Ja ungefär så känns det just nu. Min söta lilla duktiga hund är ett fullfjädrat monster. Detta med koppelvila på den aktiva Rottisunghunden är som en egen skräckfilm och ett hyfsat intressant experiment som leder till stor insikt om varför Rottisen som ras har scheisse-dåligt rykte.

Min Fling är en i grunden väluppfostrad hund i vardagslydnaden, hon är en sucker för allt som är litet och rör sig fort (även barn...) men annars är hon rätt okomplicerad. Hennes mansrädsla stör oss inte så mycket i vardagen. Denna väluppfostrade hund har nu på 2 v i koppel och med begränsad träning och aktivering lagt sig till med följande beteenden:

- Gör utfall mot bilar

- Gör utfall mot människor hon finner intressanta

- Gör utfall mot diverse tvåhjuliga fordon, t.ex cykel eller sparkcykel, även moped går bra.

Och jag inser att dessa problem kommer bli svåra att göra sig av med. Det är INTE en rolig insikt, kan jag tala om, för denna damen har en bestämd åsikt om vad som är värt att göra och inte. Nåväl, det som faktiskt är intressant, är att en väluppfostrad hund kan gå från ängel till odjur på såpass kort tid. Jag tänker då på de hundar som i grunden har en bristande uppfostran, aldrig blir aktiverade och dessutom aldrig får göra av med energi. Därmed är det är INTE konstigt att Rottisen har ett dåligt rykte då många många Rottor förmodligen har det som Fling har det just nu fast minus hjärngympan. En sorglig insikt, ja, men det skapar förståelse för alla hundägare som tar sig vatten över huvudet, jag kan ju säga att jag sliter mitt hår just nu och skäms fruktansvärt för min hunds beteende. Skulle typ vilja sätta en stor lapp på min rygg där det står "ursäkta beteendet, vi har koppelvila". Eller något.

Hennes kroppsliga status nu då. Jag är ytterst skeptisk till hundbehandlingskvinnan då jag upplever att jag inte får ut några svar alls av henne, inget konkret för fem öre förutom att hon tyckte att jag ska fortsätta med de där laserbehandlingarna. Hon har inte sagt ett ord om antiinflammatoriskt, så jag tog upp det själv, och jo det var ju en bra idé. Egentligen tror jag inte att hon skulle vilja att jag ska gå till Vet. då det innebär att hon tappar en kund, utan hon ser gärna att jag fortsätter de där fåniga laserbehandlingarna. Nej, det kommer jag inte göra. Om Vet. också hittar något fel på henne (dags för en second opinion) så kommer jag däremot börja simma med henne. Anna tyckte dock att hon reagerade fortfarande, däremot var det nu på båda (!!) frambenen och inte bara höger som hon tyckte sist. Nåväl, vi får väl se vad vet. säger, tror inte det kommer ge ett skit, men jag är ruskigt desperat just nu, jag vill ha min vanliga väluppfostrade Fling tillbaka, saknar henne.

Nåväl gott folk, ser ni uppgivenheten i inlägget? Japp, den finns där. Som ett stort tungt regnmoln hopar den sig över mig...