Fling efter gårdagens spår! Hur söt är hon inte?!

Men idag har vi haft en riktig hunddag, ja i den mån vi kan alltså. Vi har simmat, och varit hos sjukgymnasten och sedan varit med Karin och Nicke på SSBK och kört lite lydnad. Det var ruskigt skönt att komma ut och träna lite, även om det till viss mån gör mig lite frustrerad. Och Fling försökte till och med kampa med plankorna till hindret... vilket säger en del om hur leksugen hon är!

I vilket fall så körde vi lite linförighet och stegförflyttningar och sedan fjärr.

Linförighet: Bra! Hon har ruskigt trevlig position och attityd, det enda som saknas är uthållighet, vilket inte är så konstigt att hon har minimalt av just nu.

Stegförflyttningar: Jättefina! Hon har fått ruskigt bra bakdelskontroll, körde alla stegförflyttningarna och hennes bakdelskontroll är så trevlig. Det ena problemet är 2-steg åt vänster... det är svårt för henne och något vi måste träna mer på. Åt höger är hon dock spikrak och har jättefin position, i backandet är hon också superfin om jag är rak i kroppen. För att komma åt min snedhet (det är ta mig tusan omöjligt att jobba bort!) satte Karin en planka till hindret mellan mina armbågar och ryggen, och jädrans vad hon backade rakt då (sa de iaf..), jag såg såklart inte själv men litar på att de inte ljuger för mig ;).

Fjärren: Fy bubblan vad bra den har blivit! Wow! Skiftena sitt/ligg och vice versa har ju alltid varit bra, men nu har jag även börjat lägga till stå från ligg och hon börjar dessutom fatta galoppen. Så bra!!

Som sagt fick fröken 2 spår imorse. Liknande spår, men det ena var lite längre men det var övergång äng/skog på båda samt två vinklar. Första spåret var lite längre, och det spårade hon sisådär i... hon tog sig fram till slutet och sprang bara över en apport (markerade de två andra genom att apportera dem, weiiii!!) men jag vettitusan hur det gick till om jag ska vara ärlig. Hon var ofokuserad och vimsig och jag kände mig inte särskilt nöjd med insatsen. Andra spåret gick lite bättre, där apporterade hon också den apporten som låg i spåret, missade en dummy som jag lagt ut men spårade vinklarna fint och hade bättre noggrannhet, så där var jag mycket nöjdare med hennes insats!! Hon tycker iaf det är galet kul, och i dagsläget är det lite det som räknas... att hon får ha kul och att hon får stimulans!

Den här högen med saker har Flinga hämtat till mig när jag ätit frukost. Hon är helt galen den lilla tösabiten och vill bara jobba. Att hon blivit halt sen jag tog ur canidrylen bekymrar inte henne alls. Men för att få slut på detta odågeri (hon är helt galen), har varit ute och lagt två spår på 250 respektive 150 m som ska gås om 20 min. Då får vi se hur det går! Återkommer med rapport :).

Flinga aktiverade sig själv litegrann i trasken idag... Frida hade handen nere för att få fröken att gå lite längre bak, och då trycker fling in handen i Fridas hand och tyckte att de skulle köra nostarget! SÅ söt! Skitbra förvisso, för hon gick väldigt fint och lite längre bak.

Igår slutade vi med canidrylen, så jag väntar med spänning (ångest..) på hur detta fortlöper. Kommer hon bli tokhalt? Kommer jag inte se nån skillnad? Ja ni förstår... imorse såg hon dock rätt stel ut efter att hon sovit hela natten. Men en liten tröst är att Frida tyckte hon såg väldigt fräsch ut idag. Hon hade dessutom tappat lite i vikt tydligen... happy days!

Igår spårade vi dessutom för första gången på... typ 5 månader. Förstå lyckan i Flings ögon när spårselen åkte fram... hon var som en fräshund i spåret och jätteduktig! Hade lagt spåret ca 50 m uppför en kulle där första burken låg, sedan 20 m och 90-graders högersväng och apport (som hon nosade på men sket i att markera... bajshund!), för att sedan gå typ 50 m till och spårslut och burk som markerades. Japp, typ bebisspår! Men hon var glad och fick lite aktivering, det var liksom tanken, inte att vi skulle få värsta spårträningen.

Något vi däremot kan träna på, är ju att hon ska markera pinnarna bättre. Huuur ska jag bygga upp värdet såpass att hon tycker att det är värt att pausa spåret för att plocka upp spårapporten? Hon vet redan att apport= godis, och är ju en "halv-retriever" (älskar att bära och apportera...), men i spåret  betyder de inget för henne. Idéer om hur jag ska bygga upp värdet?

Okej, strumpan är väl blommig kanske ;). I vilket fall så har tösabiten ett sår på tassen som hon vääägrar låta vara. Bandage åker av, så nu testar vi om en strumpa får sitta kvar, men hon tycker såååå synd om sig själv.

Var ute och gick en promme på sätra äng nu på morgonen och passade på att träna lite med galenpannan. Lite linförighet och fjärrskiften blev det.

Linförigheten gick sisådär, hon är väldigt lättdistraherad, så vi måste börja träna fokus och uthållighet igen. Minsta lilla ljud så är fröken och kollar vad som händer.

Fjärren har blivit så jäääkla bra! Även skiftena till ställande, så duktig! Hon flyttar sig fortfarande mot mig ibland, men nu börjar hon fatta att hon ska göra de på ställena, jag är skitglad!!

Följde med mamma och Ester ut i skogen på en långpromme efter Flingas 20 minutare, och fy tusan vad skönt det var!! Jag har nog inte riktigt insett hur mycket jag saknat våra morgonpromenader, och kvällspromenaderna också för den delen. I vilket fall så följde kameran med ut en sväng på Ester-prommen:

Det blev en del retrieverträningsbilder, här är fröken Ester i full kareta på två olika linjetag

Några pose-bilder blev det också

Ungefär som rubriken beskriver går mina tankar nu. Från att ha varit skitpigg (och jaga katt..) till att dagen efter vara stel som ett troll och att sedan återgå till att sova bort dagarna. Min oro ökar markant kan jag säga, då smärta har en tendens att få trötthet som bieffekt. Nej jag är inte så positiv, faktiskt, men det här tär på mig. Det tär att inte veta hur saker och ting är ställt, om hon mår bra eller dåligt, är glad eller olycklig. Nåväl, jag kommer aldrig få veta... men jag längtar tills vi ska tillbaka till sjukgymnasten nästa vecka. Sedan så tas ju smärtisen ut på måndag, vilket är ännu ett orosmoment, och jag har fysiskt ont i magen av oro för hur det här ska gå och sluta. Fy tusan, jag önskar inte ens min värsta fiende en ovisshet som denna.

Någon som har en uppmuntrande kommentar att komma med...?

Och bara för att jag känner mig nere och ledsen så vill jag visa er en av mina favvobilder på Fling. Hon är så vacker här tycker jag.

Fling är inte lika halt idag, lite stel möjligtvis men inte halt iaf. Jag är riktigt tacksam att detta hände nu, och inte för 2 v sedan, fy tusan.

Nu ska jag återgå till min hemska hemska tenta som jag ska skriva imorgon. Den tentaångesten går inte av för hackor.

Och idag är en såndär dag då jag längtar som sjutton till sommaren... förhoppningsvis blir det 3-4 dagar på Gotland, och jag hoppas av hela mitt hjärta att min älsklingsFling är med mig då.

Bilden är från när Fling var runt 14-15 v och vi var ute och seglade.