Det var så oerhört vackert väder när Flinga och jag var och gick nere vid vattnet idag. Inte direkt så man kan tro att det är december, snarare september. Eller april.

(Bilderna tagna med mobilkameran, om ni undrar hur jag kan visa bilder med så kass kvalitet...)

Sedan har vi varit med Kisen uppe i skogen och gått lunchprommis, alltid kul att träffa farbror Kisen. Det här blir en rolig helg faktiskt. Händer en del. Imorgon ska Flinga och jag på andra kurstillfället för Eva Bodfält vilket ska bli superkul, sedan på kvällen ska jag ha hit några tjejkompisar och fira min födelsedag en vecka för tidigt med middag och sedan utgång (fyller den 16e om någon känner för att skicka paket till mig   ), på lördag tänkte jag lägga spår och söndag ska jag, mamma och Hella på hundmässan för att spana på Rottisar och hundgrejer! Kul helg!

Denna torsdag är egentligen inte lika rolig, har en hemtenta som ska vara inne nästa vecka som jag sliter med. Inte ett dugg kul. Dessutom har dokumentet av någon anledning försvunnit, trots att det ligger i dokumentlistan?! Blev lite ställd när jag skulle öppna det i word, också går det inte. SOM TUR VAR så hade jag backupat det!!! Tack tack tack för att jag ibland är sinnesnärvarande!! Men nu ska jag faktiskt ta tag i det här oerdentligt. Jag har öppnat dokumentet. Bara att skriva. Bara...

Ni som hängt med sedan starten (och innan Flinga kom) vet ju hur oerhört irriterad jag var på alla människor som skulle släppa fram sina hundar till Vicke hela tiden. Till och med när vi tränade skulle de fram med sina ouppfostrade hundar för att hälsa minsann. Irriterande som sjutton. Jag trodde ju i min enfald att jag skulle slippa detta problem när jag skaffade Rottis, ni vet, de är ju mördarhundar. I vilket fall så motbevisades idag min tes, då en gubbe släppte fram sin Pinscher till Flinga i skogen bara helt random. Båda var kopplade och han kommer gåendes mot oss och bara släpper fram hunden till Flongsan. Jag blev helt paff och sa inte ett ljud men mamma är lite mer talför och uttryckte sitt missnöje. Han ryckte på axlarna och sa "jag tycker de skulle få hälsa.." och gick vidare. Jag blev irriterad vem släpper fram sin hyfsat lilla hund till en mer än dubbelt så stor Rottis? Varför släpper man fram sin hund över huvud taget? Suck. Man slutar aldrig att förvånas.

 I vilket fall så har dagen bjudit på skogsprommis då, en Kisen och Flinga promenad i skogen (bra med dubbelbur!) och lite lydnadsträning på gräsplätten nere vid skogsvik.

Idag tränade vi frittfölj, ställande och läggande. Det gick super alltihop! Riktigt förvånad blev jag över läggandena, klockrena. Duktig tjej! De har varit lite svåra att få till på henne, hon har lagt sig långsamt, inte korrekt och dessutom inte alls velat lägga sig när jag går ifrån henne. Men med myrsteg och bakåtmarsch har det löst sig bra. Även tränat snabba lägganden när jag står bredvid henne i utgångspos.

Detta var för 6 månader sedan. Den 7e juni när min kusin var på besök och vi var på Sätra äng! Min fina fina hårboll. Och lilla lilla flongsan.

Idag har vi haft hela förmiddagen knökfull, även en del av eftermiddagen i och för sig. Mysig skogsprommis idag, vi sov ganska länge, vilket innebar att vi inte kom iväg förrän framåt tio. I vilket fall så hann vi hem, fixa lite med nya hundburen (som kom igår), ta fram en älgklöv ur frysen och åka och lägga spår.

Dagens spår var kanske 150 m långt, lite svängar men inga kraftiga vinklar. La över en ganska vältrafikerad stig däremot, spårbörjan blev i skogsbrynet och löpte sedan in i skogen.

Sedan bar det av hem för en fika medan spåret vilade ca 30 min, ta med hunden och åka tillbaka till skogen för att gå spåret. Där spårade hon mig hela vägen från parkeringen fram till spårbörjan, när hon kände blodlukten blev hon som vanligt tossig och drog som en tok i linan. Tack för att det finns handskar. Hon tog spåret jättefint och följde det superbra, blev lite fundersam vid stigen men inte mer än så. Duktiga tjejen!

Inte det lättaste att få en vettig bild på henne när hon låg och gnagde, lång slutartid på mobilkameran = mission impossible att få skarpa bilder vid rörelse.

Efter spåret var det raka vägen att hämta upp Hella och bege oss mot skavlöten, väl där insåg vi att det var julmarknad borta på Rönninge by, så vi knatade bort dit helt enkelt. Vi kom precis i tid för att kolla på det supersöta luciatåget, massa barn och underbart söta ponnyer. Jag är riktig svag för "urhästarna" typ fjordhäst, nordsvensk, gotlandsruss, tycker de är såå himla vackra! Men det var inga nordisar med, utan jag fick hålla tillgodo med russ och fjording, som självklart var pyntade med glitter. Jättebra miljöträning för tjejerna med en massa folk, hästar, hundar och springande barn. Man tycker att Flinga borde vara trött nu som inte har sovit en blund på hela dagen... men nej, hon ligger och spanar ut i stormen. Tokfia.

Jag är faktiskt nöjd med bilderna på Mandie, däremot den på Flinga är ju katastrofdålig, men hon måste ju få vara med...

Och en bild på nya hundburen. Tjejerna bredvid varandra, Mandie halvt dold bakom en orange spårlina.

Idag var Flinga och jag tvungna att åka buss till Kisen. På vägen till Kisen var det inga större problem, hon sköter sig fint men hon är ju bra stor alltså. Pratade med en kvinna som satt och beundrade min vackra hund hela vägen (vilket är typ 5 min..). Vi gick sedan en prommis och de fick leka lite, allt som allt var vi där 1 h innan bussen gick tillbaka.

 Sedan åkte vi tillbaka, hon är verkligen supersnäll och sätter sig fint där jag ber henne, men när hela bakre delen av bussen + barnvagnsutrymmet är fullt.. vad gör man?! Man sätter sig så att det blir kaos när barnvagnarna ska av en hållplats efter, och jag måste släppa upp Flinga uppför trappan mot bakre delen av bussen medans barnvagnarna kliver av. Självklart fastnar även en vagn i glipan mellan bussen och trottoaren och... TAPPAR HJULET! När Flinga står där säger en tjej som sitter precis bredvid där Flinga står; "I'm very afraid of dogs...", lite vädjande sådär till mig. Jag talar om att hon inte kommer hälsa på henne, och vid det här laget har barnvagnsmaffian hunnit ta sig av bussen och jag kan sätta mig där det finns lite utrymme. Kaos med stor hund på trång buss. Vicke var så praktisk, bara att hiva upp i famnen. Känns ju sådär lätt med 40 kg Pottweiler, särskilt när rasen har rykte om sig att vara en riktig mördarhund som äter upp folk. Hmm. Kul.

Hon ser väl livsfarlig ut, förvisso lite lidande, men farlig?! Neeej, mattes hjärta. Tror jag ska skaffa ett Minxhalsband till henne, helst rosa med lite hjärtan på, för att avdramatisera hennes läskighetsfaktor. Suck.

Jag har verkligen inte haft någon lust att blogga. Vi har tränat och sådär som vanligt, tyvärr inte tagit några nya bilder och utan nya bilder är det lite trist det här med själva bloggandet tycker jag. Det är väl ca 9 dagar sedan jag bloggade sist, efter att vi kommit hem från Övik.

Vår senaste vecka har varit lite hektisk också, mina kusiner plus moster kom i fredags och hälsa på, de stannade till i måndags.

Den hundträning som vi sista veckan ägnat oss åt är: Lydnad, viltspår och uppletande.

Lydnaden brukar jag köra nere vid Skogsviks båtklubb som ligger ca 5 min från oss. En stor, klippt gräsplan med belysning runt om. Dessutom går det både hundar och människor förbi rätt ofta så det är bra träning. Motivationen hos mig har den senaste tiden inte varit jättehög, åtminstone inte med lydnaden. Jag har tränat en del med externbelöning för att få fram en ännu lite bättre position i fria följet, har lagt hennes favoritekorre så att vi går emot den. Hon ser när jag lägger ut den och sedan kan jag klicka vid exakt rätt position och då får hon frikommando att hämta ekorren, och så leker vi. Alla glada! Har även jobbat med det gamla hederliga tricket med externbelöning bakom henne i läggandet och ställandet, för att få liiite, liiite dragning bakåt.  

Spårandet funkar faktiskt jättejättebra! Spårade i fredags med älgklöv och blod. Kanske 100 m långt spår, 30 min liggtid och en 90graders sväng. Spårade på ängsmark vilket jag kan tänka mig är lite svårare än att spåra i skogen, det känns som att lukterna kan flyta iväg mer, det blåste dessutom rätt ordentligt. Jag hade dessutom glömt att markera spårbörjan, men det gick bra ändå. Ett alldeles för lätt spår för henne.

Idag spårade vi  viltspår igen, det gick toppenbra. La spåret uppe vid båtsmanstorpet vid Danderyds gymnasium ungefär. Spårbörjan la jag på ängsmark och sedan fortsatte spåret uppe i skogen. Markerade början finfint med en rosa bajspåse. Det är grejer det! Lade sedan kanske 180 m med 1 skarp 90 graderssväng och med lite småsvängar eftersom jag inte kan gå igenom träd. Det gick superbra, hon är riktigt duktig på detta och tycker det är såååå kul. När jag plockade ur henne i bilen var hon riktigt het på gröten, min fina stumpa spårade som ett riktigt tufftufftåg, ska lägga ner lite mer krut på personspårandet också!

Uppletandet  är helt klockrent. Det kör vi rätt ofta när vi är ute i skogen, då ser hon på när jag vallar och lägger ut föremålen, men det är mest för aktivering än så länge. Jag inbillar mig att hon ska se skillnaderna på ett riktigt uppletande och på ett lekupletande i skogen, har ju inga tjänstetecken eller någonting. Skulle säkerligen kunna släppa henne på ett riktigt uppletande också, har iof gjort det ett par gånger och än så länge har hon varit bombsäker. Hon är så jädrans duktig, letar med hög, fin näsa och en himla fart. Hon är så stolt när hon kommer in med föremålen, jättekul att se de små liven jobba!

Och eftersom det inte finns några bilder får ni se några andra istället. Den 30e juni i år såg det ut såhär:

Första gången tjejerna träffades, och första gången jag träffade Hella!

(och vet ni... jag har funderat på att anmäla mig till en tävling nu i vår...)

I torsdags åkte Flinga, jag och mamma de 60 milen upp till Övik (där jag är född och uppvuxen och har all släkt) då min mormors man fyllde 75 år! Resan upp gick bra, två kissesvängar hann vi med och Flinga sov hela tiden. Helgen känns som att den mest har bestått av hundpromenader. Vi har haft det så mysigt! Bara strosat runt i skogen, spårat, ätit mat (och bullar..) och haft det riktigt skönt. Flinga har dessutom upplevt sin allra första snö, det låg ett tunt tunt snötäcke på söndag morgon. Hon blev överlycklig över att det gick att äta och for fram som en dåre!

På vägen upp var ett av stoppen Tönnebro, det ligger vid en så vacker liten sjö och det är många som stannar för att rasta sina hundar där. Flinga skulle sjääälvklart plaska lite, trots att isen precis börjat lägga sig i strandkanten. Svinkallt alltså, dårhund!

Här kommer lite bilder från vår promenad uppe på Åsberget där vi gick mycket när jag var liten. Det krokiga trädet betyder mycket för mig, och att få sitta på det och tänka på Farfar var viktigt.

I onsdags var Flinga och jag iväg och gick med Kisen. Självklart hann vi med lite bus också!

Oj vad de leker de här galningarna! Såå kul att se :).

Japp, denna helg blev minsann en riktig hundhelg. Mysig och roligt som attan! Ni vet ju redan var vi har gjort, men jag friskar upp minnet lite. Fredag, kurs för Eva Bodfäldt (grymt!!), lördag viltspår och hundbus med Hella och Mandie (Också grymt!!), söndag lydnadsträning och spår med Hella och Mandie och Kalle och Samba (grymt!!). SÅ, ni förstår vilken rolig helg vi har haft?! Den var helt super.

Kalle hittades av en slump, han bor i närheten av Hella och mig och har en 5,5 årig rottistik som heter Samba. En tokgullig tik som tyvärr varit skadad men nu är tillbaka på banan. Vi åkte och la ett spår, det fick ligga en timme och sedan åkte vi till klubben och körde lite lydnad, kul som attans! Blev väl inget jättestrukturerat men det var roligt och nyttigt ändå. Lite fritt följ och lite läggande. Körde lite med extern belöning också, som vi fick lära oss på kursen i fredags. Åkte sedan iväg och gick spåret. Flinga har ju inte spårat jääättemycket, men ca 150 m långt utan vinklar och liggtid 1 timme. Det var ju klockrent och alldeles för enkelt för henne. Kalle passade på att introducera henne för spårpinnar när vi väntade på Hella och Mandie och det var ju inga bekymmer, hon har ju ett fantastiskt föremålsintresse den där Flinga. Hon plockade upp dem så fint och gav tillbaka dem till Kalle.

Gårdagens bildskörd:

Haugs Andar Amor "Samba" född 2006. (Japp, detta snokade jag rätt på på hunddata, man får ju inte vara dum  )

Det var verkligen superkul att träffa Kalle och Samba, och Hella och Mandie såklart också men de träffar vi ju jämt   . Det roliga är att vi har samma typ av tänk allihopa, med positiv förstärkning och belöningsbaserad träning. Kalle testade att köra lite fritt följ med Flinga, det gick ju sådär. Hon förstod inte alls vad han menade och gick mest och tittade mot mig. Tokfia.

Dagen har inte bjudit på något särskilt, skogspromenad med Chip-bus och en date med Kisen. Härligt!