Flinga aktiverade sig själv litegrann i trasken idag... Frida hade handen nere för att få fröken att gå lite längre bak, och då trycker fling in handen i Fridas hand och tyckte att de skulle köra nostarget! SÅ söt! Skitbra förvisso, för hon gick väldigt fint och lite längre bak.

Igår slutade vi med canidrylen, så jag väntar med spänning (ångest..) på hur detta fortlöper. Kommer hon bli tokhalt? Kommer jag inte se nån skillnad? Ja ni förstår... imorse såg hon dock rätt stel ut efter att hon sovit hela natten. Men en liten tröst är att Frida tyckte hon såg väldigt fräsch ut idag. Hon hade dessutom tappat lite i vikt tydligen... happy days!

Igår spårade vi dessutom för första gången på... typ 5 månader. Förstå lyckan i Flings ögon när spårselen åkte fram... hon var som en fräshund i spåret och jätteduktig! Hade lagt spåret ca 50 m uppför en kulle där första burken låg, sedan 20 m och 90-graders högersväng och apport (som hon nosade på men sket i att markera... bajshund!), för att sedan gå typ 50 m till och spårslut och burk som markerades. Japp, typ bebisspår! Men hon var glad och fick lite aktivering, det var liksom tanken, inte att vi skulle få värsta spårträningen.

Något vi däremot kan träna på, är ju att hon ska markera pinnarna bättre. Huuur ska jag bygga upp värdet såpass att hon tycker att det är värt att pausa spåret för att plocka upp spårapporten? Hon vet redan att apport= godis, och är ju en "halv-retriever" (älskar att bära och apportera...), men i spåret  betyder de inget för henne. Idéer om hur jag ska bygga upp värdet?