I onsdags var Flinga och jag iväg och gick med Kisen. Självklart hann vi med lite bus också!

Oj vad de leker de här galningarna! Såå kul att se :).

Vid lunchtid hämtade jag och Flinga upp Mandie och Hella för att åka till skogen och spåra lite! Hella bidrog med rådjursklövar och blod... och sin kunskap såklart! Det var första gången Flinga gick ett viltspår, så det var ganska kort och hade en liten, liten vinkel. Hon tog spåret jättefint, riktigt bjöd mot spårbörjan och spårade sedan lugnt och metodiskt. Stannade även för att slicka i sig av blodet på vissa ställen. Mumme! Hon blev lite förvånad när spårslutet bjöd på något så gottigt som en rådsjursklöv, men ville knappt lämna ifrån sig den när det var dags för det.

Efteråt gick vi en promenad i skogen, förvånande nog så bjöd den på x-antal hundmöten. Bl.a en 4 mån Engelsk Setter valp. Såå söt! Och såå busig! Hon hälsade på både Mandie och Flinga. Ägarna blev även rätt förvånade när de fick veta att våra tjejer är lika gamla, alla tror att Flinga är mycket äldre. Att de rent instinktivt kallar henne för hanhund är inte helt ovanligt heller. Imorse råkade vi ut för en sådan situation. Vi träffade en Eng. Springer spaniel hane uppe i skogen som var lös och kommer fram mot oss, stannar kanske 2-3 m ifrån innan matten ber honom stanna även om hon såg oss långt tidigare. Då säger matten "Han gillar inte hanhundar" och tar honom i halsbandet och börjar gå förbi. Hon blev ganska förvånad när jag upplyste henne om att min hanhund var en tik... Det som förvånade mig var varför hon inte tog sin hund direkt, om det nu var så att han ogillade hanhundar. Konstiga människor.

Snart kommer ett stycke okänd släkt hit, iaf för alla utom pappa. Aldrig träffat dem, men det ska bli trevlig!

Var till Kisen nu på lunchen för att gå en sväng, och även för att busa lite. Såklart! Gick en halvtimmes prommis och sedan busade ligisterna för fulla muggar. Deras granne har en Schäferhane som är helt ENORM!! Inte någon bruksvariant här inte, utan han är korrekt tecknad och har räkstjärt. Snyggt. Han ser riktigt ofräsch ut i höfterna, rör sig riktigt konstigt i traven, kanske inte så konstigt iof när han nästan går på haserna. Idag var han riktigt upprörd också, skällde för fulla muggar i säkert 15 min utan att någon sa till honom. Grannarnas tomt sluttar liksom i en nerförsbacke med ett litet gunnebostaket nederst vilket praktiskt taget innebär att hunden kan hoppa ett pyttelitet skutt över staketet och ta sig in till oss. Idag stod han med tassarna på staketet. Då är man inte så kaxig, han och Kisen skulle nog INTE gilla varandra särskilt mycket, utan det skulle bli en mindre rolig dust. Också skulle Flinga stå någonstans där i mitten. Efter ett tag ropade hon in den stackarn, tack för det!

Passade på att kratta lite löv också, när de ändå bara lekte och jag inte hade något att göra. Det var ju sådär kul, gjorde en jääättefin puffig hög och självklart kutade dårarna igenom den för fulla muggar så att löven bara yrde. Kul. Tack. Men de hade roligt iaf! Lövhögen var även en riktigt bra plats för vila:

Sötnötar! Lite godissök hann vi med också. Duktiga voffar!

Ibland när jag tittar på min Flinga, är det som att hjärtat bara smälter. Hon är så vacker. Hon är så go'. Hon är så genomsnäll. Just nu ligger fröken i fåtöljen i köket och sover.

En timslång prommis med lite hundbus i form av Chip, en 9-årig Flat, den herren är en riktig gentleman. Han försökte putsa och fjäska lite för henne, men det gick inte, Flinga undrade mest varför de stod där och tjusade när man kan leka?! Så hon drog några repor och han gjorde sitt bästa för att genskjuta henne och lyckas hänga på.

Igår var det 2 månader sedan min underbara Vicke vandrade över till hundhimlen. Den mest underbara.

Du fattas mig, varje dag. Min bästa vän, mitt stora stöd. Jag hoppas du har det bra, i en värld där du kan äta hur mycket som helst, utan att gå upp ett gram. I en värld där du fått tillbaka dina kulor, och där det aldrig regnar. Där du har en stor, mysig koja att krypa in i. Jag saknar dig. Och vi ses igen, men inte alltför snart.

Det konstiga är, att i början kändes det nästan lättare än nu. Då var det så uppenbart att det var rätt beslut, han hade så ont. Nu är hans smärta glömd och då känns det svårare. För nu kommer jag bara ihåg allt det underbara, alla anledningar till att du var fantastisk, och alla underbara minnen. Jag tycker mig höra hur du trippar fram. Min prins.

Anton och jag var ute på en låång skön promenad runt Sätra äng nu på morgonen. Hon sov faktiskt nästan en halvtimme när vi kom hem, det är coolt. Vid lunch åkte vi till Kisen och gick en lunchprommis (med Anton då) och sedan åt han och jag lite lunch medans dårarna lekte som tokiga.

Det satt en ekorre i ett träd utanför fönstret i uterummet och retades, vilket ledde till en arg Kis och en Flinga som inte fattade varför de var arga.

Sedan kunde Kisen faktiskt vila lite, Flinga hade ändå snott hans tuggben, som han iof bara tuggar på när hon är där och vill ha det. Hmm.

Var på klubben en sväng på förmiddagen. Hade med mig Anton som fotade och filmade litegrann.

Här kommer några bilder:

Läggande, ställande, lite inkallning, fritt följ blev det idag. På det stora hela gick det bra!

Läggandet går rätt bra, men lite segt och jag får ge kommandot 2 ggr. Hon ser så rolig ut, som om hon blir frustrerad över att hon inte får gå bredvid mig utan måste lägga sig ner och ligga kvar  där. Söta tjejen!

Ställandet går sådär, ibland funkar det och ibland inte. Kanske att jag har gått lite fort fram så jag backar några steg nu..

Inkallningen är superbra

Fria följet går också superbra! Duktig tjej.