Besök hos Anna sjukgymnast idag igen. Jag vet inte vad jag ska säga, förutom att jag känner mig ganska så... tom. Armbågen ser fortfarande fin ut, och vi ska fortsätta öka upp så att vi går som max en halvtimme här om 10 dagar, och det är ju kul. Däremot går det ingenstans med carpus trots laser, grönläppad mussla, kondroitin, water treadmill, stretching, handledsskydd, massage och antiinflammatoriskt. Nästa vecka ska vi börja simma och jag hoppas av hela mitt hjärta att det gör magi för henne, för jag vet inte vad jag gör om hon inte blir bra.

Mitt hjärta.. mitt livs kärlek ♥.

Bästa Katarina har börjat komma förbi och ge Flinga laserbehandling på hennes dumma Carpus... hon var här i onsdags och Fling blev totalt öööverlycklig över att någon kom och hälsade på just henne! Hon tokgillar Katarina! I vilket fall så driver Katarina ett företag med inriktning på friskvård och rehab, hon är utbildad hundfysioterapeut och har vibb, laser, löpband för hund och en massa annat nyttigt. Kika in på hennes hemsida!

Vi fortsätter traska också, dessa bilder är inte från senaste gången vi var och traskade, vilket var i torsdags, utan jag är lite långsam på att uppdatera! Fling börjar iaf tycka att det är kuuul att traska, och hon börjar få in tekniken riktigt bra. Sist gick hon 8 min x2, totalt 16 min plus avtorkning och lite lätt stretch av bästa Frida! Jag kan varmt rekommendera henne om ni har en hund med fysiska problem eller en lite rund jycke som behöver gå ner i vikt, hon är verkligen suverän. Hennes hemsida hittar ni HÄR! Fling ska snart få börja simma också, vilket nog kommer bli suveräng för den där strulande handleden...

För mig är det jobb hela helgen och Flinga är hemma med sin favvohusse (som förövrigt har gått lite fot med henne idag, första gången för Flinga att jobba med honom). På måndag ska vi tillbaka till Anna igen och kolla hur kroppen känns. Hoppas hoppas hoppas att carpus ser bättre ut...

Hallå i stugan, nu är vi hemkomna från det andra sjukgymnastbesöket.

Vi börjar med det positiva: Och det är att armbågen ser fin ut! Lite svullen, men det är inget konstigt. Hon har jättefin rörlighet och reagerar bra på ökad motion, hon är ohalt, går bra på benet och all stelhet har släppt!

Och det negativa då...: Carpus är tyvärr inte bättre. Hon är fortfarande svullen i leden och har förmodligen en inflammation där, hon reagerar rätt kraftigt (för att vara hon då... hon är oerhört smärttålig) när när handleden vilket är skitdåligt. Hon har nu gått på Canidryl (typ rimadyl) i 3 v nu och borde inte ha såhär ont.

Det är med tanke på Carpus inte så muntert här i huset idag. Jag är skitledsen, för mina farhågor har blivit besannade, nämligen att det är carpus som kommer göra att jag får ta bort henne för tidigt och inte armbågen. Japp, negativt kan tyckas, men jag tror tyvärr helt ärligt att det är så det kommer bli. Men jag är också en såndär hemsk hundägare som låter min hund leva ett kort och rikt liv istället för ett tomt och långt liv. Vi får ta det som det kommer helt enkelt. Ska iallafall fråga Lennart om vad han anser om kortisonsprutor, det är ju verkligen ingen långsiktig lösning utan mer för att snabbt lyckas häva inflammationen och sen hoppas att den inte kommer tillbaka på jäkligt länge. Sedan inser jag att jag alltid kommer få ha ett recept canidryl liggandes hos apoteket, och alltid tabletter hemma, utifall att hon lyckas dra till handleden.

Åh fyfan vilken skitdag detta blev. Jag trodde verkligen att vi gjort det jobbiga nu i och med operationen av armbågen, men nej, det verkar inte vara över.

Mitt älskade hjärta som 8v bebis. Fyfan vad jag älskar den här hunden. Tanken på att förlora henne, att behöva ta beslutet och vara med henne de sista andetagen gör så fruktansvärt ont.

Det är såhär vi vill ha det. Inte i koppel eller med restriktioner om att aldrig få jobba igen, aldrig få leva ett fullvärdigt liv.