite hektisk också, mina kusiner plus moster kom i fredags och hälsa på, de stannade till i måndags.

Den hundträning som vi sista veckan ägnat oss åt är: Lydnad, viltspår och uppletande.

Lydnaden brukar jag köra nere vid Skogsviks båtklubb som ligger ca 5 min från oss. En stor, klippt gräsplan med belysning runt om. Dessutom går det både hundar och människor förbi rätt ofta så det är bra träning. Motivationen hos mig har den senaste tiden inte varit jättehög, åtminstone inte med lydnaden. Jag har tränat en del med externbelöning för att få fram en ännu lite bättre position i fria följet, har lagt hennes favoritekorre så att vi går emot den. Hon ser när jag lägger ut den och sedan kan jag klicka vid exakt rätt position och då får hon frikommando att hämta ekorren, och så leker vi. Alla glada! Har även jobbat med det gamla hederliga tricket med externbelöning bakom henne i läggandet och ställandet, för att få liiite, liiite dragning bakåt.  

Spårandet funkar faktiskt jättejättebra! Spårade i fredags med älgklöv och blod. Kanske 100 m långt spår, 30 min liggtid och en 90graders sväng. Spårade på ängsmark vilket jag kan tänka mig är lite svårare än att spåra i skogen, det känns som att lukterna kan flyta iväg mer, det blåste dessutom rätt ordentligt. Jag hade dessutom glömt att markera spårbörjan, men det gick bra ändå. Ett alldeles för lätt spår för henne.

Idag spårade vi  viltspår igen, det gick toppenbra. La spåret uppe vid båtsmanstorpet vid Danderyds gymnasium ungefär. Spårbörjan la jag på ängsmark och sedan fortsatte spåret uppe i skogen. Markerade början finfint med en rosa bajspåse. Det är grejer det! Lade sedan kanske 180 m med 1 skarp 90 graderssväng och med lite småsvängar eftersom jag inte kan gå igenom träd. Det gick superbra, hon är riktigt duktig på detta och tycker det är såååå kul. När jag plockade ur henne i bilen var hon riktigt het på gröten, min fina stumpa spårade som ett riktigt tufftufftåg, ska lägga ner lite mer krut på personspårandet också!

Uppletandet  är helt klockrent. Det kör vi rätt ofta när vi är ute i skogen, då ser hon på när jag vallar och lägger ut föremålen, men det är mest för aktivering än så länge. Jag inbillar mig att hon ska se skillnaderna på ett riktigt uppletande och på ett lekupletande i skogen, har ju inga tjänstetecken eller någonting. Skulle säkerligen kunna släppa henne på ett riktigt uppletande också, har iof gjort det ett par gånger och än så länge har hon varit bombsäker. Hon är så jädrans duktig, letar med hög, fin näsa och en himla fart. Hon är så stolt när hon kommer in med föremålen, jättekul att se de små liven jobba!

Och eftersom det inte finns några bilder får ni se några andra istället. Den 30e juni i år såg det ut såhär:

Första gången tjejerna träffades, och första gången jag träffade Hella!

(och vet ni... jag har funderat på att anmäla mig till en tävling nu i vår...)

I torsdags åkte Flinga, jag och mamma de 60 milen upp till Övik (där jag är född och uppvuxen och har all släkt) då min mormors man fyllde 75 år! Resan upp gick bra, två kissesvängar hann vi med och Flinga sov hela tiden. Helgen känns som att den mest har bestått av hundpromenader. Vi har haft det så mysigt! Bara strosat runt i skogen, spårat, ätit mat (och bullar..) och haft det riktigt skönt. Flinga har dessutom upplevt sin allra första snö, det låg ett tunt tunt snötäcke på söndag morgon. Hon blev överlycklig över att det gick att äta och for fram som en dåre!

På vägen upp var ett av stoppen Tönnebro, det ligger vid en så vacker liten sjö och det är många som stannar för att rasta sina hundar där. Flinga skulle sjääälvklart plaska lite, trots att isen precis börjat lägga sig i strandkanten. Svinkallt alltså, dårhund!

Här kommer lite bilder från vår promenad uppe på Åsberget där vi gick mycket när jag var liten. Det krokiga trädet betyder mycket för mig, och att få sitta på det och tänka på Farfar var viktigt.

I onsdags var Flinga och jag iväg och gick med Kisen. Självklart hann vi med lite bus också!

Oj vad de leker de här galningarna! Såå kul att se :).