Ja hörrni, hoppas er dag har varit underbar! Laddade inför påsken kan jag tro. Själv är jag ingen stor firare över huvud taget... Ska träna en del hund bara, det är väl det enda som är inplanerat här.

Dagen har för min del bjudit på en hel del plugg i form av sammanställande av enkäter till vår lilla undersökning som vi gör inom ämnet organisationspsykologi. Vi har spetsat in oss på kommunikation och ledarskap inom företag, kul! Detta har jag suttit med hela förmiddagen, lite uttröttande med alla siffror hit och dit, men roligt!

Flingchen har varit på dagis under tiden jag slet i min anletes svett, då var hon minsann och hade toppenkul med sina hundkompisar! Grymt bra att man har den möjligheten. Min lilla dam hade dessutom varit ovanligt lugn idag, riktigt kul att höra tycker jag. Kan bero på att vi var och tränade igår kväll, och hur mycket stimulans hon får är avgörande för hur dräglig hon är att umgås med. För odräglig och även "odåga" för den delen, är ibland Flingas mellannamn. Hon är en väldigt aktiv och intensiv Rottis, vilket jag föredrar alla dag i veckan framför varianten som hellre degar i soffan. Vill jag ha en deghund, då köper jag en deghund. Men no worries på den fronten hörrni. Ingen deg här inte. Men som sagt, man märker tydligt när det är perioder med mindre träning.

Flinga trött efter en dag på dagis, här ligger hon och spanar på Ester.

Här blir mördarhunden oprovocerat attackerad av en riktig mördarhund av rasen "Flatweiler" (hihi). Det är en farlig ras som man ska passa sig noga för.

Det faktum att min hund är en arbetsnarkoman leder osökt in på diskussionen om Rottisens varande eller inte varande som "aktiv familjehund" vars huvuduppgift är att vara gosig, gå lite skogspromenader och nosa godis på gräsmattan. Kanske söka lite barn i skogen också. Det har nyligen vara uppe till diskussion nämligen, t.ex. om huruvida Rottisen "ska" vara en sådan hund som nöjer sig med superenkla leta-godis-övningar i köket. En tanke som finns är att det går ut över bruksegenskaperna om sk. "Soffweilers" avlas fram, helt enkelt sådana som inte är avlade för prestation och arbete. Jag är klar i min ståndpunkt i den frågan och anser att om man vill ha en sällskaps-och familjehund kan man köpa en ur rasgrupp 9, den innehåller nämligen utpräglade sällskapshundar. Vilken hund som helst klarar av att lajja i skogen och söka godis. Till detta ändamål behövs inte en brukshund. En del hävdar då att man kan köpa en "mindre aktiv" Rottis, men då undrar jag, hur kan man veta att just jag får en "mindre aktiv" Rottis? Hur vet vi hur denna kull bli? Den som ser ut att vara lägst i aktivitetsnivå kan mycket väl vara högaktiv, bara det att de andra valparna är ännu värre. Jag trodde ALDRIG att Flinga skulle komma att kräva fullt såhär mycket, och jag var ändå införstådd i vad jag ville göra med min hund (vara aktiv, träna, tävla), tänk då om t.ex Flinga skulle komma till en familj utan ett intresse för att träna hund, vad händer med hunden då? Blocket? Omplacering? Avlivning? Who knows. Det är sorgligt i vilket fall, och jag fortsätter att häva: Rottweiler är INTE en ras för alla. Vilket är uppenbart när man ser hur vanligt det är med Rottor som hänger i kopplen och gör utfall åt höger och vänster, men vaddå, får jag inga meningsfulla uppgifter skaffar jag mig väl det då. Skit det samma att husse/matte drar och sliter i kopplet till höger och vänster.

Oj herreminje, nu kändes det som om jag skrev värsta manifestet, men det var inte min mening. Jag vill bara berätta att jag stör mig på Svenssons som vill ha en hund som familjehund, men köper en brukshund. Helt klart provocerande, även om jag förmodligen skulle kunna skriva en hel bok i detta ämne. Lägg till korrigeringsträning och blandrasavel så har vi en bok som skulle vara i klass med Sveriges rikes lag.

Well, back on track, det känns som att jag flöt iväg lite väl där ett tag. Imorgon dagtid bjuds det inte på några särskilda aktiviteter, men på kvällen ska jag till Hella och hälsa på i hennes nya lägenhet. Det blir lite vindrickande och tjejsnack med ett litet tjejgäng, kul! På fredag ska vi iväg till Lidingö BK och köra lydnad med Flingas halvsyster Lycka och ett gäng Rottisar till. Detta ska bli galet roligt!! Söndag är det hundträning igen, denna gång med Niklas och Adam, då blir det lydnad på eftermiddagskvisten på SOSU minsann! Grym påskhelg. Måndag blir inte lika kul, då är det grupparbete som gäller i och med att vi har muntlig redovisning på torsdag. Men måndag är en speciell dag också, inte bara tråkig, för då fyller Flinga 1 år!! Och på tisdagen ska hon röntgas minsann. Detta sker hos ReDog i Västerås, spännande! Och det är verkligen galet så fort det gått. Redan 1 år. Min lilla lilla tös. Min underbara FlingFlonga.

Pust. Nu blev det sådär snabbt Kalle Anka-babbel igen. I mitt huvud går det sjukt fort när jag tänker och då blir det typ som den där eländiga hackspetten på julafton "barapapapapa"-fågeln, ni vet. Förhoppningsvis läser ni inte i samma höga tempo som jag tänker det måste isåfall vara väldigt jobbigt. Men tänk om man kunde läsa sin kurslitteratur i det tempot, that would be awesome! 750 sidor psykologibok avklarad på typ en dag. Okejdå, överdrift, men 2 iaf. Och nu flöt jag iväg igen. Så det är kanske bäst att jag gör slag i saken och postar det här inlägget nu och sedan går härifrån innan jag babblar ihjäl er.  

Plånkan är lite trött efter en dag på dagis, men spana på Ester orkar man ALLTID med.

Här blir min älskade stackar utsatta Fling påhoppad, helt oprovocerat, av den beryktade "Flatweilern". En mycket mycket farlig ras som alla hundägare borde passa sig för. (Ett stort skämt som ni förstår, men vi brukar skoja om att Ester är korsning Flat/Rottis med tanke på hur hon leker och för sig).

Nu börjar det snart bli dags för tant-Rebecca och ungpiga-Flinga att gå och sova lite. Vi hälsar ända till Schweiz att vi saknar vår pojkvän (Flingas och min då, mest min..) Anton. Men Flinga är förvisso ganska duktig på att ta bra plats i sängen, det är ju bara att lägga sig tvärs över så får matte ingen plats ändå.

Jag säger natti nu och går och slötittar lite på tv!

Nyss hemkommen från ett lydnadspass med Niklas och Adam! Superkul idag. Många nya poletter som fallit på plats, vilket är härligt. Ser att ni är några som tänkt på mitt lilla breakdown efter passet i söndags, men ni kan lugna er nu, nu är vi BACK ON TRACK! I alla fall för stunden.

Dagens träning:

Fritt följ/linförighet: Inledde med att köra en del helt-om svängar, men jag tyckte inte att hon var tillräckligt med där, förmodligen för att hon inte förstår var jag vill att hon ska befinna sig. Detta löstes (efter superbra tips från Nicke) genom att kasta en boll i själva svängen, framför oss. Det tog ett par gånger innan jag kunde koordinera rörelsen, inte kan man tro att jag ridit hela mitt liv inte. Men när jag fick till det blev det superbra! Redan efter ett par gången fick hon en helt annan förväntan, position och attityd i svängen. Fortsatte med att köra kommendering och det gick inte så bra i början, men vi körde totalt 4 ggr (inte långa pass då, men lite ff med kommendering liksom) och 3, 4 gången gick så gryymt mycket bättre!! Sista svängen vi körde kändes superduperbra på alla sätt och vis!  Jag och Niklas funderade lite över varför det gick så mycket bättre i slutet? Om det kan vara så att jag faktiskt slappnar av mer när jag kört ett par gånger och blir mer och mer självsäker. Ju mer självsäker och övertygande jag är, desto bättre går jycken. Körde även en del kommendering av mig utan hund, och idag fanns inget att klaga på där, vilket ju var skönt. Då är det kanske nyckeln ligger i att jag ska lära mig bli kommenderad med hund bredvid då.

Läggande: Niklas upplyste mig om att jag höll på att kedja ett helt nytt moment, nämligen stå (på kommando ligg) för att sedan efter några steg lägga sig = inte ok. Jag hade inte alls reflekterat över det, utan tyckt att jag brutit, men det har jag alltså inte gjort ordentligt. Nu har vi fått mer ordning på torpet och satt upp lite tydligare kriterier för vilket läggande som är OK, jag accepterar i dagsläget 2-3 steg innan hon lägger sig. Det är där vi är idag, men målet är såklart att dessa steg ska ner till 0. För att rappa upp läggandena ytterligare lekte vi fram dem, lajja med leksak, dänga ner den mot backen, stanna upp och kommendera "ligg". Resultatet blev att voffan slängde sig ner i backen och ville ha sin boll.

Detta var vad vi lade fokus på idag, och det blev ett givande pass! Insåg att jag måste skaffa en plan för hur jag ska göra om jag påbörjar ett fotgående och hon tappar fokus eller aldrig riktigt kommer in i det fokus som behövs för att utföra momentet på ett bra sätt. Detta funderar jag fortfarande på, men det lutar åt att göra en sväng eller dylikt, och när hon kommer upp bredvid med bra attityd = belöna.

En annan grej Niklas fick mig att inse idag är just detta med hur ens egna hund funkar. Jag inser att jag inte riktigt känner henne. Det är kanske inte så konstigt eftersom att hon inte är "färdig" och endast ett år gammal (nästa vecka, på måndag), utan vi lär ju känna varandra hela tiden och inser allt eftersom vad som funkar för oss. Hon kanske funkar bäst med en längre uppvärmning, no one knows. Än. Ska tilläggas. Jag räknar med att vi lär oss detta lite allt eftersom.

Det som var lite kul idag var att hon var så sjuuukt taggad och het. Det var nsätan lite svårt att få henne "down to eart" eller vad man ska säga. Bollen som belöning funkade nästan inte, hon höll i princip på att krypa ur skinnet. Är hon uppbunden och väntar på sin tur sitter hon och skakar av förväntan. Kul att hon är taggad iaf! Inte tusan kan man tro att denna tjej haft problem med attityd och energinivån i träningen. Hon är grymt häftig att köra med!

Min voffa blir ju stundtals lite, ehh, brutal när hon är taggad och vi leker. Jag tillåter det mesta då jag absolut inte vill begränsa hennes lek då den är så viktig för henne, och för oss som ekipage. I vilket fall så hoppade hon upp på mig med sina 42 kg (eller vad det är, hon har ju gått ner i vikt nu..) så att jag ramlade baklänges in i en stolpe. Måste sett kul ut! Min brutala, underbara mongohund.

Så, läxa tills nästa gång:

* Fortsätta leka fram läggandena

* Torrgå mycket

* Fundera över kriterier

* Analysera hur hon fungerar, fundera över detta och försök komma fram till något

* Sluta vara så hård mot mig själv, inte jämföra mig med andra, släppa press på mig själv och inse att detta är min första hund och att vi gör ett bra jobb.

Ett riktigt bra pass! Kul och givande som bara den, vi utvecklas fort när vi tränar med dessa underbara människor.

Nu på eftermiddagen var vi på SSBK och körde lydnad med Karin och Niklas. Vi började med tävlingsmässig kommendering. En massa insikter kom till mig idag, bl.a

1.  Att jag är en kass hundförare och måste torrgå helt galet mycket för att få lite koll på mig själv, inte konstigt att min hund inte fattar vad jag menar när mitt kroppsspråk är som en quasimodo med hjärnblödning.
2. Att momenten sitter rätt bra men att jag måste lära mig hjälpa henne igenom momenten när de blir tävlingsmässiga, vilket jag idag inte gör särskilt bra. Återigen måste jag lära mig att vara tydlig så att hon förstår vad jag menar.
3. Min fina voffa kan gå bra mycket längre sträckor med bra attityd än jag tidigare trott. Jättefint idag! Det är bara Quasimodo-matte som ska lära sig gå och svänga vettigt.
4. Om man ska använda externbelöning, placera ut den strategiskt och till sin fördel i momenten.
5. Voffa KAN lägga sig bra även om det är lerigt. Duktig!
6. Svängarna är bättre, även om de inte är bra.
7. Sätt INTE hunden för långt från hindret vid hoppet, hunden hoppar inte.
8. Ingen tävling 28 april
9. Och herregud (!!) vad glad jag är för mina nya träningskompisar.

Sådärja, en massa insikter uppradat här. Som redan nämnt körde vi en hel del tävlingsmässig träning idag, med kommendering of course. Jag är kass, jag måste bättra mig. Min tjej är så duktig och försöker jättejättemycket men allt bara skiter sig för att jag är dålig. Suck. Aja, alla är väl mindre bra i början, förhoppningsvis lär jag mig bli bättre sen.

Dagens träning bestod av

1. Platsliggning: Stod rätt nära henne, berömde när hon var duktig och hade fokus på mig, morrade lite när hon tittade bort. Fokus på matte är det som gäller helt enkelt!
2. Tandvisning: Körde enligt Evas metod, vilket funkade bra. Duktig fling!
3. Linförighet: Bra attityd! Bra uthållighet med bra attityd! Men som sagt 100 ggr nu, jag är kass och måste träna hur man går. Hon kan. Jag kan inte. Körde lite till sen med fokus på attityd och raksträckor, superbra! Rakorna kan jag ju uppenbarligen gå iaf. Skönt det. Svängarna MÅSTE vi träna mer på. Ska även köra mer på klossen för att få ännu lite bättre bakdelskontroll.
4. Läggande: När Niklas kommenderade gick det skit, hon gick ca. 5 steg efter kommandot och ja, skitdåligt helt enkelt. Tränade en del o-kommenderat också, mycket bättre! Vissa skitsnygga.
5. Inkallning: Ehm, ja, vem är dum i huvet som lägger en externbelöning bakom HUNDEN i inkallningen?! Jo, jag såklart. Hur puckad får man vara?!?! Som bäddat för problem med bjudningen när en leksak ligger bakom en. Åh så sur jag blev på mig själv, vem har kopplat samman min hjärna idag? Problemet var väl att ingen verkar ha gjort det.
6. Hoppet: När jag satte henne närmre gick det bra, vid för långt avstånd hoppade hon inte, utan tjuvade vid sidan. Ingången var väl sådär... men helt ok.

Ja, kort sagt då. Jag måste torrgå och träna på min egen kroppskontroll och på att bli kommenderade mer. Ett stort måste verkligen!! Detta känns som det ABSOLUT viktigaste av allt. För allt sitter egentligen, problemet är att göra det tävlingsmässigt och med en klant-matte i andra änden snöret som stör och gör allt skit. Detta är det största bakslaget vi har haft, men det är ett viktigt bakslag, för det ger insikt. Insikten ger motivation att utvecklas och bli bättre, den innebär INTE att jag blir nerslagen. Jag får träna på så gott jag kan, också startar vi när vi är färdiga för det, helt enkelt!

Vet ni vad, idag har det snöat!!! Det började igår kväll när jag var ute och sprang i snöslasket, det var KALLT kan jag meddela. Och nej, jag har inget bättre för mig på en fredag kväll än att motionera  . Nu har snön börjat smälta bort lite grann. Skönt det! Såhär söt var min lilla Flånka igår, är en Rottisnäsa inte det sötaste som finns?!

Med Flingas lur-knäck går det upp och ner, ena sekunden lyhörd och nästa döv. Lurigt det där... men vi tränar på. Tror att min käre pojkvän inte tycker att vi är särskilt roligt promenadsällskap när jag hela tiden har örnkoll på min jycke... Menmen, det går nog över. Hoppas jag.

De senaste dagarna har det inte hänt något särskilt, ingen planerad träning eller så, men vi kör för fullt på hopp-stå här hemma nu, tränar stadga i platsen och lite sånt. Gick ett lite längre fotgående med henne häromdagen och insåg att jag tränat lite för mycket lägganden/ställanden... hon la sig nämligen ner själv utan att jag kommenderade. Så, ja, detta får vi ju träna lite på... att det inte alltid kommer något mer kommando under fria följet utan att det är just bara ff.

Idag har fröken Mandie varit hos oss! Hella håller på att flytta så jag har varit hundvakt minsann. Det har gått bra, första gången som Mandie var på "kollo" däremot, så hon var lite stressad och hade svårt att komma till ro. Men till slut slocknade även hon...

Imorgon är vi hundvakter igen och sedan vid halv 3 ska vi träna med träningsgänget borta på SSBK! Ska bli superkul, hoppas det inte snöar bara... det tar bort lite av själva glädjen med träningen   .

Och vet ni, vet ni... vi har ju en Eva-träning inbokad den 11/4 (sista gången på den där tävlingslydnadsvalpkursen, ni vet..) och vi har även bokat in en privatlektion med henne!! Jag, Karin och Niklas ska köra med våra galningar den 2/5 också, it's gonna be awesome!! En 2h lektion blev det, det kommer bli grymt givande! Jag funderar lite på vad jag vill ha hjälp med... fotgåendet känns som standard, sedan får vi se hur landet ligger, det är ju drygt en månad bort och mycket hinner hända. Som det känns nu blir det nog ingen tävling den 28/4, för att jag ska starta vill jag att det på träning känns som att ett 1:a pris är givet, sedan är situationen såklart annorlunda på träning och tävling, men jag vill åtminstone känna mig säker på att vi kan få ett 1:a pris om det går lika bra som på träning.

Är våren slut innan den knappt har kommit? Här tok-vräker regnet ner och det känns som september. Jag har bestämt mig för att inte träna med Niklas och Karin idag, dels pga. att regnet vrääääker ner, visst att det är bra störning men det känns just idag inte så lockande. Har växlar att köra lite med Flinga och Ester.

Med Flinga ligger dagens fokus på Hopp-stå, och vi har bytt position. Tidigare har jag stått still med henne framför, utökat svårighetsgraden till sakta gående baklänges, sedan vid sidan när jag står still och nu går vi sakta med henne vid sida. Det går sakta men säkert framåt!

Har även tagit upp läggande med hakan i backen, vilket känns bra. Har länge fnulat på ett bra kommando till detta och snott Karins "trött" rakt av. Jag tycker det är ett skitbra kommando! Funderade lite på "plats", men det missbrukas hejvilt av en person i vår närhet så det gick bort därför. Jaja, "trött" får det bli.

Ska även börja jobba med nostarget i handflatan igen, Eva tipsade om detta just för att få händerna till något positivt. Flinga tycker ju att dessa är obehagliga på människor hon inte känner... så det är också en träning vi ska dra igång nu!

Sedan till Ester då... även om hon inte är min hund så kör vi lite shejping med klickern ändå. "Sitt" kan hon ganska så bra nu och vi har även kommando på det, så nu har vi börjat med "ligg" och det går riktigt bra! Hon är duktig faktiskt. Det är väldigt annorlunda att träna med henne jämfört med Flinga. Min fröken är ju tokigt på och vill vill vill hela tiden, hon har en sjuk energi och hoppar fram och tillbaka som en tok. Ester är lite lugnare, hon spankulerar omkring lite och tar det ganska lugnt. Hon är fokuserad men det är inte den här intensiva "nu kör vi" som plånkan ger en. Intressant!

Vad är er erfarenhet av att träna med olika raser? Och även inom olika rasgrupper?

Det är bra lustigt hur fotograferingslusten funkar. Helt plötsligt befinner man sig utomhus med kameran, och så bara är det. Lust att fota är inget man kan planera, utan den bara infinner sig.

Underbara Primula. Så vackra blommor.

Fotade Flinga och Ester som var ute och busade och grävde upp en buske (den busken ska flyttas då den är sjukt ful, så vi är tacksamma för hjälpen..), de är så gudomligt gulliga tillsammans. Det bästa är ju när Flinga vill att Ester ska jaga henne, vilket Ester villigt gör, men Flinga far fram som en dåre och vappisen hinner med ca. 3 språng innan Flinga vänder och springer tillbaka. Vilken jaktlek! Eller så gör de faktiskt så ibland att Ester jagar Flinga runt några träd, då går det lite bättre.

En del av den fula busken, plus lite vackra hundar då. Ester är som ni ser en kamp-flat (kampar med ful-busken), och Flinga tycker livet är lite halvtrist i denna minut. Så hon vilar lite.

Flinga spanar på Ester som travar bort och ställer sig bakom en stor kruka, Flong har spänt blicken i henne och tänker strax attackera (hon är ju en mördarhund..)

Flinga attackerade. Ester blev så förskräckt så hon tappade sin gnagpinne.

Idag på morgonprommisen kändes det som att det jobb jag lagt ner på kontakt, skvaller osv. sista tiden börjar ge resultat!! Thank heaven säger jag bara. Imorse gick det faktiskt bra, hon lyssnade fint och var lyhörd på mig. Hoppas det håller i sig när linan åker av också...

Igår skulle jag och Niklas träna lite hund borta på Sthlm Södra BK, trodde jag ja. Jag åkte dit, väntade ett tag, nähä ingen Niklas. Ringde, inget svar. Nähä, aja, jag kör väl själv då. Niklas ringde efter ett tag, han upplyste mig om att det var imorgon (idag, onsdag) vi skulle ses. Jahaja, hej förvirrad typ. Det roliga var ju att Betty var och tränade med Lexi, så vi fick göra en tandvisning och lite sånt istället :). Det var superkul att träffa dem, Betty har ju aldrig träffat Fling förut, så det var ju ett roligt sammanträffande minsann!

Det jag körde igår, för jag passade ju på att köra en del även om jag inte hade något träningssällskap, var iaf:

- Fritt följ: superduktig! Även fast jag är asfeg så utmanade jag mig själv lite att öka på längden på sträckorna. Är så rädd att hon ska tappa energin igen, även om jag INTE märkte något sådant igår. Skönt!

- Läggande: Bra! Snabbt ner, låg fint trots störning, snyggt uppsättande.

- Ställande: Faktiskt bra, jag är helförvånad och undrar hur det gick till?!

- Hopp: Körde en del hopp också, superduktig. Höjde en planka och det var INGA problem över huvud taget. Superkul!

- Tandvisning med Betty då, gick inget vidare på första försöket, vid andra gick det mycket bättre. Ska fortsätta träna enligt Evas filosofi.

Eftersom att jag missuppfattade tid och sånt ska vi köra idag igen, denna gång med både Niklas och Karin (och vovvarna då...). Kul!!

En liten bild på Flinga och Ester som är i mystagen. Just nu myser de inte lika mycket. De kampar med den gula fula hunden. Superkul! Ester är ju typ en kamp-flat, sjukt tuff liten tjej.

Jag har måååånga gånger hört hundfolk tala om "dövhetsperioden" som infaller runt 1-års ålder, men trott att de har haft dålig kontakt med sin hund, dålig uppfostran osv. Aaaaaldrig att min gullesnuttplånka skulle bli en döv unghund, nejnej. Ehm, jo. "Vänta matte...", "jag ska bara..", "i don't give a fuuuuuck" osv osv. i all oändlighet är sådant som de senaste dagarna har varit standard. Hon lyssnar helt enkelt inte!!! Hur frustrerande är inte detta, min fina Flinga som alltid har vänt på en femöring när jag visslat, som stannar superfint på stopp-kommando och aaaldrig skulle springa fram till en annan hund... hon är helt plötslig döv. Suck.

Idag åkte långlinan på när det var dags för morgonprommis i skogen, där brukar hon ju annars vara lös, men inte nu inte. Idag var det bättre dock, kanske för att linan var på, eller någon annan anledning. Who knows. När jag började märka av dessa tendenser lite lätt tog jag med extra gott godis, en rolig kamptrasa, ni vet, sånt fröken gillar. Jag tänkte att hon helt enkelt inte ser mig som en resurs längre, utan helt enkelt bara en tråkig kärring som begränsar henne, vilket är lite min mardröm. Men jag insåg att det handlar om bomull i öronen helt enkelt, och att Flinga är en döv unghund nu. Därmed åkte linan på och vi fortsätter att jobba med kontaktövningar, gott godis och kamplek när man tar kontakt med matte, bryter på något kul eller kommer och skvallrar fint. Hoppas att det ska funka och att denna asjobbiga period snart är över. Känns inte som något kul direkt...

En fundering jag har ang. detta, är om vissa hundar drabbas hårdare än andra? Jag menar, en självständig individ borde ju rimligtvis bli än mer självständig och döv än tidigare? Jag har ju tidigare fått jobba som en galning med Fling för att hon ska se mig som en resurs och VILJA komma till mig, hon är ju väldigt självständig i grunden och att jag fått en bra inkallning på henne var liksom otroligt. Och nu är den borta. Tillfälligt hoppas jag.

Gårdagen då... först skogsprommis, sen baka kakor, hämta upp Hella och Mandie, lägga lite viltspår och hundbus i skogen under tiden spåren låg.

Spåret i sig gick väl sådär... när vi kom och gick mot spårbörjan var det en kvinna med två schnauzrar som var ute och spatserade just i spårupptaget liksom, den ena började dessutom göra galna utfall och fick min lilla dam ur fattning så hon blev lite stressad. Detta, plus att Mandie och Hella försvann ur sikte (dumt att ta hundarna samtidigt... varför gjorde vi det? Aldrig gjort tidigare liksom...) ledde till stress för tjejen, vilket satt i hela spåret. Hon tog det fint men stressade sig igenom det, spårade slarvigt och ofokuserat. Aja, hon hittade efter mycket om och men klöven och jag har lärt mig något nytt. Bättre lycka nästa gång... Ska nog lägga ett spår imorgon eller på onsdag också tror jag... bara för att!

Vi hade en supermysig förmiddag iaf. Jag och Hella satt i solen på golfbanan och åt kakor, tjejerna lajjade runt som tokar. Riktigt härligt! Ääälskar våren, det är så underbart med alla knoppar och solstrålar som kikar fram, även det faktum att det inte är så varmt ute är härligt. Tror att min plånka kan tänkas bli lite påverkad av 20+ och strålande sol, men det återstår att se. Får väl träna morgon eller kväll/natt. På dagarna får hon lata sig i skuggan när matte fixar i trädgården, eller så badar vi! Underbara sommar. Underbara svensk sommar!