Idag har varit en såndär riktig rehabdag, både simning och laser har vi hunnit med.

Katarina lasrar Fling ca. 2 ggr/vecka nu, vi kör det som i en dunderkur just nu för att försöka häva inflammationen i carpus. Idag lasrades hon efter simningen och var sååå trött minsann, hon mest vilade hela tiden. Men pussas och mysa med Katarina kan man ju göra även om man är sååå trött.

Som sagt var det dags för simning idag, Flingas allra allra första gång i bassängen. Kul tyckte hon, åtminstone efter ett litet tag. Till en början plaskade hon mest men sedan simmade hon riktigt fint. Vi körde superkorta intervaller á la 1 min 30 sek och som hon flåsade efter intervallerna var klara. Lite dålig kondis hos den lilla tösabiten tror jag bestämt... inte så konstigt alls dock! Och de hade ju världens bästa dusch, upphöjd och grejer, man får passa på att schamponera när man är där. Har köpt ett 10-kort till henne så nu ska vi simma!

Efter simningen åkte Fling och jag till djuraffären och köpte ett gottigt tuggben och en ny leksak, och den var så fiiiin den dära Pällefaaanten.

Nu på kvällskvisten har vi haft en del mindre roligt action. Fy tusan. Var ute på kvällsprommisen nyss, tyckte hon såg lite trött ut i kroppen efter simningen så jag hade redan innan bestämt att en kortare promme stod på agendan. Nåväl... när jag går längs den fruktansvärt isiga uppfarten sätter Flinga gasen i botten, och eftersom hon hade fullt koppel hade jag inte en suck, utan halkar och tappar odjuret som fortsätter kuta efter en KATTDJÄVEL som befunnit sig på uppfarten. Hundfan kutar upp på slänten, efter katten och in på grannens tomt i full jäkla kareta, som tur var hoppade katten upp i ett träd och grinden ut till vägen var stängd. Jag såg för mitt inre öga hur odjuret springer ut genom grinden och blir överkörd. Nu klarade vi oss från platt hund, däremot är hon halt. Fuck. My. Life.

Vi börjar med det tråkiga också kommer det roliga efter, okej?!

Usch vad orolig jag känner mig för min Flång idag. Jag oroar mig för handleden helahelahela tiden, armbågen är liksom glömd där någonstans, och imorgon är det bara 2 v kvar tills återbesöket hos Lennart och därmed 1 v kvar innan Canidrylen sätts ut. Hur kommer hon reagera på det? Kommer handleden bli sämre? Idag tyckte jag att hon var varm i höger carpus, vilket gör min oro ännu värre. Hur mår hon egentligen? Har hon ont?

Ja ni hör ju... tankarna maler och maler och maler. Men allt jag vill är att få ha henne hos mig och att hon inte ska behöva ha ont. Snälla?

Men nu släpper vi det och visar bilder från i September istället. Det är lite busbilder från när brudarna (Ester och Fling) lekte på Sätra äng 26/9-12.

Jag längtar tills vi kan gå på Sätra äng igen, tills vi kan busa tillsammans du och jag. Min vackraste tös.

Hon är så frenetisk när hon äter! Ger henne märgben fyllda med olika köttsorter och jäklar vad det är gott tycker Fling.

De senaste dagarna i bilder:

Idag är det en månad sedan Strömsholm ringde och gav oss återbudstiden för operation av armbågen. Det känns som en evighet sen. Ibland kan jag känna att hela den här resan kommer att vara förgäves, när Carpus ändå ska sabba allting. Hon kommer återhämta sig jättefint från op armbågen men vad spelar det för roll när hon ändå har skitont i handleden.Suck, det känns lite hopplöst just nu. Men jag ska ta upp både cartrophensprutor och kortisonsprutor på återbesöket hos Lennart 8/4, så får vi se vad han säger. God morgon liksom... Vaknar upp med en känsla av hopplöshet i kroppen.

Besök hos Anna sjukgymnast idag igen. Jag vet inte vad jag ska säga, förutom att jag känner mig ganska så... tom. Armbågen ser fortfarande fin ut, och vi ska fortsätta öka upp så att vi går som max en halvtimme här om 10 dagar, och det är ju kul. Däremot går det ingenstans med carpus trots laser, grönläppad mussla, kondroitin, water treadmill, stretching, handledsskydd, massage och antiinflammatoriskt. Nästa vecka ska vi börja simma och jag hoppas av hela mitt hjärta att det gör magi för henne, för jag vet inte vad jag gör om hon inte blir bra.

Mitt hjärta.. mitt livs kärlek ♥.

Bästa Katarina har börjat komma förbi och ge Flinga laserbehandling på hennes dumma Carpus... hon var här i onsdags och Fling blev totalt öööverlycklig över att någon kom och hälsade på just henne! Hon tokgillar Katarina! I vilket fall så driver Katarina ett företag med inriktning på friskvård och rehab, hon är utbildad hundfysioterapeut och har vibb, laser, löpband för hund och en massa annat nyttigt. Kika in på hennes hemsida!

Vi fortsätter traska också, dessa bilder är inte från senaste gången vi var och traskade, vilket var i torsdags, utan jag är lite långsam på att uppdatera! Fling börjar iaf tycka att det är kuuul att traska, och hon börjar få in tekniken riktigt bra. Sist gick hon 8 min x2, totalt 16 min plus avtorkning och lite lätt stretch av bästa Frida! Jag kan varmt rekommendera henne om ni har en hund med fysiska problem eller en lite rund jycke som behöver gå ner i vikt, hon är verkligen suverän. Hennes hemsida hittar ni HÄR! Fling ska snart få börja simma också, vilket nog kommer bli suveräng för den där strulande handleden...

För mig är det jobb hela helgen och Flinga är hemma med sin favvohusse (som förövrigt har gått lite fot med henne idag, första gången för Flinga att jobba med honom). På måndag ska vi tillbaka till Anna igen och kolla hur kroppen känns. Hoppas hoppas hoppas att carpus ser bättre ut...

Hallå i stugan, nu är vi hemkomna från det andra sjukgymnastbesöket.

Vi börjar med det positiva: Och det är att armbågen ser fin ut! Lite svullen, men det är inget konstigt. Hon har jättefin rörlighet och reagerar bra på ökad motion, hon är ohalt, går bra på benet och all stelhet har släppt!

Och det negativa då...: Carpus är tyvärr inte bättre. Hon är fortfarande svullen i leden och har förmodligen en inflammation där, hon reagerar rätt kraftigt (för att vara hon då... hon är oerhört smärttålig) när när handleden vilket är skitdåligt. Hon har nu gått på Canidryl (typ rimadyl) i 3 v nu och borde inte ha såhär ont.

Det är med tanke på Carpus inte så muntert här i huset idag. Jag är skitledsen, för mina farhågor har blivit besannade, nämligen att det är carpus som kommer göra att jag får ta bort henne för tidigt och inte armbågen. Japp, negativt kan tyckas, men jag tror tyvärr helt ärligt att det är så det kommer bli. Men jag är också en såndär hemsk hundägare som låter min hund leva ett kort och rikt liv istället för ett tomt och långt liv. Vi får ta det som det kommer helt enkelt. Ska iallafall fråga Lennart om vad han anser om kortisonsprutor, det är ju verkligen ingen långsiktig lösning utan mer för att snabbt lyckas häva inflammationen och sen hoppas att den inte kommer tillbaka på jäkligt länge. Sedan inser jag att jag alltid kommer få ha ett recept canidryl liggandes hos apoteket, och alltid tabletter hemma, utifall att hon lyckas dra till handleden.

Åh fyfan vilken skitdag detta blev. Jag trodde verkligen att vi gjort det jobbiga nu i och med operationen av armbågen, men nej, det verkar inte vara över.

Mitt älskade hjärta som 8v bebis. Fyfan vad jag älskar den här hunden. Tanken på att förlora henne, att behöva ta beslutet och vara med henne de sista andetagen gör så fruktansvärt ont.

Det är såhär vi vill ha det. Inte i koppel eller med restriktioner om att aldrig få jobba igen, aldrig få leva ett fullvärdigt liv.