Idag undrar jag liiite vad jag tänkte med igår?! Jag och Flinga, tävlandes lydnad?! Vi är ju inte klara för det än.. Men det är ju 2 mån kvar och på den tiden hinner vi bli klara (tänker min rationella hjärna) och ja, jag tror väl också att vi hinner bli klara. Det mesta sitter ju, det enda är hoppet, och det har jag inte tyckt varit så bra att träna i och med hennes unga ålder (Snart 11 mån) och nu är det nog iaf 4 mån sedan vi kollade på ett hinder över huvud taget, men det kommer gå bra. Också linförigheten måste vi fila på lite till.

Jag har gått igenom momenten och kollat status:

Platsliggning: Hon ligger bra! Tror inte att det blir några bekymmer, det skulel vara om någon kommer och gör en lekinvit, då kanske hon reser sig, men inte annars. Ska träna ännu mer stadga, och att hundar ska kunna leka runt henne osv. utan att hon reser sig. Ska fortsätta jobba med hakan i backen, lägga till kommandot "haka" typ. Hon ligger iof fint även om hon har huvudet uppe, än har hon inte kollat på någon annan än mig.

Tandvisning: Nej den är inte klar! Men vi har ju 2 mån på oss     . Här ska jag fortsätta med klickern och även lägga till extern belöning.

Fritt följ: Tappar ibland lite intensitet och position, jag måste vara bättre på att köra korta intensiva pass och inte "segdra" en massa. Skärpning på mig! Måste även förbereda henne mer inför svängarna, nu blir det lätt lite hipp som happ.

Inkallning: Bra! Bra fart in och för det mesta bra ingångar, ska fila lite till på dessa.

Ställande: Faktiskt bra de flesta gångerna! Har ett "stanna" kommando som sitter bra, men jobbar även med "stå" i form av hopp-stå som jag hellre använder. Det är lite snyggt sådär när hopp-ståt sitter bra!

Lägganden: Funkar bra för det mesta, ibland lite långsamt. Planerar att råda bot på detta genom att ge tråkbelöningar vid långsamma lägganden och sen Lattjolajbanlåda vid snabba lägganden.

Apporteringen: Inget snack, den är bra! Hon griper fint och håller stadigt utan tugg.

Hopp: Som sagt inte kört så mycket, men har svårt att tro att det blir problem. Det lilla vi har kört har sett bra ut, men samma som med inkallningen, vi får fila ingångarna!

I övrigt är min voffa snart Back On Track! Hennes skendräktighet förändrade ju henne totalt, men nu känns det som att hon är tillbaka mer och mer för varje dag. Idag hade hon svårt att koppla av efter morgonprommisen, det tyder på att gamla Flinga är på g tillbaka. Däremot ser hon fortfarande ut som Dolly Parton, men de går väl tillbaka så småningom.

Det känns rätt kul det här ändå! Det är 2 mån kvar, gott om tid, it's gonna be awesome! Och blir det inte det så är det inte hela världen   .

I oktober 2011

nu i februari.

Japp, svimningarna är minsann nära. För vet ni vad jag har gjort?!

(Jag har anmält mig och Flinga till en lydnadstävling)

Ni tror knappt era ögon, va?! Tänka sig. Flinga och jag på en appellplan, tävlandes lydnad. Det känns ju helt galet. Jag stod verkligen i valet och kvalet mellan om jag skulle göra en hemlig lydnadsdebut, dvs. inte berätta för nån, och typ åka upp till norrland för att starta. Bara för att jag är rädd att misslyckas. Men nu har jag tagit mitt förnuft till fånga. Vad gör det om man misslyckas då?! Nej precis, ingenting. En tävlingssituation är en speciell, konstig situation för en hund och även för en matte som lär vara ett totalt nervvrak, så det gör inget om det misslyckas. Det innebär inte att vi är sämst i världen, bara att vi inte var riktigt kompatibla för tillfället.

Så, nu vet ni detta. Det känns som jordens största händelse, men nu är det inte så. Det är bara en lydnadstävling. Och om vi grejar tandvisningen utan att Flinga blir livrädd eller vi blir avvisade från planen, då har vi vunnit. Det är detsamma som full pott och 1a på pallen. Resten är liksom i bakgrunden och oviktigt i jämförelse (ni ser hur fint jag försöker intala mig saker och ting, va? Jag är ju världens tävlingsmänniska som dessutom har stooora krav på mig själv...)

Jag återkommer imorgon med en statusuppdatering! Kanske kan få min man att filma lite moment till och med.

FlingFlongan har ikväll varit hos veterinären med sina öron igen, denna gång var det ingen stor inflammation utan "endast" lite svamp och vax i örat. Jag som rengjort som en galning... Tydligen inte längst ner i hörselgången. Jaja. Men jag gillar verkligen denna veterinär!! Det var hon som jag hade till Vicke och som var med när han vandrade över regnbågsbron. Så jag vill ha henne till Flinga också. Bara för att hon är så bra!

Alla vet ju att väntan hos veterinären inte alltid är den roligaste. Nej, ganska tråkig och seg rentav. Men vi hade roligt. Eller ja, Flinga särskilt. Att apportera benreflexer är inte min normala favoritsysselsättning, hon tyckte det var skitkul däremot! Hon tycker att allt som innefattar arbete är kul. När hon tycker vi är tråkiga hemma bär hon ju skor, t.ex Skoj skoj tycker den lilla Rottrievern.

Jag tror att min fina Flinga äääntligen börjar komma ur sin skendräktighet. Sakta men säkert. Hon somnar inte som en påkörd padda efter morgonpromenaderna nu, utan kollar runt lite och ser om det händer något kul! Det känns riiiktigt skönt. Ett tag trodde jag att vi inte skulle kunna träna något på hela våren, men nu ser det ut att vända, sakta men säkert.

Gårdagen spenderades åkande ner till Norrköping till min Farmor. Flinga har varit där ett par gånger när hon var yngre, och hon uppskattar inte farmor sådär jättemycket. Hon är ganska så burdus nämligen och RIKTIGT kass på att läsa av henne. Dessutom vill hon ge hunden ALLT som eventuellt går att äta. Tror Flinga gick upp det hon tappat för att farmor skulle mata henne hela tiden. I vilket fall så var Flinga rätt skeptisk till min farmor från början. Inte konstigt när människan skulle luta sig över henne och ta på huvudet, big nono när det gäller Flinga och "First time Hellos". Efter ett tag släppte det en del, hon var fortfarande på sin vakt och såg ut som en strykrädd gathund (Förstår INTE varför det blivit såhär, det kan knappast vara normalt att reagera på höjda händer om inget obehagligt hänt i samband med dem, och mig veterligen har hon INTE blivit slagen) så fort farmor höjde händerna. Det är som sagt skumt, men efter ett tag inser hon att det inte händer så mycket och då lugnar hon ner sig. Det är däremot irriterande att folk inte förstår att man kan klia hunden på kroppen, bringan går bra, ryggen och rumpan går bra. Men. Ta. För. Guds. Skull. Inte. Hunden. På. Huvudet. Hur många gånger ska detta behöva upprepas?

Sedan jag upptäckte Flingas bekymmer har jag blivit väldigt mån om att verkligen sätta mig ner på huk när främmande hundar kommer fram och hälsar, för jag vet att en osäker hund inte trivs med någon som böjer sig fram över den. Önskar att fler gjorde det, det skulle underlätta för min voffa.  

En promenad hann vi med också, i de mer centrala delarna av Norrköping, vilket gick hur bra som helst. Hon är liksom inte rädd för miljöer och ljud och sånt, hon går utan tvekan i gallertrappor, hoppar på sandlådor, bryr sig inte särskilt om huruvida det är massvis med folk runt omkring eller inte. Hon håller mest koll. Det är just människor som ska hälsa som är problemet. Säkert en svit efter hennes valptid, när det inte gick att hindra folk från att KASTA sig över den söööta lilla valpen. Suck. Aja, att hon inte älskar folk är inte hela världen, även om jag hade tyckt det var bättre med en hund man fick träna till att stå på alla fyra då den är så glad, och inte tvärtom som det är idag. Det spelar ingen roll. Min Flinga är världens bästa Flinga ändå ♥.

Min plånka ligger i sängen och snarkar just nu, snart frukostdags och sen en härlig morgonprommis i vårsolen!

I brist på andra bilder (nej ingen egentlig brist, jag gillar bara denna) får ni en i mitt tycke en underbar bild på en and. Bara för att inlägget ser sjukt tomt ut utan bilder.

Ojdå, det har visst gått ett tag mellan uppdateringarna igen. Förlåt för det. Inte för att det har hänt så mycket här, vardagen mest rullar på...

Jag tror att min hund är skendräktig. Hennes tuttar har fortfarande inte gått tillbaka sig efter löpet, de hänger och slänger mest, hon har tokigt ökad matlust och är trött, trött, trött. Sover myycket mer än hon gjort tidigare. Inte alls den där galna energin som jag är van vid... det är svårt när man inte riktigt känner en individ heller. Jag vet ju hur hon har varit, och det är liksom det. Jag har ingen aning om hur hon kommer bli i framtiden, jag kan bara gissa. Och mina gissningar och slutsatser leder då till en teori om skendräktighet. Hoppas det går över snart...

Idag har jag inte haft någon skola, så det har varit en härlig dag som inleddes med en superskön långprommis i skogen med Flinga, Mamma hängde med som sällskap också. Sedan gick Flinga och jag en lunchprommis med Kisen i skogen. Det är så kul hur lyhörd han har blivit! Jätteduktig kille.

Kisen, som knappt ville hoppa ur buren. Så trött kille. Han var så söt när jag kom och skulle hämta honom, han närmast anföll mig (ännu värre än vanligt..) och blev asglad. Släppte ut honom och då sprang han raka vägen fram till bilen och ville åka. Sötgulle!

Kisen stod 10 m bort och var beredd på att göra en rusning mot henne, så hon ligger på helspänn och har örnkoll på honom. Vem jagar och vem blir jagad, ungefär.

Sedan åkte jag och handlade i fredagskaoset på Ica Maxi. Weii, vad kul! Men det blir hemgjord pizza till middag, och det är gott. Det är till och med awesome. Min pizza är grym!

Drog med mig djuret bort till Mörby C för lite miljöträning och hyrning av film. Det är kaos där på fredag eftermiddagar så vi passade på. Hon var superduktig! Vi satt på en bänk (ja folk kollade lite på tjejen med den fula rosa mössan och mördarhunden, som satt bredvid varandra på bänken..) och spanade på folk, min bror hyrde film och sen gick vi tillbaka till bilen. Körde lite utmaningar i form av att hoppa upp på sandlådor, blomkrukor och såntdär ni vet. Duktiga tjejen! Som jag älskar denna hund.

Flinga låg ute på altanen och spanade! Hon tycker vi har en grymt bra tomt, den ligger så högt upp så hon har örnkoll på vad dom sker där nedanför. Hon ligger ofta och bara spanar på folket som går nedanför. Hon är så söt!

Efter ett tag gick hon ner på tomten och pysslade med något, jag gick för att kolla vad, då hon har rymt ett par gånger. Jag har väl varit dålig med att tala om för henne att man inte får rymma, så that's all on me. Men i vilket fall så kikade jag på vad hon gjorde. Och då stod hon och bökade i lera. Så söt! Jag smög mig på henne och kikade ett litet tag, sedan när hon lyfte på huvudet var hon helt lerig i hela nyllet, haha! Så sööt!

Gris/BökWeiler. Sedan gick hon in och kladdade ner altandörren. inte lika söt, men det var ju bara att torka bort!

Nu vankas det strax pizzabak! It's gonna be aaawesome. Morgondagens planer består av (om vädret är OK), att ta tunnelbanan in till Östermalmstorg (eller stadion, har inte bestämt mig) och gå en morgonprommis ute på djurgården. Härlig värre! Men regnar det går nog den planen i stöpet!

Och juste, höll nästan på att glömma... DET ÄR TYP VÅR UTE!!! Det är underbart. Solen värmer, snön töar bort. I skogen är det bart på vissa ställen och det betyder.... ATT MAN KAN BÖRJA SPÅRA IGEN!! Weii vad kul det känns!!

Kisenbus blev det ju imorse, nu på eftermiddagen var vi nere vid Skogsvik och körde lite lydnad. Det är maaassor med störningar där nere nu, massa folk som åker på isen och går förbi hela tiden. Skitbra att träna plats där. Idag låg hon när en familj med småbarn i pulka gick förbi med en gnällande, hoppande Flat. Låg så fint och stabilt så.

I övrigt tränade vi lite av momenten i lkl 1. Allt går super, men nu har läggandena börjat krångla. Jag förstår ingenting, bara över natten har hon fått lurknäck och vill inte alls lägga sig. Ställandena funkar istället hur bra som helst! Konstigt det där. Jaja, vi tränar vidare. Kanske ska låta läggandena vara ett tag.

Bilderna från busen med Kisen

Hade bror med mig som filmade och fotade lite också..

Fotona kommer här iaf, tror inte jag vågar lägga ut någon film däremot..

Nu är jag tillbaka! Tack till er gulliga som önskade mig lycka till på tentan igår, jag tror tyvärr inte att det gick så bra, dock bättre än jag trodde det skulle gå. Kul kul. Efter att jag sammanfattat allt hade jag 20 A4 sidor med ren fakta att plugga in. På 4 dagar. Det mesta satt rätt bra, problemet var bara att jag blandade ihop typ allt, och det var rent kaos i hjärnan. Tror inte en enda i klassen tyckte det kändes bra. Jag menar, vilken lärare tar med två frågor som INGEN hört talas om tidigare?! That's weird. Jaja, nu har jag gnällt klart!

I vilket fall så är jag tillbaka till mitt vanliga liv med tid till att redigera de bilder jag tagit!

I söndags (förra v då) var det sådant uuunderbart väder! Massa snö och värmande sol, kan det bli bättre? Jag, Hella och Kalle var ute med våra tjejer och traskade på golfbanan, helt underbart! Vi fastnade mest på ett och samma ställe medans tjejerna busade runt som tokar. Mysigt värre! I vilket fall så blev det X-antal bilder, tror jag fotade 430 bilder eller något sådant, på 2 h.

Pust, 30 bilder senare. Mina favvobilder på tjejerna kommer här, och de får minsann publiceras i stort format. Så ni riktigt ser hur vackra de är!

Vad har annars hänt under den gågna veckan? Hmm, Kennelmamma Gisela skickade igår iväg ett mail till mig med nyheten att det har bokats röntgen för F-barnen! Helt otroligt, är Flinga snart 1 år?! Herregud så tiden går fort! 10/4 är det dags för Fröken Flinga att kolla ledstatus.

Och juste, haha. Tror ni inte vi mötte Whippetmannen på vår härliga prommis?!

(Whippetmannen med en bråkdel av sina hundar, två var längre fram och två var en bit åt höger och stod och vrålskällde)

Annars har jag mest märkt att min hund börjat kaxa lite mot andra, hon är lite stöddig helt enkelt. Kisen och hon fick varsin grisknorr häromdagen. Flinga skulle ha båda knorrarna, så hon hoppade fram till Kisen med ett morr och visade tydligt att dessa knorrar var hennes. Han är så snäll mot tjejer, så han gick snällt undan och undrade vad det var för ragata?! Nästa gång ska jag definitivt separera djuren innan de får något gottis. Hon hade en del resursförsvar när hon var liten, då mot människor, men det gick över fort. Uppenbarligen så finns det kvar en del av den varan. Men det lustiga är att de inte har några problem att dela på pinnar och sånt ute?! Samma med Mandie och Flinga, de kan gå och hålla i samma pinne och kampa med den utan något bråk. Det har hänt någon gång att det varit lite gruff, men inte mer än så.

Apropå det här med resursförsvar så började Martie och Flinga bråka på dagis häromdagen. Över en pinne. En pinne liksom?! Finfin resurs värd att vakta, tyckte de båda. Det finns pinnar typ överallt. Ingen av ligisterna vägrade ge sig, men Hella lyckades bryta fort. Tur det. Tror min dam börjar bli lite kaxig?! Jag märker inte av något alls, utan hon är precis som vanligt. Däremot tycker jag hon blivit ännu mer spökig på män, konstigt nog. Hon har även skällt ut någon brevlåda ute på kvällen någon gång, vilket inte hänt tidigare. Jag hoppas att det är en fas och att den går över. Fort.

Förövrigt är ju Plånkan bäst som vanligt. Jag upptäckte förra helgen att hon gått upp lite i vikt och blivit lite knubbig. Jag har inte alls märkt det, utan det kändes som att det kom från den ena dagen till den andra. Nu har jag dragit ner på maten och ger lite grönsaker som bukfylla istället. Vi tränar och står i iaf, har börjat tänka på ev. lydnadsklass 1 start, och typ dör av nervositet varje gång jag tänker tanken på att eventuellt anmäla mig. Måste börja träna detta med tandvisningen också, om någon Stockholmsbo (eller vem som helst som har vägarna förbi) som hon inte känner har lust att agera TL och kolla på bissingarna blir vi överlyckliga!

Det kommer fler bilder under helgen, fotade henne och Kisen på prommisen nu på morgonen!

Igår fyllde Flinga 10 mån! Hipp Hipp Hurra! Snart fyller hon ett år, det är ju helt sjukt.

Var precis nere vid Skogsvik och körde ett lydnadspass. Det är super där nere, plogat och lyse så det kan ju inte bli bättre.

I vilket fall så är dagens status såhär:

Läggande: Några superbra! Snabbt ner och bra stadga.

Ställande: Jättefina idag! Tvärnit verkligen. Bra stadga där med, även om jag inte utmanar henne lika mycket. Men jag ökar på där hela tiden.

Fotgåendet: Suveränt! Så duktig tjej. Bra energi och för det mesta bra position.

Inkallning: körde en inkallning idag och den var jättejättefin. Bra fart in och bra ingång.

Ja, ni ser ju. Inte så utförligt, men det känns inte som att det behövs. För hon var så himla duktig.

Under ett läggande gick det förbi ett par som var ute och promenerade, frågade om det var OK om hon låg kvar, och det var det. Hon låg så himla fint trots att de stannade och pratade med mig till och med. Fick beröm för att jag hade så bra pli på min hund. Värst vad en del häromkring är duktiga med att berömma mig och min voffa.

Här i trakterna där jag bor finns det ett par (tror iaf det är olika personer) personer som har stora flockar med Whippets. Självklart har han ingen koll på sina hundar, men envisas ändå med att ha djuren lösa. I höstas var Anton och jag och gick i skogen med Kisen och Flinga, då stötte vi på en av dessa typer, en stor man med ett gäng Whippar. Lösa såklart. I vilket fall skulle de prompt springa fram till Flinga och Kisen. Flinga är inga problem, hon tycker mest de är konstiga som skäller som besatt. Kisen däremot har ju problem med hundmöten, hanhundar, små hundar och hundar som skäller. Well, Whippetmannens hundar faller väl in i alla fack (tror iaf att några är hanhundar?). Hella och jag träffade denna karl för ett tag sen, utan några missöden tack och lov.

Min pappa träffade honom för ett tag sedan när han gick med Flinga i skogen, då sprang dessa hundar fram och min far blev redigt förbannad. Han sa helt sonika åt karln att koppla sina förbaskade hundar, och om han inte har någon koll, ha inte djuren lösa. Punkt. Whippetmannen blev rosenrasande och kallade min far både det ena och det andra. Trevlig kille den där.

En whippet! Dock den oerhört söta, trevliga och väluppfostrade fröken Dafne.

I vilket fall var det idag dags igen för ett möte med denna sympatiske typ. Jag gick i godan ro med Flinga och Kisen över golfbanan, lösa, såg en karl med vad jag trodde var två hundar längre fram. Jag kallade in mina hundar och kopplade. Han gick en annan väg och var kanske 50 m ifrån mig, men nog f*n skulle hans förbaskade hundar ändå fram till oss och gorma. Som sagt inga problem med Flinga, hon satt och väntade på skinkost, Kisen blev lite mer spänd men det gick bra så länge de höll sig på 10 m avstånd. Självklart var de då tvungna att komma närmre. 3 m ifrån stod de j*vlarna och skällde. Jag väntade tålmodigt och försökte avleda herr Kis så gott jag kunde, dock med blandade resultat. Efter ett litet tag utan att hundarna drog iväg ropade jag till honom "Ta dina hundar", ett par gånger. Jag kände inte att det skulle ge särskilt mycket att skrika det jag kände för: "Ta dina hundjävlar, är så satans less på att du aldrig har någon koll på dina djur. Har du ingen inkallning, ha inte hundarna lösa. IDIOT." Typ så, och med rätt hög röst. Kanske att jag hade slängt in lite könsord bara för att. Hade jag haft bara Flinga hade jag sagt till honom, men med en redan stressad Kis i kopplet kändes det onödigt att skylta med min irritation mer än nödvändigt, han är även väldigt känslig för ens sinnesstämning och röstläget. Efter ett litet tag drog ligisterna (whipparna) vidare. Thank god. Suck. Vi överlevde iaf.

Resten av promenaden förflöt utan några större bekymmer. Vi fick träna lite mer på det där med hundmöten då det gick en man med en Shar-Pei 50 m framför oss en liten sträcka. Vilket gick bra, vi fick släppa fram dem lite då och då, skönt med en okomplicerad Flinga som man bara säger åt att sitta och vänta, trots att hon är 2 m framför. Det är super, då kan jag fokusera på Herr Kisen istället.

Finaste Kisen! Sitter och väntar på att få bli insläppt hemma.

Vackraste FlingFlongan. Denna hund är så fantastisk. Mattes hjärta.

Så ooootroligt vackert ute!! Man blir helt lycklig av detta underbara väder!

Nej nu är det dags att plugga mer! Klockan tre ska jag fixa iordning en kalops och fram tills dess är det fokus som gäller :).