Idag är det en månad sedan Strömsholm ringde och gav oss återbudstiden för operation av armbågen. Det känns som en evighet sen. Ibland kan jag känna att hela den här resan kommer att vara förgäves, när Carpus ändå ska sabba allting. Hon kommer återhämta sig jättefint från op armbågen men vad spelar det för roll när hon ändå har skitont i handleden.Suck, det känns lite hopplöst just nu. Men jag ska ta upp både cartrophensprutor och kortisonsprutor på återbesöket hos Lennart 8/4, så får vi se vad han säger. God morgon liksom... Vaknar upp med en känsla av hopplöshet i kroppen.