Igår var jag och Flånk på träning med lite andra Rottisfolk, det var snälla Sofia med Lycka som bjöd med oss! Det var en supertrevlig dag med massa hundsnack och träning.

Först ut i bildbomben har vi Flingas halsyster Lycka

  Budföring:

  Snygg-Lycka spanar under platsliggning

Ett stycke Bibbi (Great Glorious bibi)

Följande voffe är Vargstubacken's jadis of Chan

Och här nedan är det snygge Frazze (Eldenburg's Uran) med sin förare

De två understa bilderna är underbara Frazze, tror att det är han på ff-bilden, men vet definitivt att det är han här nederst.

Betty och Lexi var också på plats, som ni ser är Lexi lite tokig i sina leksaker..

Här nedan har vi den ursnygga flickan Cora (Bee and Tee's Classy Cora). Hon är en riktig fröjd för ögat!

Och till sist en liten rapport om hur det gick för mig och Fling! Vi körde en del FF, vilket gick bra, hon var med på noterna och hade bra attityd och fokus trots svår störning i form av folk och hundar typ överallt. Duktig Fling. Lägganden blev det också, vilket gick över förväntan då hon dels la sig fort och dels på riktigt slaskig och blöt plan. Ett par ställanden körde vi och det gick faktiskt bra. Jag kör inte det momentet helt och hållet utan belönar när hon stannar under tiden jag går iväg. Platsliggning hann vi också med, hon låg nästan 2 min bredvid en voffe som jag inte tyckte låg jättestabilt. Jag tog Fling innan hon tänkte tanken att resa sig. Duktig Fling!

Som sagt var det superkul att träffa nya människor och hundar, snacka Rottis och träna, vi hade inte direkt tur med vädret däremot. Massa snö kom det såklart... kul! Inte särskilt, men det blev en del störning åtminstone!

Nyss hemkommen från ett lydnadspass med Niklas och Adam! Superkul idag. Många nya poletter som fallit på plats, vilket är härligt. Ser att ni är några som tänkt på mitt lilla breakdown efter passet i söndags, men ni kan lugna er nu, nu är vi BACK ON TRACK! I alla fall för stunden.

Dagens träning:

Fritt följ/linförighet: Inledde med att köra en del helt-om svängar, men jag tyckte inte att hon var tillräckligt med där, förmodligen för att hon inte förstår var jag vill att hon ska befinna sig. Detta löstes (efter superbra tips från Nicke) genom att kasta en boll i själva svängen, framför oss. Det tog ett par gånger innan jag kunde koordinera rörelsen, inte kan man tro att jag ridit hela mitt liv inte. Men när jag fick till det blev det superbra! Redan efter ett par gången fick hon en helt annan förväntan, position och attityd i svängen. Fortsatte med att köra kommendering och det gick inte så bra i början, men vi körde totalt 4 ggr (inte långa pass då, men lite ff med kommendering liksom) och 3, 4 gången gick så gryymt mycket bättre!! Sista svängen vi körde kändes superduperbra på alla sätt och vis!  Jag och Niklas funderade lite över varför det gick så mycket bättre i slutet? Om det kan vara så att jag faktiskt slappnar av mer när jag kört ett par gånger och blir mer och mer självsäker. Ju mer självsäker och övertygande jag är, desto bättre går jycken. Körde även en del kommendering av mig utan hund, och idag fanns inget att klaga på där, vilket ju var skönt. Då är det kanske nyckeln ligger i att jag ska lära mig bli kommenderad med hund bredvid då.

Läggande: Niklas upplyste mig om att jag höll på att kedja ett helt nytt moment, nämligen stå (på kommando ligg) för att sedan efter några steg lägga sig = inte ok. Jag hade inte alls reflekterat över det, utan tyckt att jag brutit, men det har jag alltså inte gjort ordentligt. Nu har vi fått mer ordning på torpet och satt upp lite tydligare kriterier för vilket läggande som är OK, jag accepterar i dagsläget 2-3 steg innan hon lägger sig. Det är där vi är idag, men målet är såklart att dessa steg ska ner till 0. För att rappa upp läggandena ytterligare lekte vi fram dem, lajja med leksak, dänga ner den mot backen, stanna upp och kommendera "ligg". Resultatet blev att voffan slängde sig ner i backen och ville ha sin boll.

Detta var vad vi lade fokus på idag, och det blev ett givande pass! Insåg att jag måste skaffa en plan för hur jag ska göra om jag påbörjar ett fotgående och hon tappar fokus eller aldrig riktigt kommer in i det fokus som behövs för att utföra momentet på ett bra sätt. Detta funderar jag fortfarande på, men det lutar åt att göra en sväng eller dylikt, och när hon kommer upp bredvid med bra attityd = belöna.

En annan grej Niklas fick mig att inse idag är just detta med hur ens egna hund funkar. Jag inser att jag inte riktigt känner henne. Det är kanske inte så konstigt eftersom att hon inte är "färdig" och endast ett år gammal (nästa vecka, på måndag), utan vi lär ju känna varandra hela tiden och inser allt eftersom vad som funkar för oss. Hon kanske funkar bäst med en längre uppvärmning, no one knows. Än. Ska tilläggas. Jag räknar med att vi lär oss detta lite allt eftersom.

Det som var lite kul idag var att hon var så sjuuukt taggad och het. Det var nsätan lite svårt att få henne "down to eart" eller vad man ska säga. Bollen som belöning funkade nästan inte, hon höll i princip på att krypa ur skinnet. Är hon uppbunden och väntar på sin tur sitter hon och skakar av förväntan. Kul att hon är taggad iaf! Inte tusan kan man tro att denna tjej haft problem med attityd och energinivån i träningen. Hon är grymt häftig att köra med!

Min voffa blir ju stundtals lite, ehh, brutal när hon är taggad och vi leker. Jag tillåter det mesta då jag absolut inte vill begränsa hennes lek då den är så viktig för henne, och för oss som ekipage. I vilket fall så hoppade hon upp på mig med sina 42 kg (eller vad det är, hon har ju gått ner i vikt nu..) så att jag ramlade baklänges in i en stolpe. Måste sett kul ut! Min brutala, underbara mongohund.

Så, läxa tills nästa gång:

* Fortsätta leka fram läggandena

* Torrgå mycket

* Fundera över kriterier

* Analysera hur hon fungerar, fundera över detta och försök komma fram till något

* Sluta vara så hård mot mig själv, inte jämföra mig med andra, släppa press på mig själv och inse att detta är min första hund och att vi gör ett bra jobb.

Ett riktigt bra pass! Kul och givande som bara den, vi utvecklas fort när vi tränar med dessa underbara människor.

Nu på eftermiddagen var vi på SSBK och körde lydnad med Karin och Niklas. Vi började med tävlingsmässig kommendering. En massa insikter kom till mig idag, bl.a

1.  Att jag är en kass hundförare och måste torrgå helt galet mycket för att få lite koll på mig själv, inte konstigt att min hund inte fattar vad jag menar när mitt kroppsspråk är som en quasimodo med hjärnblödning.
2. Att momenten sitter rätt bra men att jag måste lära mig hjälpa henne igenom momenten när de blir tävlingsmässiga, vilket jag idag inte gör särskilt bra. Återigen måste jag lära mig att vara tydlig så att hon förstår vad jag menar.
3. Min fina voffa kan gå bra mycket längre sträckor med bra attityd än jag tidigare trott. Jättefint idag! Det är bara Quasimodo-matte som ska lära sig gå och svänga vettigt.
4. Om man ska använda externbelöning, placera ut den strategiskt och till sin fördel i momenten.
5. Voffa KAN lägga sig bra även om det är lerigt. Duktig!
6. Svängarna är bättre, även om de inte är bra.
7. Sätt INTE hunden för långt från hindret vid hoppet, hunden hoppar inte.
8. Ingen tävling 28 april
9. Och herregud (!!) vad glad jag är för mina nya träningskompisar.

Sådärja, en massa insikter uppradat här. Som redan nämnt körde vi en hel del tävlingsmässig träning idag, med kommendering of course. Jag är kass, jag måste bättra mig. Min tjej är så duktig och försöker jättejättemycket men allt bara skiter sig för att jag är dålig. Suck. Aja, alla är väl mindre bra i början, förhoppningsvis lär jag mig bli bättre sen.

Dagens träning bestod av

1. Platsliggning: Stod rätt nära henne, berömde när hon var duktig och hade fokus på mig, morrade lite när hon tittade bort. Fokus på matte är det som gäller helt enkelt!
2. Tandvisning: Körde enligt Evas metod, vilket funkade bra. Duktig fling!
3. Linförighet: Bra attityd! Bra uthållighet med bra attityd! Men som sagt 100 ggr nu, jag är kass och måste träna hur man går. Hon kan. Jag kan inte. Körde lite till sen med fokus på attityd och raksträckor, superbra! Rakorna kan jag ju uppenbarligen gå iaf. Skönt det. Svängarna MÅSTE vi träna mer på. Ska även köra mer på klossen för att få ännu lite bättre bakdelskontroll.
4. Läggande: När Niklas kommenderade gick det skit, hon gick ca. 5 steg efter kommandot och ja, skitdåligt helt enkelt. Tränade en del o-kommenderat också, mycket bättre! Vissa skitsnygga.
5. Inkallning: Ehm, ja, vem är dum i huvet som lägger en externbelöning bakom HUNDEN i inkallningen?! Jo, jag såklart. Hur puckad får man vara?!?! Som bäddat för problem med bjudningen när en leksak ligger bakom en. Åh så sur jag blev på mig själv, vem har kopplat samman min hjärna idag? Problemet var väl att ingen verkar ha gjort det.
6. Hoppet: När jag satte henne närmre gick det bra, vid för långt avstånd hoppade hon inte, utan tjuvade vid sidan. Ingången var väl sådär... men helt ok.

Ja, kort sagt då. Jag måste torrgå och träna på min egen kroppskontroll och på att bli kommenderade mer. Ett stort måste verkligen!! Detta känns som det ABSOLUT viktigaste av allt. För allt sitter egentligen, problemet är att göra det tävlingsmässigt och med en klant-matte i andra änden snöret som stör och gör allt skit. Detta är det största bakslaget vi har haft, men det är ett viktigt bakslag, för det ger insikt. Insikten ger motivation att utvecklas och bli bättre, den innebär INTE att jag blir nerslagen. Jag får träna på så gott jag kan, också startar vi när vi är färdiga för det, helt enkelt!

Vet ni vad, idag har det snöat!!! Det började igår kväll när jag var ute och sprang i snöslasket, det var KALLT kan jag meddela. Och nej, jag har inget bättre för mig på en fredag kväll än att motionera  . Nu har snön börjat smälta bort lite grann. Skönt det! Såhär söt var min lilla Flånka igår, är en Rottisnäsa inte det sötaste som finns?!

Med Flingas lur-knäck går det upp och ner, ena sekunden lyhörd och nästa döv. Lurigt det där... men vi tränar på. Tror att min käre pojkvän inte tycker att vi är särskilt roligt promenadsällskap när jag hela tiden har örnkoll på min jycke... Menmen, det går nog över. Hoppas jag.

De senaste dagarna har det inte hänt något särskilt, ingen planerad träning eller så, men vi kör för fullt på hopp-stå här hemma nu, tränar stadga i platsen och lite sånt. Gick ett lite längre fotgående med henne häromdagen och insåg att jag tränat lite för mycket lägganden/ställanden... hon la sig nämligen ner själv utan att jag kommenderade. Så, ja, detta får vi ju träna lite på... att det inte alltid kommer något mer kommando under fria följet utan att det är just bara ff.

Idag har fröken Mandie varit hos oss! Hella håller på att flytta så jag har varit hundvakt minsann. Det har gått bra, första gången som Mandie var på "kollo" däremot, så hon var lite stressad och hade svårt att komma till ro. Men till slut slocknade även hon...

Imorgon är vi hundvakter igen och sedan vid halv 3 ska vi träna med träningsgänget borta på SSBK! Ska bli superkul, hoppas det inte snöar bara... det tar bort lite av själva glädjen med träningen   .

Och vet ni, vet ni... vi har ju en Eva-träning inbokad den 11/4 (sista gången på den där tävlingslydnadsvalpkursen, ni vet..) och vi har även bokat in en privatlektion med henne!! Jag, Karin och Niklas ska köra med våra galningar den 2/5 också, it's gonna be awesome!! En 2h lektion blev det, det kommer bli grymt givande! Jag funderar lite på vad jag vill ha hjälp med... fotgåendet känns som standard, sedan får vi se hur landet ligger, det är ju drygt en månad bort och mycket hinner hända. Som det känns nu blir det nog ingen tävling den 28/4, för att jag ska starta vill jag att det på träning känns som att ett 1:a pris är givet, sedan är situationen såklart annorlunda på träning och tävling, men jag vill åtminstone känna mig säker på att vi kan få ett 1:a pris om det går lika bra som på träning.

Är våren slut innan den knappt har kommit? Här tok-vräker regnet ner och det känns som september. Jag har bestämt mig för att inte träna med Niklas och Karin idag, dels pga. att regnet vrääääker ner, visst att det är bra störning men det känns just idag inte så lockande. Har växlar att köra lite med Flinga och Ester.

Med Flinga ligger dagens fokus på Hopp-stå, och vi har bytt position. Tidigare har jag stått still med henne framför, utökat svårighetsgraden till sakta gående baklänges, sedan vid sidan när jag står still och nu går vi sakta med henne vid sida. Det går sakta men säkert framåt!

Har även tagit upp läggande med hakan i backen, vilket känns bra. Har länge fnulat på ett bra kommando till detta och snott Karins "trött" rakt av. Jag tycker det är ett skitbra kommando! Funderade lite på "plats", men det missbrukas hejvilt av en person i vår närhet så det gick bort därför. Jaja, "trött" får det bli.

Ska även börja jobba med nostarget i handflatan igen, Eva tipsade om detta just för att få händerna till något positivt. Flinga tycker ju att dessa är obehagliga på människor hon inte känner... så det är också en träning vi ska dra igång nu!

Sedan till Ester då... även om hon inte är min hund så kör vi lite shejping med klickern ändå. "Sitt" kan hon ganska så bra nu och vi har även kommando på det, så nu har vi börjat med "ligg" och det går riktigt bra! Hon är duktig faktiskt. Det är väldigt annorlunda att träna med henne jämfört med Flinga. Min fröken är ju tokigt på och vill vill vill hela tiden, hon har en sjuk energi och hoppar fram och tillbaka som en tok. Ester är lite lugnare, hon spankulerar omkring lite och tar det ganska lugnt. Hon är fokuserad men det är inte den här intensiva "nu kör vi" som plånkan ger en. Intressant!

Vad är er erfarenhet av att träna med olika raser? Och även inom olika rasgrupper?

Idag på morgonprommisen kändes det som att det jobb jag lagt ner på kontakt, skvaller osv. sista tiden börjar ge resultat!! Thank heaven säger jag bara. Imorse gick det faktiskt bra, hon lyssnade fint och var lyhörd på mig. Hoppas det håller i sig när linan åker av också...

Igår skulle jag och Niklas träna lite hund borta på Sthlm Södra BK, trodde jag ja. Jag åkte dit, väntade ett tag, nähä ingen Niklas. Ringde, inget svar. Nähä, aja, jag kör väl själv då. Niklas ringde efter ett tag, han upplyste mig om att det var imorgon (idag, onsdag) vi skulle ses. Jahaja, hej förvirrad typ. Det roliga var ju att Betty var och tränade med Lexi, så vi fick göra en tandvisning och lite sånt istället :). Det var superkul att träffa dem, Betty har ju aldrig träffat Fling förut, så det var ju ett roligt sammanträffande minsann!

Det jag körde igår, för jag passade ju på att köra en del även om jag inte hade något träningssällskap, var iaf:

- Fritt följ: superduktig! Även fast jag är asfeg så utmanade jag mig själv lite att öka på längden på sträckorna. Är så rädd att hon ska tappa energin igen, även om jag INTE märkte något sådant igår. Skönt!

- Läggande: Bra! Snabbt ner, låg fint trots störning, snyggt uppsättande.

- Ställande: Faktiskt bra, jag är helförvånad och undrar hur det gick till?!

- Hopp: Körde en del hopp också, superduktig. Höjde en planka och det var INGA problem över huvud taget. Superkul!

- Tandvisning med Betty då, gick inget vidare på första försöket, vid andra gick det mycket bättre. Ska fortsätta träna enligt Evas filosofi.

Eftersom att jag missuppfattade tid och sånt ska vi köra idag igen, denna gång med både Niklas och Karin (och vovvarna då...). Kul!!

En liten bild på Flinga och Ester som är i mystagen. Just nu myser de inte lika mycket. De kampar med den gula fula hunden. Superkul! Ester är ju typ en kamp-flat, sjukt tuff liten tjej.

Jag har måååånga gånger hört hundfolk tala om "dövhetsperioden" som infaller runt 1-års ålder, men trott att de har haft dålig kontakt med sin hund, dålig uppfostran osv. Aaaaaldrig att min gullesnuttplånka skulle bli en döv unghund, nejnej. Ehm, jo. "Vänta matte...", "jag ska bara..", "i don't give a fuuuuuck" osv osv. i all oändlighet är sådant som de senaste dagarna har varit standard. Hon lyssnar helt enkelt inte!!! Hur frustrerande är inte detta, min fina Flinga som alltid har vänt på en femöring när jag visslat, som stannar superfint på stopp-kommando och aaaldrig skulle springa fram till en annan hund... hon är helt plötslig döv. Suck.

Idag åkte långlinan på när det var dags för morgonprommis i skogen, där brukar hon ju annars vara lös, men inte nu inte. Idag var det bättre dock, kanske för att linan var på, eller någon annan anledning. Who knows. När jag började märka av dessa tendenser lite lätt tog jag med extra gott godis, en rolig kamptrasa, ni vet, sånt fröken gillar. Jag tänkte att hon helt enkelt inte ser mig som en resurs längre, utan helt enkelt bara en tråkig kärring som begränsar henne, vilket är lite min mardröm. Men jag insåg att det handlar om bomull i öronen helt enkelt, och att Flinga är en döv unghund nu. Därmed åkte linan på och vi fortsätter att jobba med kontaktövningar, gott godis och kamplek när man tar kontakt med matte, bryter på något kul eller kommer och skvallrar fint. Hoppas att det ska funka och att denna asjobbiga period snart är över. Känns inte som något kul direkt...

En fundering jag har ang. detta, är om vissa hundar drabbas hårdare än andra? Jag menar, en självständig individ borde ju rimligtvis bli än mer självständig och döv än tidigare? Jag har ju tidigare fått jobba som en galning med Fling för att hon ska se mig som en resurs och VILJA komma till mig, hon är ju väldigt självständig i grunden och att jag fått en bra inkallning på henne var liksom otroligt. Och nu är den borta. Tillfälligt hoppas jag.

Gårdagen då... först skogsprommis, sen baka kakor, hämta upp Hella och Mandie, lägga lite viltspår och hundbus i skogen under tiden spåren låg.

Spåret i sig gick väl sådär... när vi kom och gick mot spårbörjan var det en kvinna med två schnauzrar som var ute och spatserade just i spårupptaget liksom, den ena började dessutom göra galna utfall och fick min lilla dam ur fattning så hon blev lite stressad. Detta, plus att Mandie och Hella försvann ur sikte (dumt att ta hundarna samtidigt... varför gjorde vi det? Aldrig gjort tidigare liksom...) ledde till stress för tjejen, vilket satt i hela spåret. Hon tog det fint men stressade sig igenom det, spårade slarvigt och ofokuserat. Aja, hon hittade efter mycket om och men klöven och jag har lärt mig något nytt. Bättre lycka nästa gång... Ska nog lägga ett spår imorgon eller på onsdag också tror jag... bara för att!

Vi hade en supermysig förmiddag iaf. Jag och Hella satt i solen på golfbanan och åt kakor, tjejerna lajjade runt som tokar. Riktigt härligt! Ääälskar våren, det är så underbart med alla knoppar och solstrålar som kikar fram, även det faktum att det inte är så varmt ute är härligt. Tror att min plånka kan tänkas bli lite påverkad av 20+ och strålande sol, men det återstår att se. Får väl träna morgon eller kväll/natt. På dagarna får hon lata sig i skuggan när matte fixar i trädgården, eller så badar vi! Underbara sommar. Underbara svensk sommar!

Suck vad Flingchen och jag är supertrötta nu! 6 h var vi på träning för Eva idag, kursen inriktade sig på reservation för människor, vilket för oss är ett bekymmer... idag har vi fått en del verktyg att använda oss av, hoppas vi kan få ordning på detta nu! Hon blir nog aldrig en retrieverglad hund (i okända då..), men att hon kan släppa sin osäkerhet känns viktigt för mig.

Jag har valt att lösenordsskydda inlägget nedan pga. att jag inte vill dela med mig allt, helt enkelt. Vill ni läsa det som står, skriv en kommentar...

Nu har djuren precis fått mat, jag och bror tänkte kolla på en film. Mor och far är iväg och kollar på operakvartetten Il Divo ikväll. Lyckostar! Men jag är hundvakt istället, inte illa pinkat det heller!

Nu har Fling somnat efter en finfin kvällspromenad, där vi förövrigt höll på att bli överkörda av Kalle (ni vet, med Samba) som kom och fräste i en alldeles för hög hastighet på en 30-sträcka en bit från oss (fy dig, Kalle.).

Morgondagen bjuder på spår med Mandie och Hella! Underbart ska det bli :). Finaste tjejerna minsann! Flinga är inte halt längre heller, gud så skönt det känns!!

Nu är det film-tajm, jag kommer väl somna i soffan som vanligt... kvällstrött typ den där Rebecca.

Kolla vilken vacker hund :).