Idag följde Flinga med mig, mamma och Vicke ut på en promenad nere vid ängen vid vattnet. Vi tog bilen dit så det inte skulle bli så långt då Vicke varit lite påverkad av värmen, men när vi parkerar så inser vi att det är en jätte "grillfest" nere vid stranden med typ 70 pers, blandat vuxna och barn. Försök gå med världens sötaste fröken Flinga genom det folkhavet utan att alla utbrister "ååååååååh" eller "får vi klaaaappaaaaa". Vi fick en hel del miljöträning och en massa barn som skulle hälsa (vilket jag tycker är finfint då det är viktigt för mig att hon funkar med barn, men jag har ju som inga att träna på knappt) och Flingson ställer sig i knät på barnen och pussar friskt på de små liven! Hon är helt fantastisk i psyket denna tjejen, alltså. Jag slutar aldrig att förvånas. Däremot så tillåter jag inte att de hälsar utan att jag okejar, eller att de kastar sig på och klappar så att hon blir trängd, utan jag reglerar ordentligt. Och hon hälsar ju naturligtvis inte på alla, men ett par stycken varje "promenad" blir det nog. Bra tycker jag! Men det är lika viktigt att lära att man kan gå fint förbi utan att behöva hälsa på alla.

Och naturligtvis så gick hon inte hela rundan, jag bar henne största delen, men hon gick i koppel och snusade runt stundtals. Någon busvända blev det ju såklart också.

Nu ska vi sova!  Natti natti.  

Idag åkte jag och kusin Nathalie till Sätra äng för lite miljöträning av vovva! Vi slog oss ned på en filt och kollade på folk. Hon är stencool med allt hittills, men det lustiga var när det kommer 25 st skräniga tonåringar som ska köra någon form av utomhuslek och tjoar och gapar för fulla muggar. Hon satt och studerade och undrade vad i hela fridens namn de höll på med. När de äntligen gick var vi supernöjda, men... friden varade inte länge utan de kom tillbaka efter ca 20 min, med gitarren, fotbollar och fanohansmoster. Det gick iaf superbra, hon somnade mitt i tumultet och fick lite lunch när hon vaknade! Duktig tjej.

Sedan gick vi till pizzerian för att beställa lite mat och då charmade hon såklart alla hon träffade...vad är det med folk så fort de ser världens sötaste Flinga liksom?? Hon går väl att stå emot...INTE. I vilket fall så har hon sovit måånga timmar nu på eftermiddagen, varit vaken 15-20 och röjt som sjutton och sen sovit igen. Nu har hon precis fått lite gottig välling och därmed blir det sovdags.

Vicke var såklart också med och spanade läget, han är ju alltid lös och gick därmed omkring och snusade utan några krav i världen. (nåväl, några krav finns väl, typ gå inte fram till folk som picknickar, vilket han förvisso inte gjorde).

Med Flinga så har jag idag fortsatt med klickern, ögonkontakt och sitt var på dagens agenda! Bästaste FLinga. Nu vet hon vad hon heter och kommer som ett skott när jag ropar, till och med när jag visslar på Vicke haha. Sötaste flingson.

(Påminn mig om att jag ska lägga upp receptet på efterrätten jag gjorde idag. Vaniljpannacotta med rabarberkompott, såå gott!)

Hihi, hon är så söt när hon skuttar i kopplet!

  (ber om ursäkt för mitt ben där, förstör lite av bilden tycker jag)

Vackraste Vickon!!

Vilken underbar kvällspromenad jag och Vicke tog nu ikväll! Helt själv, helt tyst, endast ljudet från någon enstaka motorbåt och vågornas kluckande mot klipporna, annars stilla tystnad.

   I mitt absolut första inlägg tänkte jag börja med att presentera min hund Vicke!

Han heter egentligen Sjöfjärilens Viljan och är av rasen Papillon, vilket betyder fjäril på franska (uttalas Papijjon). Vicke är en speciell gammal man som gör vad som helst för en godbit. Eller, den behöver inte ens vara god, det räcker med att det eventuellt är ätbart.

Vicke tränar jag lite lydnad och trix med, agility körde vi lite när han var ung men mitt ointresse och hans ryggproblem satte käppar i hjulet.

Här kommer en bild på herren och hans mumsiga tuggben!