Ja ungefär så känns det just nu. Min söta lilla duktiga hund är ett fullfjädrat monster. Detta med koppelvila på den aktiva Rottisunghunden är som en egen skräckfilm och ett hyfsat intressant experiment som leder till stor insikt om varför Rottisen som ras har scheisse-dåligt rykte.

Min Fling är en i grunden väluppfostrad hund i vardagslydnaden, hon är en sucker för allt som är litet och rör sig fort (även barn...) men annars är hon rätt okomplicerad. Hennes mansrädsla stör oss inte så mycket i vardagen. Denna väluppfostrade hund har nu på 2 v i koppel och med begränsad träning och aktivering lagt sig till med följande beteenden:

- Gör utfall mot bilar

- Gör utfall mot människor hon finner intressanta

- Gör utfall mot diverse tvåhjuliga fordon, t.ex cykel eller sparkcykel, även moped går bra.

Och jag inser att dessa problem kommer bli svåra att göra sig av med. Det är INTE en rolig insikt, kan jag tala om, för denna damen har en bestämd åsikt om vad som är värt att göra och inte. Nåväl, det som faktiskt är intressant, är att en väluppfostrad hund kan gå från ängel till odjur på såpass kort tid. Jag tänker då på de hundar som i grunden har en bristande uppfostran, aldrig blir aktiverade och dessutom aldrig får göra av med energi. Därmed är det är INTE konstigt att Rottisen har ett dåligt rykte då många många Rottor förmodligen har det som Fling har det just nu fast minus hjärngympan. En sorglig insikt, ja, men det skapar förståelse för alla hundägare som tar sig vatten över huvudet, jag kan ju säga att jag sliter mitt hår just nu och skäms fruktansvärt för min hunds beteende. Skulle typ vilja sätta en stor lapp på min rygg där det står "ursäkta beteendet, vi har koppelvila". Eller något.

Hennes kroppsliga status nu då. Jag är ytterst skeptisk till hundbehandlingskvinnan då jag upplever att jag inte får ut några svar alls av henne, inget konkret för fem öre förutom att hon tyckte att jag ska fortsätta med de där laserbehandlingarna. Hon har inte sagt ett ord om antiinflammatoriskt, så jag tog upp det själv, och jo det var ju en bra idé. Egentligen tror jag inte att hon skulle vilja att jag ska gå till Vet. då det innebär att hon tappar en kund, utan hon ser gärna att jag fortsätter de där fåniga laserbehandlingarna. Nej, det kommer jag inte göra. Om Vet. också hittar något fel på henne (dags för en second opinion) så kommer jag däremot börja simma med henne. Anna tyckte dock att hon reagerade fortfarande, däremot var det nu på båda (!!) frambenen och inte bara höger som hon tyckte sist. Nåväl, vi får väl se vad vet. säger, tror inte det kommer ge ett skit, men jag är ruskigt desperat just nu, jag vill ha min vanliga väluppfostrade Fling tillbaka, saknar henne.

Nåväl gott folk, ser ni uppgivenheten i inlägget? Japp, den finns där. Som ett stort tungt regnmoln hopar den sig över mig...

Nu sitter vi och väntar på att få se om fröken blivit bättre samt få en laserbehandling på höger fram!

Jag tänkte ge er en liten uppdatering om hur det går med framförgåendet!

Jag har börjat om lite från början med kommando "före" här hemma i köket idag och efter 2 "sessions" á 6 ggr var har vi kommit såhär långt:

- Hon tittar framåt när jag säger "före"

- Hon går ut ett par steg framför mig på kommando "före"

Bra början! Ska fortsätta fila på detta nu, ha det som ett litet projekt nu när hon är halta Lotta och ändå inte för göra något. Stackars Plång. Jag tycker verkligen inte att det blir så mycket bättre... vet inte om jag tror på det här med laser heller, tydligen kan massage, simning eller en vetekudde ge lika bra resultat för blodcirkulationen så det känns lite fånigt att betala 750 spänn för det. Suck, jag vet varken ut eller in. Det enda jag egentligen vet är att hon inte blir bättre av endast koppelvila. Så nu är frågan: Boka tid hos vet för att få antiinflammatoriskt och ge henne, eller boka en tid hos en osteopat som behandlar hundar. I don't really know!

Fling för några morgnar sedan! Det var en ljuvligt kall, solig morgon och bilden är såklart tagen på Sätra äng. Det är så vackert när röken stiger från vattnet, det är frost överallt och luften är sådär härligt frisk... japp, jag älskar vintern!

Japp, jag är så fräck att jag snor bilder från underbara Sofia (hennes blogg hittar ni HÄR) från gårdagens hunddate.

Alla bilder tagna av Sofia Nyberg

Har idag träffat Sofia, Lycka och Doris på IKEA i Uppsala, tanken var att vi skulle spåra på parkeringen. Dock tyckte min hund inte att det var så givande eftersom hon aldrig tog spåret. Hmm. La ett till som började på gräs och gick över på asfalten, då spårade hon super på gräset och tappade spåret när vi kom till asfalten. Så det kan gå!

Dessutom körde en bil över flingas godisburk, som tur var överlevde den! Tupperware är bra kvalitet!

Jag har verkligen inte velat sätta igång att traggla framförgåendet, jag har fått någon låsning på att det ska vara så svårt att få till bra vilket har lett till att jag verkligen har bävat som tusan för det. Men jag har insett en sak... Flinga har nämligen ett vardagskommando som heter "nu går vi", detta kommando ger jag när hon är för kontaktsökande (tigger godis..) på promenaderna. Fördelen med detta är att det kommandot leder till att hon just går ut framför mig, vilket vi idag har laborerat lite med och en plan har därmed tagit form i mitt huvud.

Plan för framförgående:

- Säga "nu går vi" och belöna för allt hon gör FRAMÅT. Dvs, ett ögonkast, vrider huvudet framåt, ökar farten framåt, går ut i kopplet och yada yada.
- Nu när hon är halt får hon ju inte leka, så det får bli till att kasta en godis över huvudet. Inte optimalt, men det får duga.

- När hon om 3 v förhoppningsvis är friskförklarad av Anna Holmgren får jag byta till boll över huvudet för att få en större dragning och förväntan framåt.
- Förhoppningsvis leder detta till att hon om ca 4 v går ut i kopplets fulla längd på kommando "nu går vi", också får folk helt enkelt skratta åt vårt töntiga framförgående-kommando. Well.. that's life!

- När hon har 100% lyckasprocent börjar vi jobba med ändrad riktning och halter.

- Om vi misslyckas ska jag köra med nostarget. Så ni vet.

Vi spårade häromdagen också. Jag försöker verkligen utmana henne i spåret nu och det verkar funka... nu måste jag bara få henne att vara mer nogrann med att verkligen vilja hitta apporterna som ligger i spåret. Hittills är det viktigast för henne att fortsätta spåra. Några tips på detta kanske?! Det ligger förmodligen 100 spårpinnar ute i skogarna häromkring för alla apporter hon har skitit i och jag missat att plocka upp. Tur att det är trä!

Just det, update på hur besöket hos Hundkuranten gick igår.

Det gick bra! Fling har stukat "handleden" på höger fram och har förmodligen haft stukningar tidigare som inte fått läka ordentligt, vilket har lett till att hon är stel i '"handleden". Hon ska få låna ett back on track handledsskydd av mig att sova med nu under tre veckor och sedan ska hon ha det under hårdare ansträngning och på natten efter hårdare ansträngning. Damen ska även få tre laserbehandlingar, en i veckan nu under tre veckor. Och jag kan ju säga en sak... min studentbudget är INTE glad över detta. Vilken himla tur att man har ett sparkonto. Nåväl... nog gnällt, vi är glada över att det var något så litet, och jag är glad att jag bokade en tid hos Anna. Maken till gullig och duktig tjej har väl aldrig skådats, till och med Fling gillade henne.

Igår var jag och Fling på Väsby BK och tränade med en tjej som heter Helene! Hon har en 2,5 årig Aussie som heter Kingston och de tävlar i LKL 1.

Fröken Fling körde fritt följ och stegförflyttningar, pga. hältan tog vi det ju såklart lugnt. Men alltså... jag säger bara en sak... HERREJ*VLAR vad bra hon gick!! Fantastiskt fin var hon, skitbra position, stenfokus trots ny klubb och massa störning, rappa raka sättanden, suveräna svängar... ja kort sagt, FF var så fint igår! Körde även stegförflyttningar och även dessa går hur bra som helst! Min finaste Fling.

Även hältan ser lite bättre ut tycker jag... tänker dock ändå ta tiden på måndag för att få en liten check up på hur kroppen känns och hur jag kan stärka och muskla henne ännu mer.

Min finaste tjej.. sjukt jobbig men ack så underbar!

Japp, lilla tösabiten Flingflång är halt sedan 5 dagar. Stackars lilla tösen. Jag har trott att det var en sträckning och resonerat som "jaja, inte mer med det.. det går snart över". Träffade dock Katarina (hundfysioterapeut), som har sett Flinga sen hon var pytteliten, i skogen idag och hon kollade igenom henne lite snabbt. Hon konstaterade att hon är halt, spänd i musklerna på vä-sida och har lite vätska runt höger armbågsled. SUCK: Detta bådar ju inte så gott. Nåväl, hon sa åt mig att ringa Anna Holmgren på Hundkuranten, vilket jag också gjorde på en gång. Jag hade vääärldens tur för en gångs skull... på måndag kl.9 fick vi en tid pga. att hon hade en ombokning, thank god! Så ser vår status ut just nu. Ingen höjdare liksom. Korta koppelpromenader är det som gäller nu, vilket lär innebära en galen Fling.

Lite valpbilder får ni så länge!